tag:blogger.com,1999:blog-38124607377134755882024-03-13T03:42:07.570+01:00We Could Watch MoviesGustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.comBlogger46125tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-16071787638055070852019-01-28T22:22:00.000+01:002019-04-24T14:22:10.212+02:00Grand Central (2013)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="https://www.imdb.com/title/tt2835548" target="_blank">Grand Central</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Grand Central</i><br />
<b>Land:</b> Frankrike<br />
<b>År:</b> 2013<br />
<b>Regissör:</b> Rebecca Zlotowski<br />
<b>Manusförfattare:</b> Gaëlle Macé, Rebecca Zlotowski<br />
<b>Genre:</b> Drama<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-PB9QYEW0P-o/XEeUQnBNBuI/AAAAAAAAA5w/zBXxSF_wxwAuwRcJirgFWTqLbsQSvLzpgCEwYBhgL/s1600/grand%2Bcentral%2B2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="894" data-original-width="1600" height="222" src="https://3.bp.blogspot.com/-PB9QYEW0P-o/XEeUQnBNBuI/AAAAAAAAA5w/zBXxSF_wxwAuwRcJirgFWTqLbsQSvLzpgCEwYBhgL/s400/grand%2Bcentral%2B2.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<b>Vad:</b> I en pittoresk by i Rhônedalen, södra Frankrike, finns traktens stora arbetsgivare, kärnkraftverket. Här har de lyckligt lottade fast anställning och (relativt) säkra sysslor, de andra är timanställda och tilldelas de mest riskfyllda uppdragen, i kraftverkets hjärta. Gary tjuvåker tåget till byn, i desperat behov av jobb. Bemanningsföretaget godkänner honom och snart är han en del av den hårda gemenskapen. Han får hyra en sovplats i Gilles husvagn, bredvid snart gifta paret Toni och Karole och vad som följer är en kontrastrik tillvaro, där Gary pendlar mellan älskog och brutal svartsjuka, mellan lyckokänslor i blomstrande dalgångar och radioaktiv dödsångest.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-k44XYpITyCU/XEeZoEfBJRI/AAAAAAAAA6Q/4b6OtWnYzUwe9FGgSZal1Ml6lTHa52MKgCLcBGAs/s1600/grand%2Bcentral%2B6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="225" src="https://4.bp.blogspot.com/-k44XYpITyCU/XEeZoEfBJRI/AAAAAAAAA6Q/4b6OtWnYzUwe9FGgSZal1Ml6lTHa52MKgCLcBGAs/s400/grand%2Bcentral%2B6.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vem:</b> Jag är inte bekant med regissör Rebecca Zlotowski, men även om <i>Grand Central</i> är en historia som aldrig riktigt lyfter, blir jag nyfiken på hennes andra alster. Vad rollprestationerna beträffar så vimlar här av skickliga skådespelare. Tahar Rahim, känd från <i>Det förflutna</i> och <i>En profet</i>, funkar bra som den sökande Gary. Léa Seydoux (som jobbat med Zlotowski tidigare) är perfekt som Karole, och detsamma gäller Dardenne-brödernas favorit Olivier Gourmet som den rutinerade Gilles. Och Denis Menochét är kanske inte lika fruktansvärd och horribel som i <i>Allt för min son</i>, men fortfarande ganska skräckinjagande. Ändå kommer vi aldrig riktigt någon av dessa personer på djupet. Inte på grund av bristande skådespel, utan för att vi får veta så lite om dem. Scenerna i kraftverkets omklädningsrum, och det stundande bröllopet, får mig att tänka på <i>Deer Hunter</i>, men här finns inga smärtande bakgrundshistorier av den sort som Michael Cimino fyllde sitt 40 år gamla mästerverk med för att få oss att förstå och känna med hans karaktärer. Persongalleriet i <i>Grand Central</i> är ganska stort och kanske är det deras gemensamma tillvaro Zlotowski vill skildra, snarare än enskilda livsöden.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-cihgXZ7kzOo/XEeUQZMvuLI/AAAAAAAAA58/OhFY-lYZBAAsZM9jj4M0XCuDAP447v0ggCEwYBhgL/s1600/grand%2Bcentral%2B1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="610" data-original-width="1084" height="225" src="https://4.bp.blogspot.com/-cihgXZ7kzOo/XEeUQZMvuLI/AAAAAAAAA58/OhFY-lYZBAAsZM9jj4M0XCuDAP447v0ggCEwYBhgL/s400/grand%2Bcentral%2B1.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<b>Hur:</b> Garys vardag skiftar mellan stundtals brutala, stundtals vackra omgivningar. Krypande obehag från pipande geigermätare och oförsiktig hantering av radioaktivt material blandas med vackra intryck från miljöerna längs Rhônefloden. Ett par gånger låter Zlotowski storyn tyna bort en stund, och den bildsköna naturen ta över (till tonerna av stämningsfull musik som hämtad ur någon av Hal Hartleys 90-talsfilmer), men de scenerna passerar snabbt, och även utanför kraftverket framstår livet som ganska hårt och kallt. I den sömniga småstaden ägnar man antingen sin ledighet åt att dricka på krogen eller dricka hemma. Sedan spelar det inte så stor roll om det firas bröllop eller after work, männen drar samma plumpa skämt och döljer alla känslouttryck under oändliga lager sarkasm. Det finns något otroligt sorgligt i att höra dem skämta bort rädslan för strålningen de alla utsätts för. De känner till riskerna det medför, men tycks ändå ha förlikat sig med att det inte finns andra jobb att få.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-INigwAm85Nc/XEeURBLUQRI/AAAAAAAAA6E/LbpbSe1ZBrITm4dAMQqXMXjA7QHxbO_DgCEwYBhgL/s1600/grand%2Bcentral%2B4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="449" data-original-width="807" height="222" src="https://3.bp.blogspot.com/-INigwAm85Nc/XEeURBLUQRI/AAAAAAAAA6E/LbpbSe1ZBrITm4dAMQqXMXjA7QHxbO_DgCEwYBhgL/s400/grand%2Bcentral%2B4.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
Väl inne i arbetet, i sina yrkesroller, är de respektfulla mot varandra, men bara de kommer tillbaka till omklädningsrummen visar manschauvinismen sitt fula tryne igen. I längden blir det enformigt att ta del av, och nämnda naturscener är för få och för anonyma för att kunna väga upp det. Kärlekshistorien som utvecklas mellan Gary och Karole ingjuter visserligen lite hopp, men inte heller den lyckas riktigt gripa tag.<br />
<br />
Jag önskar att Zlotowski vågat göra ett renodlat triangeldrama, med den dödligt farliga kärnkraften enbart som en fond. Eller istället helt fokusera på den extrema variant av bemanningshelvete som är kraftverksarbetarnas tillvaro. Där gömmer sig två riktigt intressanta filmer.<br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i>Deer Hunter</i>, <i>Den röda öknen</i>, Laurent Cantets filmer<br />
<div>
<br /></div>
<b>Bättre än:</b> Hm, kan inte minnas så många dåliga kärnkraftsfilmer, men kanske den är bättre än gamla svenska miniserien <i>Blueprint</i> i alla fall.<br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 3 av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-29892612484867423002019-01-28T22:21:00.002+01:002019-04-24T14:28:41.783+02:00Kodachrome (2017)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="https://www.imdb.com/title/tt1880399/" target="_blank">Kodachrome</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Kodachrome</i><br />
<b>Land:</b> USA<br />
<b>År:</b> 2017<br />
<b>Regissör:</b> Mark Raso<br />
<b>Manusförfattare:</b> Jonathan Tropper<br />
<b>Genre:</b> Drama<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-ztpPvdKHa-Q/XE9w9uaZKBI/AAAAAAAAA6g/J5-Gwk1Ot7U9B67Fn8_CTKXASe4tTR5WACLcBGAs/s1600/kodachrome%2B1.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="396" data-original-width="733" height="215" src="https://3.bp.blogspot.com/-ztpPvdKHa-Q/XE9w9uaZKBI/AAAAAAAAA6g/J5-Gwk1Ot7U9B67Fn8_CTKXASe4tTR5WACLcBGAs/s400/kodachrome%2B1.png" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad:</b> Matt – tidigare framgångsrik skivbolagstalangjägare, nu på väg att mista sitt jobb – måste skjutsa sin far Ben – professionellt en legandarisk fotograf, privat en första klassens skitstövel – till det sista fotolabbet som fortfarande framkallar Kodachrome-film. Filmrullarna kan absolut inte skickas med post, för då finns ju ingen anledning att para ihop de här två idioterna, eller ens berätta den här historien. Men just det, den är ju based on a true story, så då ska jag väl inte ifrågasätta hur de ens kan överväga att sätta sig i samma bil.<br />
<br />
Ja, sedan är det Zoe också, faktiskt en ganska trevlig person tillika sjuksköterska, som tvingas haka på grabbarna grus bilresa. Men hon blir aldrig mycket mer än en svag vind av vänlighet i den storm av otrevligheter hennes medresenärer utsätter varandra för.<br />
<br />
<b>Vem:</b> Ed Harris gör nog vad han kan med sin karaktär. Ben är en dryg och otrevlig person, och Harris vet hur man spelar såna. Zoe är tyvärr ganska platt, även om Elizabeth Olsen gör bra ifrån sig med det lilla material hon fått. Däremot har jag svårt för Jason Sudeikis, han klarar kanske av att förmedla Matts känslor hyfsat, men hans sätt att prata får mig bara att tänka actiontrailer-speakerröst. Och som talangjägare åt ett hippt skivbolag är han allt annat än trovärdig. Det är skinnjackan han inte kan bära, det är sättet han vill agera hipp indiekonnässör på sitt jobb, men framstår som en skurkaktig mellanchef på någon ansiktlös storkoncern. Och det är hans slarviga ihopklumpande av band, som Arcade Fire med Coldplay, Galaxie 500 med Live.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-cAF_m-UQ70M/XE9w9qU2guI/AAAAAAAAA6o/DR7ekhtQYV4CHSsz0tVsyo7KP9SeJD22gCEwYBhgL/s1600/kodachrome%2B2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="682" data-original-width="1280" height="212" src="https://3.bp.blogspot.com/-cAF_m-UQ70M/XE9w9qU2guI/AAAAAAAAA6o/DR7ekhtQYV4CHSsz0tVsyo7KP9SeJD22gCEwYBhgL/s400/kodachrome%2B2.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
Nu kan det ju verka som att några brister i detaljkollen stör mig orimligt mycket, men de där bristerna är liksom symtomatiska för allt i <i>Kodachrome</i>. Musikdetaljerna verkar påkomna av någon som aldrig lyssnat på nämnda band. Zoe heter Zoe bara för att någon tyckte det låter som ett indie-namn. Resan innehåller de sedvanliga road movie-beståndsdelarna, från diner-luncher via släktbesök till den slutliga destinationen, men det känns inte som att manusförfattaren någonsin åkt på en bilfärd. Åtminstone inte med andra människor.<br />
<br />
Att hela den här sörjan skrivits av den prisade romanförfattaren Jonathan Tropper är inte hundra procent överraskande, med tanke på hans ganska banala syn på mänskliga relationer. Men till och med för honom är det väl lite tunt? Kanske har för många producenter (femton personer, enligt IMDb) försökt agera kockar i den här Netflix-soppan? Uppenbarligen är det i alla fall någon som behöver förstå att du inte kan "koka ner" (detta förbannade uttryck!) några trötta genreklyschor till ett manus och få en trovärdig film.<br />
<br />
<b>Hur:</b> Filmhistorien är ju full av karaktärer som till en början verkar vedervärdiga, men som framåt filmernas slutskeden, ändå skapar en viss empati eller åtminstone förståelse hos sin publik. Bland de lyckade exemplen finns allt från <i>Gudfadern</i> till <i>Royal Tenenbaums</i>. Mindre lyckade är väl valfritt överhuvud i sämre maffiahistorier, eller kanske Meryl Streep i <i>Djävulen bär Prada</i>. <i>Kodachrome</i> hör till de mindre lyckade. Men elaka pappa Ben är inte filmens verkliga problem. I de där berättelserna med hårdhudade gamlingar vars fasader vi långsamt får tränga genom, finns det ju alltid en mer eller mindre sympatisk huvudperson som kontrasterar mot illviljan och dumheten. Men inte i Kodachrome. Här kontrasteras den gamle gubbfan bara av en lite mindre gubbig fan.<br />
<br />
Visst är det också Troppers syfte att inte välja en helt sympatisk snubbe för huvudrollen, grejen är bara att jag hela tiden får känslan av att Tropper <i>egentligen</i> inte tycker så illa om Matt. Hörni tittare, visst är han väl ändå rätt cool, en ganska skön snubbe?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-EPqDotEHtzE/XE9w935cWEI/AAAAAAAAA6o/8T86Mv2vk789BnK6T4uut_4uZuPhBee-gCEwYBhgL/s1600/kodachrome%2B3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="1200" height="200" src="https://4.bp.blogspot.com/-EPqDotEHtzE/XE9w935cWEI/AAAAAAAAA6o/8T86Mv2vk789BnK6T4uut_4uZuPhBee-gCEwYBhgL/s400/kodachrome%2B3.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Sedan blir jag så oerhört trött av sättet som huvudpersonernas allmänna jävlighet kombineras med indie-klyschigt vurmande för analoga media och snack om hur kulturen var bättre förr. Det finns filmer där det blir roligt, som <i>While We're Young</i>, eller till viss mån <i>Be Kind, Rewind</i> och <i>Me, Earl and the Dying Girl</i> (även om det är två mediokra filmer). Men eftersom Troppers karaktärer har absolut noll sympatiska egenskaper vill jag bara – på klassiskt Belushi-i-<i>Animal-House</i>-manér – dänga Bens kamera hårt i marken (är sugen på riva ut filmrullen och lägga i solen också, men vänta, det kanske de gjorde i filmen? Någonting lyckades de alltså med?) och bryta Matts vinyler mot mina knän.<br />
<br />
Men vem vet, kanske är det inte Tropper eller regissör Mark Raso som gjort ett uselt jobb? De kanske bara lånat sitt namn till en av Netflix uträknad indie-road-movie-algoritm.<br />
<br />
<b>Sämre än:</b> Alla road movies jag kan komma på.<br />
<br />
<b>Bättre än:</b> Jo, <i>Manos Hands of Fate</i> är spontant en road movie den faktiskt klår. Och kanske Tom Greens bidrag till genren, men tror aldrig jag sett klart den...<br />
<br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 2- av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-10857511742149727852016-02-10T07:32:00.000+01:002016-02-10T08:57:49.911+01:00Filmåret 1994 - min topp 10<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-F-rYCwNgE9s/VOD0A7mgonI/AAAAAAAAAp0/Ds-reDdEiuI/s1600/filmspanarna%2B-%2Bsmall.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://4.bp.blogspot.com/-F-rYCwNgE9s/VOD0A7mgonI/AAAAAAAAAp0/Ds-reDdEiuI/s1600/filmspanarna%2B-%2Bsmall.png" /></a></div>
<br />
<div class="MsoNormal">
Filmspanarna skriver om året 1994. Egentligen har jag ju inte tiden att blogga, men att lista favoritfilmer från nittiotalet är så roligt att här ändå kommer
ett litet inlägg. Förvisso utan de sedvanliga långa kommentarer jag brukar ha
med, men ändå. Jag menar, 94, vilket år! Det som sticker ut mest är nog mängden
kvalitativa underhållningsfilmer, men där finns också amerikanska indieregissörer i högform. Och förstås ett par ryska och polska mästerverk.</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-Iv2UsE9IDME/Vrpp5iEzRAI/AAAAAAAAA0o/760dPz_9rbw/s1600/1994.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="https://3.bp.blogspot.com/-Iv2UsE9IDME/Vrpp5iEzRAI/AAAAAAAAA0o/760dPz_9rbw/s400/1994.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
1) <i>Pulp Fiction</i><br />
2) <i>Den röda filmen</i> (<i>Trois couleurs: Rouge</i>)<br />
3) <i>Nyckeln till frihet</i> (<i>The Shawshank Redemption</i>)<br />
4) <i>Brända av solen</i> (<i>Utomljonnyje solntsem</i>)<br />
5) <i>Backbeat</i><br />
<i></i><br />
6) <i>Amatör</i> (<i>Amateur</i>)<br />
7) <i>Svarta änglar</i> (<i>Heavenly Creatures</i>)<br />
8) <i>Chungking Express</i> (<i>Chung Hing sam lam</i>)<br />
9) <i>Den vita filmen</i> (<i>Trois couleurs: Blanc</i>)<br />
10) <i>Exotica</i><br />
<br />
NÄSTAN PÅ LISTAN:<br />
<i></i><br />
11) <i>Forrest Gump</i><br />
12) <i>Reality Bites</i><br />
13) <i>Ed Wood</i><br />
14) <i>The Crow</i><br />
15) <i><i>Strebern</i></i> (<i><i>The Hudsucker Proxy</i></i>) <i><br /></i><br />
<br />
<i>LITE BÄTTRE ÄN BUBBLARNA: </i><br />
<br />
16) <i>Innan regnet faller</i> (<i>Before the Rain</i>)<br />
17) <i>Il postino</i><br />
18) <i>Leon</i><br />
19) <i>Clerks</i><br />
20) <i><i>Tatjana</i> (<i>Pidä huivista kiinni, Tatjana</i>) </i><br />
<br />
BUBBLARE:<br />
<i>Bottle Rocket</i> (kortfilmen)<br />
<i>Fyra bröllop och en begravning</i> (<i>Four Weddings and a Funeral</i>)<br />
<i>Lejonkungen</i> (<i>The Lion King</i>)<br />
<i>Natural Born Killers</i><br />
<br />
<br />
NÄSTAN BUBBLARE:<br />
<i>Barcelona</i><br />
<i>Dum & dummare</i> (<i>Dumb & Dumber</i>)<br />
<i>Döden och flickan</i> (<i>Death and the Maiden</i>)<br />
<i>Quiz Show</i><br />
<i>Sirens</i><br />
<i><br /></i>
Vad säger övriga filmspanare då?<br />
<a href="http://www.fiffisfilmtajm.se/filmaret-1994" target="_blank">Fiffis filmtajm</a><br />
<a href="http://wp.me/pCGDi-5dI" target="_blank">Filmitch</a><br />
<a href="http://wp.me/pGJjV-4QP" target="_blank">Flmr</a><br />
<a href="http://fripp21.blogspot.com/2016/02/top-10-films-of-1994.html" target="_blank">Fripps filmrevyer</a><br />
<a href="https://jojjenito.wordpress.com/2016/02/10/10-i-topp-filmer-1994/" target="_blank">Jojjenito</a><br />
<a href="http://moviesnoir.blogspot.com/2012/10/mina-favoritfilmer-1994.html" target="_blank">Movies Noir</a><br />
<a href="https://bilderord.wordpress.com/2016/02/10/1994-ars-tio-basta-filmer/" target="_blank">Rörliga bilder och tryckta ord</a><br />
<br />Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-39466546799392932232015-06-14T07:32:00.000+02:002015-06-14T20:02:00.967+02:00Filmåret 1987 - min topp 10<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-4ssgHqjd5Zk/UvqKKi0SXnI/AAAAAAAAAfE/EGuZEUIiuY0/s1600/filmspanarna_kvadrat.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-4ssgHqjd5Zk/UvqKKi0SXnI/AAAAAAAAAfE/EGuZEUIiuY0/s1600/filmspanarna_kvadrat.png"></a></div>
Filmspanarna skriver om året 1987 och jag konstaterar än en gång att 80-talet och jag inte är bästa vänner. Senast var det <a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2015/03/filmaret-1985-nastan-en-topp-10.html" target="_blank">1985 jag hade svårt med</a>, så svårt att det inte ens blev en topp 10. Den här gången har jag verkligen ansträngt mig för att få ihop tio filmer, men egentligen är det långt färre än så jag verkligen tycker om. Ett tag funderade jag faktiskt på att inte skriva något alls, eller kanske bara några rader om något helt annat, typ Håkan Loobs magiska bakåtpassning i Wien-VM eller Stefan Edbergs inledning på sina år i solen, men nåväl, nu är det som det är med dessa listor. En kan inte ha favoriter som 1997 och 2004 varje gång, även de dåliga åren ska skrivas...<br>
<br>
För att inte låta alltför negativ börjar jag med ett par filmer jag skulle haft i topp om jag sammanfattat filmåret 1987 när jag var 12 (alltså 1992) och hunnit beta av det mesta av det bästa av fartfyllda actionkomedier och flåsiga parodier.<br>
<br>
<i>Can't Buy Me Love</i>, <i>Mio min Mio</i>, <i>Snuten i Hollywood II</i> (gillade dock ettan mer)<i>, Dödligt vapen</i> (gillade tvåan mer), <i>Tre män och en baby</i>, <i>Det våras för rymden</i>, <i>De omutbara</i><br>
<br>
Apropå uppföljare kan jag inte heller låta bli att nämna två "fyror" som är så galet usla att de nästan känns surrealistiska. Jag vet inte vad som är roligast, det stalkande rovdjuret som följer sitt offer ett hundratal mil längs amerikanska östkusten i <i>Hajen 4</i>, eller den totala avsaknaden av logik i <i>Polisskolan 4</i>. Oavsett vilket är de lågvattenmärken inte bara för sina respektiva filmserier, utan för hela den kommersiella Hollywod-historien.<br>
<br>
Hur som helst. Den riktiga listan nu då, för några bubblare är det ju inte tal om:<br>
<br>
10) <i>Wall Street</i><br>
Jag är kluven. Å ena sidan är det en välgjord, välspelad och välskriven uppgång och fall-historia. Å andra sidan kunde jag inte bry mig mindre om en blårandig-skjorta-med-vit-krages mödor i den avskrädeshög som är börsvärlden. Men Talking Heads-låten är perfekt. "The less we say about it, the better"<br>
<br>
9) <i>Familjen</i> (<i>La Famiglia</i>)<br>
Minns inte mycket av Ettore Scolas familjekrönika mer än att den kändes mustig och maffig när jag just sett den.<br>
<br>
8) <i>Radio Days</i><br>
Ingen av Allens bättre. Snarare nästan tvärtom. Men med en så hög lägsta-nivå går det att leta sig in på topplistor ändå. Av regissörens två filmer från året då Europe låg på listorna, är <i>Radio Days</i> ändå den bättre, eftersom den i alla fall roar emellanåt. <i>September</i> är ett hyggligt men inte särskilt lyckat försök att vara seriös. Av någon anledning tyckte jag <i>Den andra kvinnan</i> funkade, men annars skulle det dröja många år innan Woody lyckades med att vara allvarlig.<br>
<br>
7) <i>Family Viewing</i><br>
Ingen av Egoyans bättre. Snarare nästan tvärtom. Men med en så hög lägsta-nivå går det att leta sig in på topplistor ändå.<br>
<br>
6) <i>Hamlet i affärsvärlden</i><br>
Ingen av Kaurismäkis bättre. Snarare nästan tvärtom. Men med en så hög lägsta-nivå går det att leta sig in på topplistor ändå.<br>
<br>
5) <i>Bagdad Café </i>(<i>Out of Rosenheim</i>)<br>
Lite som en korsning av en <i>Paris, Texas</i> och <i>Station Agent</i>. Bara inte i närheten så bra som någon av de två...<br>
<br>
4) <i>Some Kind of Wonderful</i><br>
En av 80-talets bästa high school-rullar. Den saknar kanske lite udd för att kännas verkligt minnesvärd, men det är också det anspråkslösa som gör den bra. Befriande också att den, till skillnad från andra verk från samma epok och genre, saknar den där wacky-and-quirky-humorn som lockar fram skämskudden.<br>
<br>
3) <i>Arizona Junior</i><br>
<div>
Ingen av Coen-brödernas bästa, men ändå på den övre halvan om jag ska ranka alla deras verk. Historien är full av hjärta och utförandet är såpass roligt att den lika gärna kunde hamnat högst upp på 87-listan. Värd att se om många gånger också. "Sko-scenen" är alltid lika obetalbar.</div>
<br>
2) <i>Himmel över Berlin</i><br>
Klassiskt Wim Wenders-snitt - långsamt, atmosfäriskt, snyggt foto. Och Bruno Ganz.<br>
<br>
Funderade på att ha den som etta ett tag, men i slutändan är filmen lite för distanserad för en sån utmärkelse. Tycker jag i alla fall just idag. Imorgon kanske jag ser om den och kallar den åttiotalets bästa.<br>
<br>
<div>
1) <i>Vi ses igen, barn</i> (<i>Au revoir, les enfants</i>)<br>
Louis Malle är en av de mer underskattade franska nya vågen-regissörerna. Att klå överskattade Godard på fingrarna kräver ju inte mycket, men jag tycker Malle ibland till och med är starkare än både Truffaut och Chabrol.<br>
<i><br></i>
<i>Vi ses igen, barn</i> är en av hans bästa, en till större delen trevlig och mysig barndomsskildring. Men sedan kommer slutet, åh, det där slutet! Slutet som jag inte kan säga någonting om, men som jag aldrig kan glömma.</div>
<div>
<br></div>
<div>
---</div>
<div>
<br></div>
<div>
Återstår att se vad övriga filmspanare säger om året nittonhundraåttiosju i filmer:</div>
<div>
<br></div>
<div>
<a href="http://www.fiffisfilmtajm.se/filmaret-1987/" target="_blank">Fiffis filmtajm</a></div>
<div>
<a href="http://wp.me/pCGDi-4Rs" target="_blank">Filmitch</a></div>
<div>
<a href="http://wp.me/pGJjV-4eW" target="_blank">Flmr</a></div>
<div>
<a href="http://fripp21.blogspot.com/2015/06/top-10-films-of-1987.html" target="_blank">Fripps filmrevyer</a></div>
<div>
<a href="https://jojjenito.wordpress.com/2015/06/14/10-i-topp-filmer-1987/" target="_blank">Jojjenito</a></div>
<div>
<a href="http://moviesnoir.blogspot.com/2014/08/mina-favoritfilmer-1987.html" target="_blank">Movies Noir</a></div>
<div>
<a href="https://bilderord.wordpress.com/2015/06/14/1987-ars-tio-basta-filmer/" target="_blank">Rörliga bilder och tryckta ord</a></div>
<div>
<a href="http://www.spelochfilm.se/de-basta-filmerna-fran-1987/" target="_blank">Spel och film</a></div>
Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-68018774447574848022015-05-14T07:00:00.000+02:002015-05-14T07:00:00.836+02:00Filmåret 1997 - min topp 10<div class="tr_bq">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-WR_tS0xPArM/VVOfCIKAf1I/AAAAAAAAAyo/acUZnm0B-Oo/s1600/Henry%2BFool%2B1.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://4.bp.blogspot.com/-WR_tS0xPArM/VVOfCIKAf1I/AAAAAAAAAyo/acUZnm0B-Oo/s400/Henry%2BFool%2B1.png" width="400" /></a></div>
<br />
Filmspanarna skriver om sina favoriter från 1997. Ännu en riktigt stark årgång, i klass med både <a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2015/02/filmaret-1995-min-topp-15.html" target="_blank">1995</a> och <a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2015/04/filmaret-2014-min-topp-10.html" target="_blank">2004</a>. Det här skulle lätt kunna bli en topp-femton-lista, men efter ett riktigt stort och våldsamt internt bråk mellan bubblarna och platserna åtta till tio, slutade det så här.</div>
<br />
Några riktigt, riktigt, riktigt starka bubblare alltså:<br />
<i>Boogie Nights</i>, <i>Happy Together</i>, <i>Harry bit för bit</i>, <i>Jackie Brown</i>, <i>Prinsessan Mononoke</i>. Inget ont om dessa, men tja, deras upphovsmakare har uppenbarligen andra kärleksbarn vars heder de är beredda att kämpa <i>liite</i> hårdare för...<br />
<br />
Sedan en liten hyllning till den storväxte Saturday Night Live-komikern Chris Farley som endast 33 år ung gick bort i slutet av 1997. Hans <i>Beverly Hills Ninja</i> är kanske inte riktigt värdig en årsbästalista, men bara tanken på Chris som ninja får mig fortfarande att fnissa. En briljant filmidé... Vila i frid, mr Farley!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-blq7nN3xMPE/VVJZQmjPmqI/AAAAAAAAAw4/0tvCx-2FHoQ/s1600/Chris%2BFarley%2Bgif.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="249" src="http://2.bp.blogspot.com/-blq7nN3xMPE/VVJZQmjPmqI/AAAAAAAAAw4/0tvCx-2FHoQ/s320/Chris%2BFarley%2Bgif.gif" width="320" /></a></div>
<br />
Och så listan:<br />
<br />
10) <i>Cop Land</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-g5dqQca0tqI/VVJaEjJvs2I/AAAAAAAAAxA/hI4ZNFgrUUg/s1600/C%2BL%2B-%2BJ%2B%26%2BS.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="262" src="http://3.bp.blogspot.com/-g5dqQca0tqI/VVJaEjJvs2I/AAAAAAAAAxA/hI4ZNFgrUUg/s400/C%2BL%2B-%2BJ%2B%26%2BS.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Klassisk och engagerande historia på temat ensam-snut-mot-korrumperad-poliskår. Inte utan brister eller övertydlighet, men filmen lyfts av de superba insatserna från inte bara Sly och gubbtrion De Niro, Keitel, Liotta, utan också Janeane Garofalo och Michael Rapaport.<br />
<br />
9) <i>Donnie Brasco</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-j60MyiVOP_w/VVJYsIifTxI/AAAAAAAAAww/qrtp7UBXM-k/s1600/Donnie%2BBrasco.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="166" src="http://1.bp.blogspot.com/-j60MyiVOP_w/VVJYsIifTxI/AAAAAAAAAww/qrtp7UBXM-k/s400/Donnie%2BBrasco.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
En till ensam snut, på det också ganska slitna infiltrationstemat. Men relationen Depp - Pacino är så fascinerande att det inte går att slita ögonen från dem under de dryga två timmarna. Härligt också att Pacino, istället för att spela över på sedvanligt manér, verkar trivas allra bäst hemma i tv-soffan, med myskläderna på, framför långsamma djurdokumentärer.<br />
<br />
8) <i>Grosse Pointe Blank</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-BMXsHObp3Mg/VVJb5_bF_lI/AAAAAAAAAxY/w6mXsJrCHsU/s1600/G%2BP%2BB.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="216" src="http://2.bp.blogspot.com/-BMXsHObp3Mg/VVJb5_bF_lI/AAAAAAAAAxY/w6mXsJrCHsU/s400/G%2BP%2BB.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Yrkesmördare som går på sin skolas återträff och (åter)faller för sin gamla flamma, samtidigt som en konkurrerande torped är honom i hälarna. Den udda storyn är faktiskt lika rolig nu som när jag först såg filmen, utan någon förhandsinfo, och ömsom skakade på huvudet, ömsom hejade på den märkliga "hjälten". Det är sällsynt att humor är så svart och genomtänkt.<br />
<br />
7) <i>The Butcher Boy</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-IUgWiMblJEU/VVJX9wiMR0I/AAAAAAAAAwo/x5sEH6fiQC4/s1600/Butcher%2BBoy.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="http://1.bp.blogspot.com/-IUgWiMblJEU/VVJX9wiMR0I/AAAAAAAAAwo/x5sEH6fiQC4/s400/Butcher%2BBoy.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Inte en av Neil Jordans mest omtalade filmer, men en av de bästa. Relationen mellan pojkarna Francie och Joe är kärleksfullt skildrad, och utanförskapet Francie får utstå för att han tillför "fel" klass och har "fel" föräldrar är smärtsamt (när han inte flyr in i drömmar som ger filmen lite välbehövd magisk realism). Historiens slut är fruktansvärt, men oförglömligt inte bara därför, utan också just för det ömmande porträttet av Francie.<br />
<br />
6) <i>Mitt liv i rosa</i> (<i>Ma vie en rose</i>)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-qoLIXaAefow/VVJame_Kj1I/AAAAAAAAAxI/vB62IaiBx74/s1600/Ma%2Bvie%2Ben%2Brose.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="http://3.bp.blogspot.com/-qoLIXaAefow/VVJame_Kj1I/AAAAAAAAAxI/vB62IaiBx74/s400/Ma%2Bvie%2Ben%2Brose.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Rörande och starkt om ett barn som kämpar för sin könsidentitet. Och precis som i <i>Butcher Boy</i> är det de vuxna, de påstått mogna och belevda, som är allra mest intoleranta. Så tråkigt, så sant.<br />
<div>
<br /></div>
5) <i>Ljuva morgondag</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-8lnzN_XUd-Q/VVJdApvyhqI/AAAAAAAAAxg/qJY2wYIpT2Y/s1600/SweetHereafter.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="166" src="http://1.bp.blogspot.com/-8lnzN_XUd-Q/VVJdApvyhqI/AAAAAAAAAxg/qJY2wYIpT2Y/s400/SweetHereafter.png" width="400" /></a></div>
<br />
När en tragedi drabbar en liten småstad i norra Kanada dyker en försäkringsagent upp och plockar fram det sämsta, det girigaste, det äckligaste hos människan. Sarah Polley som den enda överlevande från olyckan är, den sorgliga storyn till trots, en fröjd att se – inte för hennes skådespel, utan tron på något annat än att människor är små egoistiska kryp.<br />
<br />
4) <i>Winterschläfer</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-g58GOSi6rIQ/VVJdeVNkd5I/AAAAAAAAAxo/u-fP-tWobzY/s1600/Winterschl%C3%A4fer.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="220" src="http://4.bp.blogspot.com/-g58GOSi6rIQ/VVJdeVNkd5I/AAAAAAAAAxo/u-fP-tWobzY/s400/Winterschl%C3%A4fer.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
En till vinterfilm, och en till olycka (skrev förresten om dessa filmer <a href="https://haveyouforgotten.wordpress.com/2012/11/28/sno-pa-vita-duken/" target="_blank">här</a>, på temat <i>snö</i>, för ett par år sedan). Tom Tykwer är en speciell regissör och det här är nog min personliga favorit av hans filmer (i god konkurrens med <i>Heaven</i>). En märklig blandning av lite thriller, lite amerikanskt indiedrama och mycket 90-tal. Hela estetiken är ett barn av sin tid, men ännu mer känns dramaturgin igen från nämnda decennium. Ett par utspridda karaktärer vars liv påverkar varandra på oväntade sätt som får dem (eller oss) att fundera på ödet. Ett måste för de som gillade både <i>Short Cuts</i> och Kieslowskis trikolor-trilogi.<br />
<br />
3) <i>Livet är underbart</i> (<i>La vita è bella</i>)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-CLhhQ-RcV3I/VVJd8E4UQgI/AAAAAAAAAxw/4DK-KZKF6jM/s1600/L%2Bv%2Be%2Bb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="253" src="http://1.bp.blogspot.com/-CLhhQ-RcV3I/VVJd8E4UQgI/AAAAAAAAAxw/4DK-KZKF6jM/s400/L%2Bv%2Be%2Bb.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Roligt, sorgligt, hjärtvärmande, smärtsamt. Självklart är det ingen överraskning att en komedi kan beröra så, eller att en tragedi kan få en att skratta emellanåt. Att komiker bär på de största sorgerna borde väl vara allmänt känt?<br />
<br />
2) <i>The Ice Storm</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-3yQDv9xF7sE/VVJgVb74jXI/AAAAAAAAAyA/iyXFcbXXhfs/s1600/Isstormen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://2.bp.blogspot.com/-3yQDv9xF7sE/VVJgVb74jXI/AAAAAAAAAyA/iyXFcbXXhfs/s400/Isstormen.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Ännu en vinterfilm, ännu mer tragik. Men framförallt ett lågmält drama om knepiga familjerelationer och barn som är mer mogna än sina föräldrar. Trots iskylan är alla inblandade skådespelares prestationer – från Sigourney Weaver till Kevin Kline, från Elijah Wood till Christina Ricci, från Tobey Maguire till Katie Holmes – hjärtvärmande.<br />
<br />
1) <i>Henry Fool</i><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-ehitgfG1b-M/VVOfCzOS0mI/AAAAAAAAAy4/wyaLsRd6-kM/s1600/Henry%2BFool%2B4.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="222" src="http://3.bp.blogspot.com/-ehitgfG1b-M/VVOfCzOS0mI/AAAAAAAAAy4/wyaLsRd6-kM/s400/Henry%2BFool%2B4.png" width="400" /></a></div>
<br />
Åh, var ska jag börja? Jag hade sett några av Hal Hartleys verk innan, och gillade framför allt <i>Trust</i>, men så kom <i>Henry Fool</i>, och livet har aldrig riktigt varit detsamma... Det är en film som påminner mig om livets obegripliga, nästan absurda orättvisa, och får mig att lida, samtidigt som jag också får skratta åt allt och börja tro på det otroliga. Med sina beskrivningar av utanförskapets smärta och att hitta en räddare i litteraturen, är <i>Henry Fool</i> det närmaste vi kommit en filmatisering av Morrisseys lyrik.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-Vh0h90ETU0s/VVOfy76DZLI/AAAAAAAAAzE/HrQ0VGJvMWk/s1600/Henry%2BFool%2B7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-Vh0h90ETU0s/VVOfy76DZLI/AAAAAAAAAzE/HrQ0VGJvMWk/s1600/Henry%2BFool%2B7.jpg" /></a></div>
<br />
Vad gör filmen så speciell då? Förutom att den handlar om en sopåkare som finner sitt kall i poesin, och blir både hatad och älskad för sina ord? Jag får citera min text från <a href="https://haveyouforgotten.wordpress.com/2013/01/27/henry-fool-eller-den-otroliga-historien-om-simon-grim/" target="_blank">Have you forgotten</a>:<br />
<blockquote class="tr_bq">
Henry Fool<i> är olik det mesta annat som visats på vita duken. Långt ifrån obegriplig eller ens svårförståelig, men tonen den slår an är helt unik. Karaktärernas manér känns stiliserade, på ett sätt som säkert influerat Wes Anderson, men de säger saker som låter både absurda och uråldrigt kloka, ungefär som de sympatiska vildhjärnorna i Pedro Almodóvars filmer brukar göra. Samtidigt andas scenografi och kostymer samma sorts udda socialrealism som nämnda Kaurismäki.</i></blockquote>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-nu16KzZC2yk/VVOfy4ttNGI/AAAAAAAAAzI/VrRIChcIArM/s1600/Henry%2BFool%2B6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="220" src="http://3.bp.blogspot.com/-nu16KzZC2yk/VVOfy4ttNGI/AAAAAAAAAzI/VrRIChcIArM/s400/Henry%2BFool%2B6.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Och vidare:<br />
<blockquote>
<i>Hartley förmedlar ju samma svartsynta världsbild</i> [som Smiths och Morrissey]<i>, och precis som Manchester’s Finest blandar han livets mörka sidor med en brutal, men också godhjärtad humor. Replikerna kan låta teatrala, som vore de citat ur en bok, riktade direkt till intellektet, men i nästa stund blir filmen rent fysisk. Vi får se Simon lida på de flesta tänkbara, och realistiska, sätt. Han spyr upp sur mjölk, får kokande vatten hällt över sig och åker på mer än ett kok stryk. Flera av scenerna känns i hela kroppen, men följs oftast av betydligt lättsammare – eller kanske mer filosofiska – inslag. Efter att ha pucklats på av den våldsamme Warren sitter Simon lutad mot en vägg, med minst ett revben sönderslaget, och säger till Henry bredvid sig:</i> </blockquote>
<blockquote>
<i>– It hurts to breathe. </i></blockquote>
<blockquote>
<i>Varpå han svarar: </i></blockquote>
<blockquote>
<i>– Of course it does. </i></blockquote>
<blockquote>
<i>Humorn är obetalbar. </i></blockquote>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-9Ha0isD4nLA/VVOfCoQrT-I/AAAAAAAAAyw/Q7MFJddMuM0/s1600/Henry%2BFool%2B5.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="228" src="http://2.bp.blogspot.com/-9Ha0isD4nLA/VVOfCoQrT-I/AAAAAAAAAyw/Q7MFJddMuM0/s400/Henry%2BFool%2B5.png" width="400" /></a></div>
<br />
Ja, hela <i>Henry Fool</i> är obetalbar. Kanske är andra halvan inte lika stark, magin falnar lite efter en dryg timme, men samtidigt fortsätter storyn vara så oväntad och rolig, ända till sista scenen, att jag inte kan annat än kalla den för 1997 års överlägset bästa film.<br />
<br />
<br />
---<br />
<br />
Vad tycker övriga filmspanare om 1997? Här hittar ni svaren:<br />
<a href="http://www.fiffisfilmtajm.se/filmaret-1997" target="_blank">Fiffis filmtajm</a><br />
<a href="http://wp.me/pCGDi-4Nl" target="_blank">Filmitch</a><br />
<a href="http://wp.me/pGJjV-49O" target="_blank">Flmr</a><br />
<a href="http://fripp21.blogspot.com/2015/05/top-10-films-of-1997.html" target="_blank">Fripps filmrevyer</a><br />
<a href="https://jojjenito.wordpress.com/2015/05/14/10-i-topp-filmer-1997/" target="_blank">Jojjenito</a><br />
<a href="http://moviesnoir.blogspot.com/2012/09/mina-favoritfilmer-1997.html" target="_blank">Movies Noir</a><br />
<a href="https://bilderord.wordpress.com/2015/05/14/1997-ars-tio-basta-filmer/" target="_blank">Rörliga bilder och tryckta ord</a><br />
<br />Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-69222996283717646612015-04-14T06:30:00.000+02:002015-04-23T23:21:31.485+02:00Filmåret 2004 - min topp 10<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-F-rYCwNgE9s/VOD0A7mgonI/AAAAAAAAAp0/Ds-reDdEiuI/s1600/filmspanarna%2B-%2Bsmall.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-F-rYCwNgE9s/VOD0A7mgonI/AAAAAAAAAp0/Ds-reDdEiuI/s1600/filmspanarna%2B-%2Bsmall.png"></a></div>
När jag en gång i tiden skulle ange <a href="https://haveyouforgotten.wordpress.com/2012/04/15/my-movie-year/" target="_blank">mitt favoritår i den cineastiska historien</a>, var 2004 en stark kandidat, men föll i slutändan till föga för en annan episod av 00-talet. Nå, nu är det i alla fall dags för Filmspanarna att skriva om nämnda årgång, som trots allt är av allra högsta klass. Fyra filmer såg jag på bio det året som verkligen golvade mig och tveklöst förärades högsta betyg. Två av dem älskar jag fortfarande mer än det mesta. Och en av dem ska kamma hem förstapriset. Jag kan tala mig varm i timmar om dem båda, mästerverk som de är, men när det kommer till kritan har en av dem den allra viktigaste platsen i mitt hjärta.<br>
<br>
Först blir det dock en hel drös med bubblare (för att de alla förtjänar ett hedersomnämnande!), och sedan tar vi det som vanligt från plats tio till ett.<br>
<br>
Några riktigt hyggliga filmer:<br>
<i>Bara en dag</i>, <i>Collateral</i>, <i>Dirty Filthy Love</i>, <i>Garden State</i>, <i>Kill Bill - Vol. 2</i>, <i>My Summer of Love</i>, <i>Napoleon Dynamite</i>, <i>Secret Window</i>, <i>Shaun of the Dead</i>, <i>We Don't Live Here Anymore</i><br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-M7Xo3hqKlyg/VSxMtx9dhRI/AAAAAAAAAwE/9yII1UcgwQA/s1600/Sws.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-M7Xo3hqKlyg/VSxMtx9dhRI/AAAAAAAAAwE/9yII1UcgwQA/s1600/Sws.jpg" height="210" width="400"></a></div>
<br>
Några ännu lite bättre filmer, som verkligen är snubblande nära att få vara med på listan:<br>
<i>Dålig uppfostran</i>, <i>Fyra nyanser av brunt</i>, <i>I Heart Huckabees</i>, <i>Mysterious Skin</i>, <i>Sideways</i>, <i>Vera Drake</i><br>
<b><br></b>
Och så den riktiga listan:<br>
<br>
10) <i>Fahrenheit 9/11</i><br>
När Michael Moores anti-Bushfilm först visades på bio kunde jag inte annat än stämma in i hyllningskörerna. Dels för hur den sågade den inkompetenta presidenten och hans oljetörstande hantlangare längs fotknölarna, men framförallt för hur den ifrågasatte USA:s vana att föra krig mot allt och alla. Så här i efterhand är det svårt att inte bli illa berörd av insikten om hur mycket dåligt som gjorts i den elfte septembers namn, och hur mycket som gått ännu mer snett sedan filmen damp ner på biodukar världen över. Men det är också svårt att inte känna sig sviken av alla tveksamma "fakta" Moore presenterar och den allt annat än fördomsfria bild av icke-amerikaner han presenterar i sina hetsiga montage.<br>
<i><br></i>
9) <i>Attentatet mot Richard Nixon</i><br>
En oförglömlig rollprestation av Sean Penn som en man fast i en nedåtgående spiral. Det slutar visserligen med oförlåtliga handlingar, men det är inte svårt att se hur huvudpersonens oförlåtande omgivning låter den sorgliga utvecklingen fortgå.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-Z1CHPS48j_4/VSxFZp_kRuI/AAAAAAAAAu4/HKFsggkobcs/s1600/Dandelion.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-Z1CHPS48j_4/VSxFZp_kRuI/AAAAAAAAAu4/HKFsggkobcs/s1600/Dandelion.jpg" height="170" width="400"></a></div>
<br>
8) <i>Dandelion</i><br>
Missförstådd ung man, småstadstristess, dysfunktionella familjer, trevande tonårskärlek, bitterljuva sånger av Cat Power och Sparklehorse. Och så några stabila men inte alltför namnkunniga skådisar i birollslistan. <i>Dandelion</i> skulle kunna vara en parodi på en typisk indiefilm. Men regissör Mark Milgard har ett sånt stort hjärta, och storyn ramas in av så otroligt vackra naturbilder från Idahos ändlösa vetefält, att det är svårt att inte älska <i>Dandelion</i>.<br>
<br>
En brasklapp dock: Jag såg <i>Dandelion</i> innan jag började följa <i>Mad Men</i>. Så döm av min förvåning när jag nu, många år senare, kollar in en trailer för filmen och inser att det är Vincent Kartheiser (alltså Pete Campbell) som har huvudrollen. Förvisso mycket yngre, med flanellskjorta, sportkeps och page, men ändå. Pete, den skitstöveln!<br>
<br>
7) <i>Dear Frankie</i><br>
Lågmält och finstämt är en annan indieklyscha, men det är de första orden som kommer till mig när jag tänker på <i>Dear Frankie</i>, berättelsen om en ensamstående mamma (spelad av alltid pålitliga Emily Mortimer) som slits mellan att berätta sanningen för sin son om dennes far, eller spinna vidare på den låtsashistoria hon upprätthållit under sonens hela nioåriga liv.<br>
<br>
6) <i>Järn 3:an</i> (<i>Bin-jip</i>)<br>
2004 var det populärt att bryta sig in hos folk, och sedan bara hänga lite, utan att sno något. Riktigt vad huvudpersonen i <i>Järn 3:an</i>, Tae-suk, vill med sina inbrott kan jag inte svara på. Kanske har han en önskan att leva som "vanliga" människor gör, kanske försöker han ge de vanliga människorna någonting ovanligt. Oavsett är det en unik och stämningsfull berättelse som på något märkligt sätt klarar att vara både lättsam och djup.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-_SOqc5jBhuQ/VSxGBsulBRI/AAAAAAAAAvA/6EzONk7F3WQ/s1600/De%2Bfeta%2B%C3%A5ren%2B%C3%A4r%2Bf%C3%B6rbi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-_SOqc5jBhuQ/VSxGBsulBRI/AAAAAAAAAvA/6EzONk7F3WQ/s1600/De%2Bfeta%2B%C3%A5ren%2B%C3%A4r%2Bf%C3%B6rbi.jpg" height="231" width="400"></a></div>
<br>
5) <i>De feta åren är förbi</i> (<i>Die fetten Jahre sind vorbei</i>)<br>
Inbrottstjuvarna, nej förlåt, inbrottarna i <i>De feta åren är förbi</i>, har en tydligare agenda. De vill påminna lyxvillaägare om orättvisan i deras överflöd. Idén är smart och storyn utvecklas på ett både intressant och engagerande sätt. Och det är en fröjd att se Tysklands nya skådespelarelit (Julia Jentsch från <i>Sophie Scholl</i> och Daniel Brühl från <i>Goodbye Lenin</i>) i huvudrollerna.<br>
<br>
4) <i>Det levande slottet</i> (<i>Hauru no ugoku shiro</i>)<br>
Kanske den allra mest fantasifulla och märkliga av Miyazakis skapelser, vilket inte vill säga lite. Det levande, flygande slottet är fullständigt surrealistiskt med alla sina märkliga figurer och ting.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-ji-aLeAXpU8/VSxGyIc8YGI/AAAAAAAAAvI/TyiZEBeNNKY/s1600/En%2Bl%C3%A5ngvarig%2Bf%C3%B6rlovning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-ji-aLeAXpU8/VSxGyIc8YGI/AAAAAAAAAvI/TyiZEBeNNKY/s1600/En%2Bl%C3%A5ngvarig%2Bf%C3%B6rlovning.jpg" height="225" width="400"></a></div>
<br>
3) <i>En långvarig förlovning</i> (<i>Un long dimanche de fiançailles</i>)<br>
Visst, det kan hända att jag är överdrivet nostalgisk här, för att det var mitt sista besök på Röda kvarn innan biografen lades ner, och för att det var lite av en hångelfest med min fru, som jag just träffat då... Men jag vill ändå hävda att det är en smärtsamt vacker historia, som i sann Jeunet-anda blandar det brutala med det romantiska, samtidigt som en intrikat intrig nystas upp.<br>
<br>
2) <i>Life Aquatic</i><br>
En film att se om, och om, och om igen.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-DQfKep0MhBU/VSxIB3DJMZI/AAAAAAAAAvU/-GBNrqySTC4/s1600/Life%2BAquatic.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-DQfKep0MhBU/VSxIB3DJMZI/AAAAAAAAAvU/-GBNrqySTC4/s1600/Life%2BAquatic.png" height="225" width="400"></a></div>
<br>
Det är matinékänslan från barndomen. Skattjakterna, panoramabilderna över fartygens interiörer, skottlossningarna på paradisöar, vänskapsrelationerna som spricker i sömmarna men ändå lyckas hålla ihop.<br>
<br>
Det är Andersons subtila humor. Den lockar sällan till gapflabb, men ger långt efteråt fånleenden på läpparna bara vid tanken på, tja, Klaus tjurighet över toppluvorna, eller Janes frenetiska tuggummituggande.<br>
<br>
Det är Bill Murrays allra mest trötta uppsyn. Den som Anderson själv bringade fram i <i>Rushmore</i>, som Coppola förfinade i <i>Lost in Translation</i> och som här når något slags absurt klimax.<br>
<br>
Det är den underliggande tragiken. Zissous alltjämt växande bitterhet gentemot allt och alla, de fantastiska djuren inkluderade. Den gravida Jane Winslett-Richardsons ensamhet. Den naiva Ned Plimptons sorgliga öde.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-MpbOk1HOqOI/VSxIeccAWXI/AAAAAAAAAvc/PNOEovwrArE/s1600/Life%2BAquatic%2B2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-MpbOk1HOqOI/VSxIeccAWXI/AAAAAAAAAvc/PNOEovwrArE/s1600/Life%2BAquatic%2B2.jpg" height="225" width="400"></a></div>
<br>
Det är den sagolika musiken. Bowie både i original och personligt tolkad, Devo-Marks märkliga kombination av blipp-bloppande och matinésoundtrack, och Sigur Rós förstås.<br>
<br>
Det är den samtidigt så storslagna och barnsligt lekfulla scenografin. Neonfärgerna under havsytan, de medeltida gränderna utanför biografen, solnedgångarna på Zissous ö, skeppets alla skrymslen och vrår.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-UFdroDhZr3k/VSxJV4ks7QI/AAAAAAAAAvo/_pT6LhRF1Jg/s1600/Life%2BAquatic%2B3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-UFdroDhZr3k/VSxJV4ks7QI/AAAAAAAAAvo/_pT6LhRF1Jg/s1600/Life%2BAquatic%2B3.png" height="187" width="400"></a></div>
<br>
Även om jag skulle kallat den årets bästa film när som helst, utom just 2004, är <i>Life Aquatic</i> så mycket mer än vad en sådan liten utmärkelse kan säga. Och nu när jag skrivit det här måste jag se den igen, snarast!<br>
<br>
1) <i>Eternal Sunshine of the Spotless Mind</i><br>
Det ska inte kunna bli så här perfekt, inte på alla plan. En film har ju, hur bra den än är, alltid något som inte riktigt klaffar. Den kan vara visuellt slående, så till den grad att storyn eller trovärdigheten glöms bort. Skådespelet kan vara så bländande att övriga filmteamets fantasilöshet går att ignorera. Eller så är det ett både realistiskt och smart manus, men regin saknar finess, det lilla extra. Självklart finns det riktigt lyckade filmer där nästan allting funkar, men jag vet knappt någon där varje liten beståndsdel kan anges för att motivera dess styrka.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-o3zapOMl5Gg/VSxL-07NXQI/AAAAAAAAAv8/GQ8LmqAwbR4/s1600/e%2Bs%2Bo%2Bt%2Bs%2Bm%2B3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-o3zapOMl5Gg/VSxL-07NXQI/AAAAAAAAAv8/GQ8LmqAwbR4/s1600/e%2Bs%2Bo%2Bt%2Bs%2Bm%2B3.jpg" height="248" width="400"></a></div>
<br>
2004 års (kanske hela filmhistoriens?) bästa film är förstås det stora undantaget. En extremt sällsynt totalupplevelse där varje inblandad person gjort sitt livs insats.<br>
<br>
Det finns de som envisas med att kalla <i>Eternal Sunshine of the Spotless Mind</i> för en romcom. Och visst är det i grund och botten en kärlekshistoria som på vissa sätt utvecklas enligt en mall vi sett tidigare. Men tja, alla de där skavankerna som genrens karaktärer brukar sakna är högst närvarande hos filmens huvudpersoner. Den klassiska skridskoscenen, där stans alla par åker tillsammans under discokulor och strålkastare, är utbytt mot försiktigt kringhalkande på en frusen flod, som bara lyses upp av rusningstrafikens flimmer, med fula blåmärken som följd. Och romantiska komedier i all ära, men hur ofta utspelas de inuti någons huvud?<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-wNWLf7FeHFs/UR_OtbgdaXI/AAAAAAAAAKA/V9YUrkoKAzI/s1600/Eternal%2BSunshine%2Bon%2Bthe%2BSpotless%2BFilm.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-wNWLf7FeHFs/UR_OtbgdaXI/AAAAAAAAAKA/V9YUrkoKAzI/s1600/Eternal%2BSunshine%2Bon%2Bthe%2BSpotless%2BFilm.jpg" height="233" width="400"></a></div>
<br>
Egentligen är det ju helt logiskt, för hur stor del i ett nytt förhållande spelar inte alla tankar som förekommer i de två älskande människornas hjärnor? Hur mycket av kärleken hålls inte vid liv genom minnen av tid spenderad tillsammans? Och hur långt går inte de separerade för att glömma varandra, radera de gemensamma minnena och göra dem till egna, neutrala? Någonstans där går manusförfattaren Charlie Kaufmans idéer från smarta till genialiska. Ett företag som sysslar med utsuddning av människors minnen känns förstås overkligt, men ändå inte riktigt som en omöjlighet, och placerat i den blinda kärlekens sammanhang är konceptet rentav lätt att tro på.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-87_1WLhXYf4/VSxDP2udLwI/AAAAAAAAAuc/B16Mx2ldL0o/s1600/e%2Bs%2Bo%2Bt%2Bs%2Bm%2B1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-87_1WLhXYf4/VSxDP2udLwI/AAAAAAAAAuc/B16Mx2ldL0o/s1600/e%2Bs%2Bo%2Bt%2Bs%2Bm%2B1.jpg" height="225" width="400"></a></div>
<br>
Ett smart manus alltså, med trovärdiga karaktärer. Men regin då? Tja, visuellt är den fullständigt överväldigande. Det finns så mycket att nämna att jag knappt vet var jag ska börja, Den första tanken är att hjärnscenerna imponerar mest, sängen som står på den snöfyllda stranden är en bild som permanentat sig i mitt huvud, och parets färd tillbaka till Joels barndom är verkligen magisk. Ett slitet ord, visst, men det är så vackert, känslosamt, märkligt, komiskt att andra ord inte räcker till.<br>
<br>
Till skillnad från Michel Gondrys övriga verk klarar han här också av de vardagliga sekvenserna med galans. De liksom andas vinter, en trögstartad bil i vinterkylan, hår som blivit svettigt under en mössa, imma på rutorna, ånga från en varm andedräkt. Och förstås den fullsmockade perrongen, en till scen som etsat sig fast hos mig. Joel som trängs bland alla pendlare, och det plötsliga, till synes helt irrationella infallet att springa uppför trapporna och kasta sig på ett annat tåg.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-mIcfC5gi9sU/VSxEGTS6mcI/AAAAAAAAAus/LpKZuIK8ooM/s1600/e%2Bs%2Bo%2Bt%2Bs%2Bm%2B2.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-mIcfC5gi9sU/VSxEGTS6mcI/AAAAAAAAAus/LpKZuIK8ooM/s1600/e%2Bs%2Bo%2Bt%2Bs%2Bm%2B2.png" height="216" width="400"></a></div>
<br>
Okej, så det visuella funkar på alla plan. Men personregin då? Det är ju inte Gondrys starka sida, men någonting rätt måste han gjort den här gången, för banne mig om här inte finns några av de finaste rollprestationer som går att tänka sig. Kanske lät han bara den imponerande skådespelarensemblen jobba ifred, jag vet inte, men den är en essentiell del av magin jag pratade om tidigare. Att Jim Carrey gör sitt livs roll kanske inte säger så mycket, men han är verkligen fenomenal, först och främst som en stel och inrutad person, men också i de små kroppsrörelser som antyder att någonting sällsamt pågår i hans huvud. Lite av sin välkänt galna mimik får han använda också, om än ovanligt subtilt, i skildringen av Joel som liten. Kate Winslet är givetvis förstklassig hon också (mindre överraskande då hon är en av sin generations största). Men minst lika viktiga för filmen som Joel och Clementine är birollerna. Kanske är det till och med där de största guldkornen gömmer sig. Patricks (Elijah Wood) stalkertendenser är verkligen obehagliga, och Stan (Mark Ruffalo) är obetalbar i sitt sätt att agera kärlekskrank slacker på arbetstid, som vore det vilket programmeringsjobb som helst och inte ett avancerat experiment med folks hjärnor. Och vem<span id="goog_1293892973"></span><span id="goog_1293892974"></span><a href="https://www.blogger.com/"></a> kan glömma scenen med Mary (Kirsten Dunst) och Dr Mierzwiak (Tom Wilkinson) där filmens underbara titel (världens finaste!) äntligen får uttalas?<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-2LwQQ_JO81Q/VSxKKr9e2iI/AAAAAAAAAvw/g9DGd2DBD_s/s1600/Eternal%2BSunshine%2B-%2BKirsten%2BMark%2BTom.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-2LwQQ_JO81Q/VSxKKr9e2iI/AAAAAAAAAvw/g9DGd2DBD_s/s1600/Eternal%2BSunshine%2B-%2BKirsten%2BMark%2BTom.jpg" height="258" width="400"></a></div>
<br>
Jag skulle kunna fortsätta skriva hur mycket som helst, men jag tror poängen gått fram. Om det finns en perfekt film, en fläckfri, som verkligen har allt, då är det <i>Eternal Sunshine of the Spotless Mind</i>.<br>
<br>
----<br>
<br>
Puh! Tog du dig genom det här essäliknande slutet på listan så belönas du här med ett helt gäng andra filmbloggares listor över deras personliga 2004:<br>
<br>
<a href="http://www.fiffisfilmtajm.se/filmaret-2004/" target="_blank">Fiffis filmtajm</a><br>
<a href="http://wp.me/pCGDi-4Jr" target="_blank">Filmitch</a><br>
<a href="http://filmmedia.se/2015/04/14/topp-10-filmer-2004/" target="_blank">Filmmedia</a><br>
<a href="http://wp.me/pGJjV-452" target="_blank">Flmr</a><br>
<a href="http://fripp21.blogspot.com/2015/04/top-10-films-of-2004-version-2.html" target="_blank">Fripps filmrevyer</a><br>
<a href="https://jojjenito.wordpress.com/2015/04/14/10-i-topp-filmer-2004/" target="_blank">Jojjenito</a><br>
<a href="http://moviesnoir.blogspot.com/2012/07/mina-favoritfilmer-2004.html" target="_blank">Movies Noir</a><br>
<a href="http://wp.me/pw46m-2l8DNW" target="_blank">The Nerd Bird</a><br>
<a href="https://bilderord.wordpress.com/2015/04/14/2004-ars-tio-basta-filmer/" target="_blank">Rörliga bilder och tryckta ord</a><br>
<a href="http://www.spelochfilm.se/de-basta-filmerna-fran-2004/" target="_blank">Spel och film</a><br>
<br>Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com22tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-86038132540663183862015-03-17T08:00:00.000+01:002015-03-17T08:00:09.142+01:00Filmåret 1985 - nästan en topp 10<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-4ssgHqjd5Zk/UvqKKi0SXnI/AAAAAAAAAfE/EGuZEUIiuY0/s1600/filmspanarna_kvadrat.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-4ssgHqjd5Zk/UvqKKi0SXnI/AAAAAAAAAfE/EGuZEUIiuY0/s1600/filmspanarna_kvadrat.png" /></a></div>
<br />
Filmspanarna skriver om sina favoritfilmer från 1985. För mig blir det svårt, 1980-talet måste vara ett av de årtionden jag tycker sämst om, får gå tillbaka till 30- eller 40-talet för att hitta så få filmer jag tycker är riktigt bra (och då beror det snarare på den avsevärt mindre mängden film jag sett från de, betydligt äldre, epokerna). Visst bjöd yuppieromantikens och axelvaddarnas decennium på en och annan äventyrsfilm jag älskade när det begav sig, men de flesta av dem uppskattar jag verkligen inte längre. De är för fåniga, för osmarta, för opersonliga och alldeles för fulla av både klyschor och rena fördomar. Visst kan en rulle som <i>Döskallegänget</i> (<i>The Goonies</i>) fortfarande vara lite mysig, men nä, jag spelar hellre det trevliga gamla NES-spelet vid eventuellt nostalgitrippsbehov. Jakter på juveler och sk(r)att känns verkligen inte fräscha idag. Undantaget är förstås, som jag var inne på i <a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2015/02/filmaret-1995-min-topp-15.html" target="_blank">95-inlägget</a>, om äventyrandet sker i form av tidsresor...<br />
<br />
Tio filmer värdiga en topplista kan jag, med handen på hjärtat, faktiskt inte lista. Men sju, åtta stycken, och ett par hyfsade underhållningsfilmer som bubblare har jag ändå lyckats skaka fram.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-Bf93QRl21Ls/VQabANKgKwI/AAAAAAAAAt8/lU210VBS9Xw/s1600/bubbl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-Bf93QRl21Ls/VQabANKgKwI/AAAAAAAAAt8/lU210VBS9Xw/s1600/bubbl.jpg" height="232" width="400" /></a></div>
<br />
Först några bubblare som jag antingen inte känner särskilt mycket för, eller inte sett på många år och inte heller är sugen på att se om:<br />
<i>Den tysta jorden</i>, <i>Ett lik för mycket</i> (<i>Poulet au vinaigre</i>), <i>Fletch</i>, <i>Kairos röda ros</i>, <i>Mitt liv som hund</i>, <i>Purpurfärgen</i>, <i>Vittne till mord</i>.<br />
<br />
Så listan. Och då menar jag inte programmet med Staffan Dopping och Annika Jankell, utan min topp 8...<br />
<br />
8) <i>St. Elmo's Fire</i><br />
Den där bräkande saxofonen kunde både filmen och hela årtiondet varit utan, men annars är <i>St. Elmo's Fire</i> en ganska vettig historia om tiden efter skolan då alla ska, eller åtminstone tror att de ska, hitta sig själva. Sedan lider manuset en del av det stereotypa tänkandet i utformningen av karaktärerna. Även om storyn försöker få oss att se förbi deras olikheter, så gör den stora mängden andra high school- och collegefilmer med samma karikatyrer att det känns lite beräknande.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-Vl0eVwtvZkg/VQaW79lmhcI/AAAAAAAAAtA/f109VHLunMg/s1600/film7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-Vl0eVwtvZkg/VQaW79lmhcI/AAAAAAAAAtA/f109VHLunMg/s1600/film7.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<br />
7) <i>En natt i New York</i> (<i>After Hours</i>)<br />
Den svarta humorn blir lite väl kall ibland, men tja, det är ju också Scorseses poäng att visa på storstadens många bisarra dråpligheter. Hur som helst är <i>En natt</i> hästlängder bättre än regissörens många ointressanta och märkvärdigt platta uppgång- och fallhistorier. En film blir varken bättre eller mer episk bara för att den är lång. Märkligt att både herr Scorsese och polar'n Coppola så sällan fattat det under årens lopp.<br />
<br />
6) <i>Taran och den magiska kitteln</i> (<i>The Black Cauldron</i>)<br />
<div>
Kanske har den ett <i>lite väl</i> nostalgiskt skimmer över sig för att det var en av de första filmer jag någonsin såg på bio. (På gamla Filmstaden, som jag då uppfattade att det krävdes milslånga promenader genom kulvertar för att nå. Vilket det förstås var värt, jag menar - en <i>hel stad</i> av film!) Jag har dessutom bara sett den en gång till sedan dess, men jag minns ändå en lite mörkare och mer spännande historia än vi är vana vid från Disney. </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-ie4GFe1JmNw/VQaaRoaNXZI/AAAAAAAAAt0/JiVd3WTNLV0/s1600/film5.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-ie4GFe1JmNw/VQaaRoaNXZI/AAAAAAAAAt0/JiVd3WTNLV0/s1600/film5.png" height="225" width="400" /></a></div>
<br />
5) <i>Breakfast Club</i><br />
<div>
Samma problem som med <i>St. Elmo</i>, men här känns karaktärerna lite mer fint utmejslade, och fördomarna de alla har om varandra blir också till ett intressant spel med åskådarna. Och banne mig, jag gillar ju inte ens Simple Minds, men få slutscener, om ens någon, får mig att vilja spatsera mot horisonten och höja min knutna näve mot skyn.</div>
<br />
4) <i>Vagabond</i> (<i>Sans toit ni loi</i>)<br />
Lite bortglömd fransk film av Agnès Varda som tangerar samma frågeställningar som <i>Into the Wild</i>, <i>Wild</i> och <i>Tracks</i>. Men där nämnda historier lätt fastnar i att mest skildra vandrandet (som att äktheten i märket på kängorna och storleken på fotsulornas blåsor är filmernas viktigaste beståndsdelar), hoppar <i>Vagabond</i> över det helt och tar fasta på en huvudperson som vill hålla sig kvar vid sidan om samhället, utan att för den skull romantisera skogar eller förvänta sig mirakel efter ökenpromenader. Sydfrankrikes landsbygd och småstäder är vackra, men miljöerna är skitiga och människorna kalla.<br />
<br />
Extra eloge för Sandrine Bonnaire (för mig mest känd från Chabrols <i><a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2015/02/filmaret-1995-min-topp-15.html" target="_blank">Ceremonin</a></i>) som gör den gåtfulla huvudpersonen full rättvisa.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-cpCSyE29Nvo/VQaZ46XCybI/AAAAAAAAAts/CfsLF89SW3k/s1600/film3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-cpCSyE29Nvo/VQaZ46XCybI/AAAAAAAAAts/CfsLF89SW3k/s1600/film3.jpg" height="223" width="400" /></a></div>
<br />
3) <i>Brazil</i><br />
Det är nog bara Terry Gilliam som kan göra en fruktansvärd dystopi så sagolik. Slutet är oförglömligt (om än kanske inte så sagolikt)!<br />
<br />
2) <i>Z00</i> (<i>A Zed & Two Noughts</i>)<br />
You never forget your first Greenaway. Och du kan aldrig känna samma sak igen, för upplevelsen kan ju aldrig återskapas som den var, det finns inga perfekta kopior...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-XnxvRuVmYvw/VQaZFJK29OI/AAAAAAAAAtg/04fNWO09go4/s1600/film1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-XnxvRuVmYvw/VQaZFJK29OI/AAAAAAAAAtg/04fNWO09go4/s1600/film1.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<br />
1) <i>Tillbaka till framtiden</i><br />
Efter väldigt många omtittar har jag kommit fram till att uppföljaren faktiskt är bättre, men det betyder inte att jag någonsin kommer komma över den vidunderliga rädslan jag kände vid fritidsgårdens visning av del ett, när en av filmens huvudpersoner plötsligt sköts ner där på parkeringen. Och jag kommer alltid vilja återuppleva det obeskrivliga undret i att, genom Marty McFlys ögon, återse honom igen. Livs levande. En film kan inte bli inte mer magisk.<br />
<br />
---<br />
<br />
Hur minns övriga filmspanare 1985?<br />
<a href="http://www.fiffisfilmtajm.se/filmaret-1985/" target="_blank">Fiffis filmtajm</a><br />
<a href="http://wp.me/pCGDi-4GE" target="_blank">Filmitch</a><br />
<a href="http://wp.me/pGJjV-3Zh" target="_blank">Flmr</a><br />
<a href="http://fripp21.blogspot.com/2015/03/top-10-films-of-1985.html" target="_blank">Fripps filmrevyer</a><br />
<a href="https://jojjenito.wordpress.com/2015/03/17/10-i-topp-filmer-1985/" target="_blank">Jojjenito - om film...</a><br />
<a href="http://moviesnoir.blogspot.com/2014/10/mina-favoritfilmer-1985.html" target="_blank">Movies Noir</a><br />
<a href="https://bilderord.wordpress.com/2015/03/17/1985-ars-tio-basta-filmer/" target="_blank">Rörliga bilder och tryckta ord</a><br />
<a href="http://www.spelochfilm.se/de-basta-filmerna-fran-1985/" target="_blank">Spel och film</a><br />
<br />Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-31530295785666602262015-02-17T08:00:00.000+01:002015-02-17T19:42:50.495+01:00Filmåret 1995 - min topp 15<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-F-rYCwNgE9s/VOD0A7mgonI/AAAAAAAAApw/3BwFkhovljs/s1600/filmspanarna%2B-%2Bsmall.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Filmspanartema - filmåret 1995" border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-F-rYCwNgE9s/VOD0A7mgonI/AAAAAAAAApw/3BwFkhovljs/s1600/filmspanarna%2B-%2Bsmall.png" title="Filmspanarna" /></a></div>
Filmspanarna skriver om sina favoritfilmer från 1995.<br />
<br />
När jag tänker tillbaka på bioåret 1995 är det första minnet som poppar upp i huvudet hur jag och min vän blir rånade på Sergelgatan, på väg mot godisaffären innan <i>Bert – Den siste oskulden</i>. Av filmen har jag knappt några minnen, kommer mest ihåg hur jobbigt det var att sitta i biofåtöljen med plånboken nedstoppad i kalsongerna...<br />
<br />
Nåväl, efter lite mer research kan jag konstatera att 1995 var ett förträffligt år för cineaster, och flera av de filmer jag gillar idag var såna som jag såg på bio eller gick och hyrde då, mitt i tonåren.<br />
<br />
Femton filmer fick det bli till slut, eftersom tio var för få.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-cwhpMVGiJ_8/VOI7ThLNkkI/AAAAAAAAAqQ/RMb-gDRaD1A/s1600/T%2BU%2BS.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-cwhpMVGiJ_8/VOI7ThLNkkI/AAAAAAAAAqQ/RMb-gDRaD1A/s1600/T%2BU%2BS.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<br />
15) <i>De misstänkta</i><br />
När jag först såg Bryan Singers debutfilm blev jag alldeles bortblåst. Vi hyrde den med familjen och dagen efter cyklade jag med VHS:en till tidigare nämnda vän och såg den igen innan den lämnades tillbaka på Statoil. Idag har jag inte riktigt lika starka känslor för filmen, visst är det en smart och välspelad spänningsrulle, men frågan är om inte den omtalade twisten gjort mer ont än gott för Hollywoodberättandet.<br />
<br />
14) <i>Smoke</i><br />
Vardagsfilosofi i Brooklyn med manus av Paul Auster. Kan väl inte bli bättre? Nja, ibland är det <i>för</i> mycket vardag, på gränsen till banalt. Men Harvey Keitel och William Hurt kompenserar mer än väl för det.<br />
<br />
13) <i>Bara en natt</i><br />
Jag är inte lika omåttligt förtjust i Richard Linklaters trilogi som en del andra, men den första filmen har massor av charm och det är svårt att värja sig mot amerikaners Europaromantiserande när miljöerna är så vackra. För övrigt gillar jag också att Linklater gjort så många filmer (framförallt i början av sin karriär) som utspelar sig under bara ett dygn, eller mindre.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-7CkzJmAbAyg/VOI-aW3QXkI/AAAAAAAAAqk/macrqfVfxKE/s1600/S%2BFs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-7CkzJmAbAyg/VOI-aW3QXkI/AAAAAAAAAqk/macrqfVfxKE/s1600/S%2BFs.jpg" height="246" width="400" /></a></div>
<br />
12) <i>Small Faces</i><br />
Kanske bara en i mängden av brittiska arbetarklasskildringar, men i mitten på 90-talet älskade jag allt som hade med landets popmusik att göra, och således också denna film om gängbråk i 1968 års Glasgow. Superbt soundtrack, förstås.<br />
<br />
11) <i>Dead Man Walking</i><br />
Första gången min bioupplevelse förstördes av att någons mobil ringde, och att personen också svarade, var under Tim Robbins klassiska antidödsstraffilm. Det tog inte något av <i>Dead Man Walkings</i> styrka ifrån den, men storyn är för mig för alltid förknippad med detta symptom på människans oändliga självgodhet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-4V193Ts-_HQ/VOI7Txv031I/AAAAAAAAAqY/5dNZrrXQx4w/s1600/La%2Bf%2Bd%2Bm%2Bs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-4V193Ts-_HQ/VOI7Txv031I/AAAAAAAAAqY/5dNZrrXQx4w/s1600/La%2Bf%2Bd%2Bm%2Bs.jpg" height="196" width="400" /></a></div>
<br />
10) <i>Min hemlighets blomma</i> (<i>La flor de mi secreto</i>)<br />
Här lämnar Almodóvar sin galnaste, mest utflippade stil bakom sig och omfamnar det färgstarka berättande han skulle komma att bli världsberömd för. Filmen är inte lika kraftfull som de senare <i>Allt om min mamma</i> och <i>Tala med henne</i>, men fortfarande en av 1995 års bästa.<br />
<br />
9) <i>Den unge giftmördarens handbok</i><br />
På något märkligt sätt blir det horribla ibland ganska roligt i denna udda svarta komedi med tydliga <i>A Clockwork Orange</i>-influenser.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-I3tRX5hgiDg/VOJF6RMwE4I/AAAAAAAAArM/dkn2YiU8md4/s1600/M%2Bwo%2Bs.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-I3tRX5hgiDg/VOJF6RMwE4I/AAAAAAAAArM/dkn2YiU8md4/s1600/M%2Bwo%2Bs.jpg" height="210" width="400" /></a></div>
<br />
8) <i>Om du lyssnar noga</i> (<i>Mimi wo sumaseba</i>)<br />
Miyazaki-manus och Studio Ghibli-estetik. Biblioteksromantiserande och tonårskärlek. Och så talande katter. Behöver jag säga mer?<br />
<br />
<br />
7) <i>Angel Baby</i><br />
<i>Du gör mig galen</i> (<i>Silver Linings Playbook</i>) var Hollywoods tama försök att göra en kärlekshistoria om två personer med psykisk sjukdom. Den här australiensiska filmen gör det många gånger bättre, inte bara för att den är närmare verkligheten, utan för att den griper tag så hårt med både värme, humor och sorg. Dessutom påminner den lite om <i>Betty Blue - 37,2 grader på morgonen</i>. Bara en sån sak.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-ZgUm0-KIL3U/VOI_TzI97XI/AAAAAAAAAqw/Zsmp_FmrCzM/s1600/L%2BC.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-ZgUm0-KIL3U/VOI_TzI97XI/AAAAAAAAAqw/Zsmp_FmrCzM/s1600/L%2BC.png" height="240" width="400" /></a></div>
<br />
6) <i>Ceremonin</i> (<i>La cérémonie</i>)<br />
Claude Chabrols bästa sedan 60-talet. Huppert och Bonnaire är förstklassiga i sina roller och det finns en nerv i storyn som håller mig intresserad ända fram till det vansinniga, helt oväntade (och budskapsbärande?) slutet.<br />
<br />
5) <i>Wallace & Gromit – Nära ögat</i><br />
Olycklig kärlek, ondskefulla robothundar och uppfinningar värdiga Disneys allra bästa kortisar från 30- och 40-talet. Nick Parks tredje film om Wallace och Gromit är inte riktigt lika galet fantasifull som den första, <i>Osten är slut</i>, men minst lika underhållande.<br />
<div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-3yy4FoGbIY8/VOJAWGu1rmI/AAAAAAAAAq8/n19TSJEF1v8/s1600/D%2BMn.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-3yy4FoGbIY8/VOJAWGu1rmI/AAAAAAAAAq8/n19TSJEF1v8/s1600/D%2BMn.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<br /></div>
4) <i>Dead Man</i><br />
Jarmuschs version av vilda västern är smutsig och sorglig, men med Neil Youngs undersköna elgitarrspelande och det svartvita fotot blir historien om revisorn William Blake både poetisk och vacker.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-2jmxnuEUfAQ/VOJG_RSczQI/AAAAAAAAArY/d8art4sdkWw/s1600/Undrgrnd1995.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-2jmxnuEUfAQ/VOJG_RSczQI/AAAAAAAAArY/d8art4sdkWw/s1600/Undrgrnd1995.jpg" height="223" width="400" /></a></div>
<br />
3) <i>Underground</i><br />
Jag måste verkligen se om Emir Kusturicas galna epos om det som en gång hette Jugoslavien. Men när jag första gången upplevde den, hemma i soffan någon gång i slutet av tonårens första halva, kändes det helt unikt. Underligt är det också att jag förknippar den med tv-rummet i huset vi flyttade från redan 1993. Det är ju en omöjlighet att jag skulle sett den där. Men det är klart, i Kusturicas värld kan vad som helst inträffa.<br />
<div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-FJDe_yVDRUE/VOJMoCPyj4I/AAAAAAAAAro/zKmQmQIqol4/s1600/C%2Bo%2BL%2BCn.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-FJDe_yVDRUE/VOJMoCPyj4I/AAAAAAAAAro/zKmQmQIqol4/s1600/C%2Bo%2BL%2BCn.png" height="218" width="400" /></a></div>
<br /></div>
2) <i>De förlorade barnens stad</i><br />
Plats 1, 2, 3 och 5 (och kanske några till) – ja, 1995 var ett bra år för det absurda och surrealistiska. Jean-Pierre Jeunet är minst lika originell som Kusturica, och dessutom en visuell visionär. Staden han skapat tillsammans med medregissören Marc Caro är en fest för ögonen, Angelo Badalamentis musik är lika suggestiv som hans bästa Lynch-kompositioner, och storyn är som en alternativ mörkerversion av någon gammal barnbok jag glömt titeln på.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-gJJKVZCHs2g/VOJSWZ6pjuI/AAAAAAAAAr4/BUek3aUBCRk/s1600/12%2BMs%2B1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-gJJKVZCHs2g/VOJSWZ6pjuI/AAAAAAAAAr4/BUek3aUBCRk/s1600/12%2BMs%2B1.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<br />
1) <i>De 12 apornas armé</i><br />
Jag är väldigt svag för tidsresefilmer, och av alla jag sett sedan lokala fritidsgården i slutet av 80-talet presenterade mig för en ung Michael J Fox i röd dunväst, är Terry Gilliams mästerverk utan tvekan den mest världsomvälvande. Känslan från dystopiska <i>Brazil</i> är närvarande, men Gilliams tempo har här blivit mycket mer intensivt, storyn tar hela tiden oväntade och intressanta kliv framåt, samtidigt som de patenterade Monty Pythonska galenskaperna tillåts krydda var och varannan scen. Och när Bruce Willis och Madeleine Stowes fantastiska kärlekshistoria når sitt klimax i rulltrappan på flygplatsen är det, för en lagom spirituell ateist som undertecknad, förmodligen det närmaste jag kommit ett högre medvetande.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-yG1BtunTBN8/VOJZX5Xlj0I/AAAAAAAAAsI/QryUcuAPr4g/s1600/Vrtgo%2Bsubd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-yG1BtunTBN8/VOJZX5Xlj0I/AAAAAAAAAsI/QryUcuAPr4g/s1600/Vrtgo%2Bsubd.jpg" height="275" width="400" /></a></div>
<br />
<i>The movie never changes</i><br />
<i>It can't change</i><br />
<i>But every time you see it</i><br />
<i>it seems different</i><br />
<i>because you're different</i><br />
<i>You notice different things</i><br />
<br />
Huvudpersonen sitter på en liten kvartsbiograf och ser sin favoritfilm, <i>Vertigo</i> (som av en händelse också min favorit). Och visst stämmer det han säger. Men ändå, varje gång jag sett <i>De 12 apornas armé</i> har det känts likadant: gåshud, tårar och efteråt långa funderingar på ödet varvat med känslor av tomhet och hopp. På fredagskvällen på Royal (jo, vi vågade oss ut på stan igen, jag och min bästa vän!). I TV-soffan med pappa. I fåtöljen i mitt lilla studentrum. Hemma hos min sambo, sedermera fru. Och säkerligen igen tillsammans med min dotter, var vi än kommer befinna oss.<br />
<br />
<br />
Några bubblare, som nästan fick plats på topp 15:<br />
<i>Farväl Las Vegas</i>, <i>Frankie Starlight</i>, <i>Ghost in the Shell</i>, <i>Living in Oblivion</i>, <i>Welcome to the Dollhouse</i><br />
<br />
Några till, som inte var lika nära:<br />
<i>Djävul i en blå klänning</i>, <i>Flirt</i>, <i>Heat</i>, <i>Strange Days</i><br />
<br />
---<br />
<br />
Hur minns övriga filmspanare filmåret 1995?<br />
<a href="http://www.fiffisfilmtajm.se/filmaret-1995/" target="_blank">Fiffis filmtajm</a><br />
<a href="http://wp.me/pCGDi-4Ds" target="_blank">Filmitch</a><br />
<a href="http://wp.me/pGJjV-3TV" target="_blank">Flmr</a><br />
<a href="http://fripp21.blogspot.com/2015/02/top-10-films-of-1995.html" target="_blank">Fripps filmrevyer</a><br />
<a href="https://jojjenito.wordpress.com/2015/02/17/10-i-topp-filmer-1995/" target="_blank">Jojjenito - om film</a><br />
<a href="http://moviesnoir.blogspot.com/2012/09/mina-favoritfilmer-1995.html" target="_blank">Movies Noir</a><br />
<a href="https://bilderord.wordpress.com/2015/02/17/1995-ars-tio-basta-filmer/" target="_blank">Rörliga bilder och tryckta ord</a>Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com18tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-73922754035913582392015-02-10T21:36:00.000+01:002015-02-10T21:36:48.334+01:00The One I Love (2014)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt2756032/" target="_blank">The One I Love</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>The One I Love</i><br />
<b>Land:</b> USA<br />
<b>År:</b> 2014<br />
<b>Regissör:</b> Charlie McDowell<br />
<b>Manusförfattare:</b> Justin Lader<br />
<b>Genre:</b> Drama, Romantisk komedi, Mysterium<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-g9uXdIajn5A/VNppxj2RhlI/AAAAAAAAApM/SrujzkVNIes/s1600/The%2BOne%2BI%2BLove%2B1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-g9uXdIajn5A/VNppxj2RhlI/AAAAAAAAApM/SrujzkVNIes/s1600/The%2BOne%2BI%2BLove%2B1.jpg" height="237" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad:</b> Sophie och Ethans förhållande knakar i fogarna. Av sin parterapeut får de rådet att spendera helgen i hans fritidshus utanför stan. Alla par som kommer dit åker nämligen därifrån lyckliga igen.<br />
<br />
Sagt och gjort, men snart börjar vi ana att något inte står rätt till i det idylliska lilla huset. Sophie och Ethan är visserligen sällan överens om sina känslor inför saker och händelser, men nu börjar väl upplevelserna gå lite för mycket isär?<br />
<br />
<b>Vem:</b> Ted Danson får visserligen agera parmedlare i filmens första scen, och med stort vitt hår och konnotationer till avdankade föredettingar gör han det bra. Men därefter är <i>The One I Love</i> helt och hållet Elisabeth Moss och Mark Duplass show. De båda behärskar till fullo konsten att spela lagom obekväma (inte skärrade, inte obrydda, bara lite besvärade), vilket syns i den osäkerhet som parrelationens begynnande sönderfall skapat. Men de får också använda det obekväma till att visa hur en rationell person kan tänkas agera när hen ställs inför något helt irrationellt. Och även om det är svårt att få en orealistisk situation att kännas realistisk, så gör både Moss och Duplass sitt yttersta för att det ska lyckas.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ap5cEncobho/VNpqMRlRMHI/AAAAAAAAApU/7-5ZOLz57oU/s1600/The%2BOne%2BI%2BLove%2B2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-ap5cEncobho/VNpqMRlRMHI/AAAAAAAAApU/7-5ZOLz57oU/s1600/The%2BOne%2BI%2BLove%2B2.jpg" height="258" width="400" /></a></div>
<br />
Sedan vill jag inte avslöja för mycket om handlingen, men det allra bästa med skådespelarinsatserna är hur subtilt karaktärerna förändras från en scen till en annan. Det är bara små, små saker som händer, men ändå upplever jag som tittare precis samma förvirring som rollfigurerna gör inför varandra. Imponerande.<br />
<br />
<b>Hur:</b> Mark Duplass-filmer är lite av en egen genre. Eller ja, "mumblecore" kallar väl vissa den, men det namnet kan ju innefattar indiefilmer i största allmänhet, medan Duplass har en tendens att medverka i berättelser som antingen är lite mer udda - såsom <i>Safety Not Guaranteed</i> - eller bara bygger på en enda idé/infallsvinkel - såsom <i>Humpday</i>. Jag gillar egentligen inte någon av de filmerna, men <i>The One I Love</i> klarar på något sätt av att kombinera båda dessa stilar utan att jag tappar intresset.<br />
<br />
Visst, känslan av att se på filmad teater är fortfarande där, men det stör inte, för den lilla twisten i manuset är precis så lagom puttrande rolig att jag <i>måste</i> veta vad som ska hända. Bara att få se hur Sophie och Ethan ska bete sig i nästa scen är nog för att hålla mitt intresse uppe under hela filmen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-eUjG1_bXK7w/VNprYmBzVDI/AAAAAAAAApg/4OfN1luX6Z0/s1600/The%2BOne%2BI%2BLove%2B3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-eUjG1_bXK7w/VNprYmBzVDI/AAAAAAAAApg/4OfN1luX6Z0/s1600/The%2BOne%2BI%2BLove%2B3.jpg" height="216" width="400" /></a></div>
<br />
Tyvärr tycker jag inte att historien knyts ihop särskilt bra, det blir ganska förutsägbart. Och det är på den punkten som manusförfattaren Justin Lader verkligen har något att lära av Hollywoods allra smartaste galenpanna, Charlie Kaufman. Även om det här inte alls är lika spektakulärt rent visuellt som Kaufmans filmer, utan mer av ett enkelt kammarspel, så är det omöjligt att inte dra den parallellen. Och omöjligt att inte känna hur Lader bleknar i jämförelse.<br />
<br />
Men <i>The One I Love</i> håller nästan hela vägen in i mål, och resan dit är så underhållande och välspelad att den gör sig förtjänt av en fyra. Det finns hopp om framtiden för Justin Lader.<br />
<br />
<b>Bättre än:</b> <i>Safety Not Guaranteed</i><br />
<br />
<b>Ungefär i klass med: </b><i>Ruby Sparks</i>, <i>Stranger Than Fiction</i><br />
<br />
<b>Sämre än:</b> Nästan allt av Charlie Kaufman<br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 4- av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-71202479280441263702015-02-06T10:44:00.000+01:002015-02-06T10:44:04.050+01:00Ida (2014)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt2718492/" target="_blank">Ida</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Ida</i><br />
<b>Land:</b> Polen<br />
<b>År:</b> 2014<br />
<b>Regissör:</b> Pawel Pawlikowski<br />
<b>Manusförfattare:</b> Pawel Pawlikowski, Rebecca Lenkiewicz<br />
<b>Genre:</b> Drama, Road Movie<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-e1YP2bicC-E/VNKV_LMuK5I/AAAAAAAAAoc/KT3-RYEmH0s/s1600/I5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-e1YP2bicC-E/VNKV_LMuK5I/AAAAAAAAAoc/KT3-RYEmH0s/s1600/I5.jpg" height="300" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<b>Vad:</b> Det kommunistiska Polen på 60-talet. Ida är föräldralös och har levt hela sitt unga liv i kloster. Hon ska snart avlägga sina löften och bli nunna, men först vill abbedissan att hon träffar sin enda kvarvarande släkting, den utlevande, hedonistiska domaren Wanda. Sagt och gjort, men Wanda tydliggör snabbt att hon aldrig varit eller kommer vara intresserad av sin systerdotter. Ida insisterar dock på att umgås, och får då veta att hon, trots sin uppväxt i det kristna klostret, är judinna. Och vidare att hennes familj mördades under den tyska ockupationen.<br />
<br />
Motvilligt, och med mer än en vodkaflaska i bagaget, ger sig Wanda ut i sin lilla Lada (eller är det en Trabant?), med Ida i passagerarsätet och siktet mot den by där familjen tros ligga begravd.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-TD9cXMrQPUY/VNKUh73RkKI/AAAAAAAAAoM/jxcecTpvDHg/s1600/I4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-TD9cXMrQPUY/VNKUh73RkKI/AAAAAAAAAoM/jxcecTpvDHg/s1600/I4.jpg" height="300" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vem:</b> Ida och Wanda spelas av Agatha Trzebuchowska respektive Agatha Kulesza, som båda är makalöst bra (med reservation för att jag förstås inte kan uppfatta nyanserna i språket - men deras blickar och kroppspråk räcker ganska långt). Kulesza är utlevande, med yviga gester, och har (i alla fall många av) känslorna utanpå kroppen. Trzebuchowska verkar ytligt sett inte påverkas så mycket under resans gång, men ändå syns det tydligt att insikterna, de subtila reaktionerna, bubblar där under.<br />
<br />
Dawid Ogrodnik är fin också, i en mindre roll som samtidigt mild och passionerad saxofonist.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-NvXn5evGdzE/VNKUhbQoXmI/AAAAAAAAAoQ/kdu_2zVJM6g/s1600/I2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-NvXn5evGdzE/VNKUhbQoXmI/AAAAAAAAAoQ/kdu_2zVJM6g/s1600/I2.jpg" height="298" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Hur:</b> <i>Ida</i> skulle kunna avfärdas som en våt dröm för namedroppande filmvetare. De tafatta, tragikomiska dansscenerna känns igen från Miloš Formans tidiga filmer (ni vet, de som skulle inspirera Roy Andersson), det koncisa och vackert stiliserade berättandet påminner om Robert Bresson, och de ibland ganska udda kameravinklarna kan kopplas till Dreyers <i>En kvinnas martyrium</i>. Men samtidigt är dessa referenser oviktiga, regissör Pawlikowski kräver inte några kunskaper om filmhistorien av sina tittare. (Och egentligen inte någon riktig kännedom om Polens historia, även om den biten såklart är svårare att bortse från.) Nä, allt som behövs för att förstå tragedin i Idas historia, och den tomhet som genomsyrar invånarna i de karga landskap och öde städer som skildras, är ett hjärta. Och möjligen en viss estetisk sensibilitet.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-GdgAysi_55k/VNKXjrDYJSI/AAAAAAAAAo4/l4Hln2jFfuw/s1600/I8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-GdgAysi_55k/VNKXjrDYJSI/AAAAAAAAAo4/l4Hln2jFfuw/s1600/I8.jpg" height="201" width="400" /></a></div>
<br />
Fotot och ljussättningen är nämligen något utöver det vanliga, filmen är lika tragisk som den är en fröjd för ögat. Därmed inte sagt att det är rent ögongodis, sinnesintrycket av <i>Ida</i> är precis så kargt och blekt som den historia Pawlikowski berättar. Jag vet inte om jag bara luras av att den unge saxofonisten Lis påminner om Sam Riley i <i>Control</i>, men det är något med det strama, minimalistiska som får mig att tänka på Joy Division. På samma sätt som det klassiska postpunkbandet aldrig spelade en not för mycket, eller släppte in för många instrument, så nöjer sig Pawlikowski med att bara berätta det väsentliga.<br />
<br />
En tacksam följd av detta är också att speltiden hålls föredömligt kort. Händelseutvecklingen håller mig intresserad och fascinerad <i>från första till sista</i> bildruta, och hur ofta kan vi säga det idag, när två och en halv timme biobesök inte längre anses långt? Det gör <i>Ida</i> till en unik upplevelse. I slutet av filmen tänker jag att storyn kan ta vilka vändningar som helst. Och när det som händer händer, så känns det helt oväntat. Och ändå fullständigt logiskt. Det är förstklassigt berättande.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-F0lecY7jdaw/VNKV_Sj9pzI/AAAAAAAAAos/G549oSRHj08/s1600/I6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-F0lecY7jdaw/VNKV_Sj9pzI/AAAAAAAAAos/G549oSRHj08/s1600/I6.jpg" height="300" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Klart bättre än:</b> <i>Philomena</i><br />
<br />
<b>Något bättre än:</b> <i>Tystnaden</i> och Bergmans mest religiösa filmer<br />
<br />
<b>Ungefär i klass med:</b> <i>Lore</i>, <i>Det vita bandet</i>, <i>Min vän Balthazar</i><br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 4+ av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-17467772520079488962015-02-03T20:08:00.001+01:002015-02-03T20:22:12.528+01:00Sju jävligt långa dagar (2014)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt1371150/" target="_blank">This Is Where I Leave You</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Sju jävligt långa dagar</i><br />
<b>Land:</b> USA<br />
<b>År:</b> 2014<br />
<b>Regissör:</b> Shawn Levy<br />
<b>Manusförfattare:</b> Jonathan Tropper<br />
<b>Genre:</b> Drama, Komedi, Svart komedi<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-mgxwaPgbHg4/VNEfuV4IrPI/AAAAAAAAAno/V71PnCERToA/s1600/Judd%2B2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-mgxwaPgbHg4/VNEfuV4IrPI/AAAAAAAAAno/V71PnCERToA/s1600/Judd%2B2.jpg" height="211" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad:</b> Judd Altman har det inte lätt. Han har visserligen ett hett jobb på en radiokanal i New York, men en dag överraskar han sin fru och sin chef i samma säng, och de visar sig haft en affär i ett helt år. Strax därpå får Judd också beskedet att hans far dött, och till råga på allt har fadern önskat att familjen ska sitta shiva i en hel vecka efter begravningen. Fyra syskon, inklusive allas respektive (ja, utom Judds förstås), som verkligen vuxit ifrån varandra, tillbaka under samma förortsvillatak igen. Det kan bli sju himlans långa dagar...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-OUl4q2tNV0w/VNEbTwguLkI/AAAAAAAAAm8/0JuuedRtV7s/s1600/Syskonen%2BAltman.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-OUl4q2tNV0w/VNEbTwguLkI/AAAAAAAAAm8/0JuuedRtV7s/s1600/Syskonen%2BAltman.jpg" height="280" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vem:</b> Här kryllar det av välkända ansikten. Jason Bateman är familjens "normala" son, och tillika filmens ack så torra huvudperson Judd. Adam Driver är den oansvariga yngre brodern, Corey Stoll den äldre, tråkigare som aldrig flyttade från stan, och Tina Fey systern Wendy (en roll som, tyvärr med tanke på Feys talanger, är ganska humorbefriad). Mamma till dem alla är en på mer än ett sätt plastikopererad Jane Fonda (något som i alla fall går ihop med rollen som den frispråkiga Hillary). Och Rose Byrne är Judds gamla flamma, lokala konståkningstalangen Penny.<br />
<br />
Alltid pålitliga Kathryn Hahn som Pauls fru Annie, en av filmens många kvinnor på gränsen till nervsammanbrott, förtjänar ett omnämnande också. Och likaså Connie Britton som Drivers före detta psykolog, numera flickvän.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-xVinjuYsjIg/VNEcFhLZ8ZI/AAAAAAAAAnM/obmfNRpt_zM/s1600/Wendy%2B%26%2BHillary.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-xVinjuYsjIg/VNEcFhLZ8ZI/AAAAAAAAAnM/obmfNRpt_zM/s1600/Wendy%2B%26%2BHillary.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Hur:</b> Jag har inte läst filmens litterära förlaga, men väl Jonathan Troppers andra succébok <i>Konsten att tala med en änkling</i>, och det räcker för att känna igen författarens signum. Den dråpliga, men ändå varma humorn, den väluppfostrade sonen som i 30-årsåldern kontemplerar livet i de likriktade, välbärgade småstäderna i Amerikas nordöstra stater (ni vet, de vi känner från tusen och åter tusen filmer och serier). Så långt allt väl, men när den omtalade sonen för femtioelfte gången stirrar tomt framför sig efter att ha chockats av valfri kvinnas galna beteende, då får det räcka för mig. Inte bara för att Troppers humormaterial börjar bli urvattnat, utan för att hans skildring av rationella män och hysteriska kvinnor är lite unken. Men visst, jag kan väl medge att han också riktar ett par (ganska underhållande) kängor åt de impulsiva män som Judd omger sig med (framförallt yngre brodern Philip, och till viss mån den äldre Paul). Och då är ju Judds tomma blick riktigt rolig, på samma sätt som när Martin Freeman uttrycker sin uppgivenhet inför kollegornas knäppheter i <i>The Office</i>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-SDdXTzhFn3E/VNEbT-0PCLI/AAAAAAAAAm0/zcWNy64raWI/s1600/Gasping.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-SDdXTzhFn3E/VNEbT-0PCLI/AAAAAAAAAm0/zcWNy64raWI/s1600/Gasping.jpg" height="265" width="400" /></a></div>
<br />
Men på en annan punkt skiljer sig filmen verkligen från <i>Konsten att...</i> , och det är i allvaret. Det som i nämnda bok hela tiden lurar bakom hörnet och emellanåt ges så mycket utrymme att jag verkligen berörs av huvudpersonens tragiska historia. I <i>Sju jävligt långa dagar</i> översköljs vi i början av så många dråpliga skämt och knasiga infall från karaktärerna att allvaret i berättelsen försvinner. Ja, mörkret är en del av det gör som humorn dråplig, men när allvaret aldrig får stå för sig själv så faller liksom båda delarna. Filmen hinner hålla på alldeles för länge innan skämten tonas ner och lite seriöst innehåll får sippra igenom.<br />
<br />
Sedan kan förstås regissör Shawn Levy sägas ha sina skäl att prioritera bort allvaret. För det är inte mycket till story han fått att jobba med, egentligen. Bortsett från de dråpligare inslagen kunde det faktiskt varit vilket mediokert drama som helst. Judds problem och funderingar, bortom det temporära tilltrasslandet med tjocka släkten, känns om inte banala, så i alla fall väldigt förutsägbara. Och även om jag faktiskt börjar känna lite mer med honom under filmens andra halva, så kan jag inte låta bli att undra om sista scenen egentligen bara består av arkivbilder från gamla Hallmark-inspelningar...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-fgJpn4-D8nw/VNEcFqCofZI/AAAAAAAAAnQ/v6GaRs9yKks/s1600/Judd%2B%26%2BPenny.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-fgJpn4-D8nw/VNEcFqCofZI/AAAAAAAAAnQ/v6GaRs9yKks/s1600/Judd%2B%26%2BPenny.jpg" height="223" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Bättre än:</b> <i>August: Osage County</i>, <i>Dan in Real Life</i>, <i>Eulogy</i><br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i>Royal Tenenbaums</i>, såklart. Men även de flesta inte fullt så bra filmer om problematiska familjerelationer, typ <i>The Savages</i>, <i>Rachel Getting Married</i> etc.<br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 3 av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-89500780980341168032015-01-22T10:03:00.000+01:002015-01-22T10:03:00.365+01:00The Imitation Game (2014)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt2084970/" target="_blank">The Imitation Game</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>The Imitation Game</i><br />
<b>Land:</b> Storbritannien<br />
<b>År:</b> 2014<br />
<b>Regissör:</b> Morten Tyldum<br />
<b>Manusförfattare:</b> Graham Moore<br />
<b>Genre:</b> Spänning, Spionfilm, Drama<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-zbcexTr-Vug/VMAUWJfjAWI/AAAAAAAAAmA/uTZBySPT3Wo/s1600/Imitation%2BGame%2B7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-zbcexTr-Vug/VMAUWJfjAWI/AAAAAAAAAmA/uTZBySPT3Wo/s1600/Imitation%2BGame%2B7.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad:</b> <i>The Imitation Game</i> är den sanna historien om Alan, en man med sällsynt matematisk begåvning, och vissa sociala problem, som vill hjälpa till att knäcka tyskarnas krypteringsmaskin Enigma under andra världskriget. Men han har svårt att hantera relationer till både kollegor, överordnade och vänner.<br />
<br />
Parallellt med detta skeende får vi följa en tonårig Alan under sent 20-tal, då han träffar sin första vän och också upptäcker sitt intresse för kryptering, och under tidigt 50-tal då han får en nyfiken polis i hälarna efter ett märkligt inbrott.<br />
<span lang="EN-GB" style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-GB; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-WTVTcIoKBRc/VMASRsp0QJI/AAAAAAAAAl0/yg2aP8YZVzc/s1600/Imitation%2BGame%2B5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-WTVTcIoKBRc/VMASRsp0QJI/AAAAAAAAAl0/yg2aP8YZVzc/s1600/Imitation%2BGame%2B5.jpg" height="166" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vem:</b> Benedict Cumberbatch gör extremt bra ifrån sig som det socialt missanpassade geniet Alan Turing. Det är inte helt tydligt om manuset vill få det till att han har Aspergers, någon annan neuropsykiatrisk diagnos eller bara är en udda figur. Men eftersom man förmodligen inte visste vilket på den tiden, får nog Cumberbatchs tolkning bedömas som trovärdig, även om manus ibland inte känns helt konsekvent med vad han har eller inte har problem med (t ex hur han hanterar skämt och ironi).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-ZOGRIlcHtPY/VMAUyHCl0BI/AAAAAAAAAmI/tEOBNzAqfyQ/s1600/Imitation%2BGame%2B6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-ZOGRIlcHtPY/VMAUyHCl0BI/AAAAAAAAAmI/tEOBNzAqfyQ/s1600/Imitation%2BGame%2B6.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<br />
Övriga rollfigurer känns väldigt typiska för filmer baserade på sanna historier, de är platta, ruvar kanske på en eller annan hemlighet, men vi får inte lära känna dem. Matthew Goode som den hetlevrade och (med matematikermått mätt) världsvana Hugh är underhållande, om än också han endimensionell. Keira Knightleys sympatiska Joan ges lite mer utrymme och relationen mellan henne och huvudpersonen är intressant. Det kvarstår dock vissa frågetecken kring varför hon först målas upp som en sådan begåvning men sedan inte får bidra med särskilt mycket av den varan. På sin höjd får hon agera hantlangare åt Alan, tillsammans med Hugh och de andra matematikerna, men till synes utan större kunskaper än någon av de andra. (Nä, för fler krypterande kvinnor i andra världskrigets London rekommenderar jag istället miniserien <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt2275990/" target="_blank">Bletchley Circle</a></i>.)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-Gvrg4nkMSEY/VMAQCVRucYI/AAAAAAAAAlo/B7NXMwriatc/s1600/Imitation%2BGame%2B3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-Gvrg4nkMSEY/VMAQCVRucYI/AAAAAAAAAlo/B7NXMwriatc/s1600/Imitation%2BGame%2B3.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Hur:</b> Det är inte lätt med biografiska filmer, jag kan nästan räkna de riktigt lyckade på ena handens fem fingrar. Och den biografiska aspekten är mycket riktigt det sämsta med <i>The Imitation Game</i>. Scenerna från 50-talet borde slopats direkt, de tillför faktiskt inte filmen någonting. (Möjligen kunde en del av materialet använts som epilog, då en viktig fråga för historien ställs där.) Alans unga år, när han som 16-årig pojke (med betoning på <i>pojke</i>, han ser mer ut som 12...) upptäcker både vänskapens och matematikens tjusning, är kanske lite mer berörande, men ärligt talat skulle filmen må bättre även utan denna parallellhistoria. Kvar skulle vi då ha betydligt mindre av en biografi, och mer av ett spännande drama med en karismatisk huvudperson. För givetvis är det engagerande att se ett missförstått geni försöka besegra nazister och samtidigt brottas med oförstående överordnade och snarstuckna, lättretade mattenördar till kollegor. Och Joans lite förminskade roll till trots så är det fascinerande att följa relationen mellan Alan och henne.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-PHTp5hFKcb4/VMAP1sIWKlI/AAAAAAAAAlg/fVlh_crQyns/s1600/Imitation%2BGame%2B4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-PHTp5hFKcb4/VMAP1sIWKlI/AAAAAAAAAlg/fVlh_crQyns/s1600/Imitation%2BGame%2B4.jpg" height="240" width="400" /></a></div>
<br />
Jag har verkligen en svaghet för både udda hjältar och spionberättelser. Och fastän 20- och 50-talsscenerna känns överflödiga, så är de ju inte dåliga i sig. Dessutom gör det korniga fotot och den sepia-tonade dekoren filmen till en fröjd att se på. Med dessa brasklappar ger jag <i>The Imitation Game</i> en darrig fyra.<br />
<br />
<b>Bättre än:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0032484/" target="_blank">Utrikeskorrespondenten</a></i>, <i>Tinker Tailor Soldier Spy</i> (filmen)<br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i>A Beautiful Mind</i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0064040/" target="_blank">Skuggornas armé</a></i>, <i>Tinker Tailor Soldier Spy</i> (tv-serien)<br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 4- av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-74414488723386355992015-01-21T19:53:00.001+01:002015-01-22T19:30:07.381+01:00Frank (2014)<b>Originaltitel:</b> <i>Frank</i><br>
<b>Svensk titel:</b> <i>Frank</i><br>
<b>Land:</b> USA, Irland, Storbritannien<br>
<b>År:</b> 2014<br>
<b>Regissör:</b> Lenny Abrahamson<br>
<b>Manusförfattare:</b> Jon Ronson, Peter Straughan<br>
<b>Genre:</b> Svart komedi, Drama, Musikfilm<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-cdl-6qOfWuk/VL_zQq6eX5I/AAAAAAAAAko/sZg3s3mzM3Q/s1600/Frank%2B1.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-cdl-6qOfWuk/VL_zQq6eX5I/AAAAAAAAAko/sZg3s3mzM3Q/s1600/Frank%2B1.jpeg" height="280" width="400"></a></div>
<br>
<b>Vad:</b> Jon, musicerande ensamvarg, bor i en sån där sömnig brittisk kuststad som Morrissey sjunger om i "Everyday Is Like Sunday". Han är kompetent som keyboardist, men den musik han försöker skriva är, förutom banal, bara utkast som aldrig blir till färdiga låtar (även om Jon får det att låta annorlunda på sitt Twitter-konto). Men så en dag ges han chansen att vikariera bakom klaviaturen i ett band som passerar genom stan. Efter spelningen är medmusikerna inte hundraprocentigt nöjda med hans insats, men deras manager tycker Jon har tillräckligt med talang för att följa med ut på landet och delta i deras nästa skivinspelning.<br>
<br>
Det ska dock tilläggas att bandets sångare bär ett enormt fejkhuvud av papier-maché som han aldrig (nej, <i>aldrig</i>) tar av sig, och varken övriga bandmedlemmar eller managern har alla hästar i stallet. Nej, hissarna går, så att säga, inte hela vägen upp. Snarare rasar de rakt neråt, och resan till skivstudion blir början på en mörk och märklig bergochdalbanefärd. Men vem vet, kanske kan det bli ett spännande album av det hela? Och kanske kan Jons sociala mediekanaler hjälpa bandet att nå ut till fler?<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-7PBS8aIuakw/VL_zQlpsaJI/AAAAAAAAAkY/d6NeEnJx7IQ/s1600/Frank%2B2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-7PBS8aIuakw/VL_zQlpsaJI/AAAAAAAAAkY/d6NeEnJx7IQ/s1600/Frank%2B2.jpg" height="225" width="400"></a></div>
<br>
<b>Vem:</b> Domhnall Gleeson kunde inte vara bättre som den naiva, popularitetstörstande och måttligt begåvade Jon (tänk en korsning av Thom Yorke och Tiger Lou). Rollen som den excentriska Frank var tydligen skriven för Johnny Depp, men Michael Fassbender, som det till slut blev, duger bra han också. Sedan är det kanske inte så viktigt vem som gömmer sig där under jättehuvudet, de flesta repliker, hur välskrivna de än är, mumlas ju mest fram. Fassbender är dock utmärkt som sångare (en pratsjungande sådan, tänk Lou Reed). Bland de andra bandmedlemmarna är det Maggie Gyllenhaal som sticker ut mest, med en miserabel uppsyn som delvis känns inspirerad av Camera Obscuras <a href="http://29.media.tumblr.com/tumblr_latkcueNCb1qbi5jlo1_500.png" target="_blank">Tracyanne Campbell</a> (frisyren gör kanske sitt till den kopplingen). Hennes talang lyser starkt filmen igenom, oavsett om hon får ett av sina ursinniga raseriutbrott eller bara drömmer sig bort i musiken på scen.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-z4IdY3QiQLc/VL_zSJVb8aI/AAAAAAAAAk0/El5F4I6_FFU/s1600/Frank%2B5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-z4IdY3QiQLc/VL_zSJVb8aI/AAAAAAAAAk0/El5F4I6_FFU/s1600/Frank%2B5.jpg" height="225" width="400"></a></div>
<br>
Scoot McNairy (för mig mest känd från <a href="https://www.youtube.com/watch?v=DmsEAWQwHY4" target="_blank">en av världens finaste musikvideor</a>) förtjänar ett omnämnande också, han känns trovärdig som kreativ manager på dekis.<br>
<br>
<b>Hur:</b> Det tar ett tag för <i>Frank</i> att hamna i rätt stämningsläge. De första minuterna i Jons hemstad känns både autentiska och lagom roliga, men när bandet sedan beger sig ut i skogen tar den svarta humorn inte bara överhanden, utan slår helt bakut. Det är delvis en smaksak, men jag vill nog påstå att det dråpliga fungerar bättre om det serveras i rimliga doser, och med rätt inramning. När <i>Frank</i> går på som värst blir det någon slags makaber buskis av det hela.<br>
<br>
Men sedan blir filmen lite mer engagerande, dråpligheterna tonas ner och jag börjar nästan acceptera det där gigantiska ansiktet. Dessutom målas det långsamt upp en ganska vass kritik mot både jakten på kändisskap och sättet som den så kallade indiepubliken (alltså "oberoende" människor) snabbt tuggar i sig hajpade artister bara för att hosta upp dem igen i nästa ögonblick.<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-RzIGHPcKG-E/VL_zQY5V65I/AAAAAAAAAkc/yiiPPb5goB8/s1600/Frank%2B3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-RzIGHPcKG-E/VL_zQY5V65I/AAAAAAAAAkc/yiiPPb5goB8/s1600/Frank%2B3.jpg" height="266" width="400"></a></div>
<br>
Den trevande inledningen till trots, när eftertexterna rullar förbi kan jag i alla fall inte säga annat än att det är något unikt jag just beskådat. Och flera veckor efteråt tänker jag fortfarande ofta på både scener och personer ur <i>Frank</i>.<br>
<br>
<b>Bättre än: </b>Svårt att jämföra den med något annat verk, men tja, kanske <i>24 Hour Party People</i>.<br>
<br>
<b>Ungefär i klass med:</b> <i>Walk the Line</i> och <i>Once</i>, även om den inte liknar någon av dem. Alls.<br>
<br>
<b>Sämre än:</b> Nä, egentligen går det inte att jämföra <i>Frank</i> med någonting annat, men den är hur som helst sämre än <i>Inside Llewyn Davis</i>, <i>Almost Famous</i>, <i>I'm Not There</i> och <i>Control</i>.<br>
<br>
<b>Mitt betyg:</b> 4- av 5<br>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-PfYAGO1jLkA/VL_1VyK8NyI/AAAAAAAAAlA/GsJURMpXYwk/s1600/Frank%2B6.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-PfYAGO1jLkA/VL_1VyK8NyI/AAAAAAAAAlA/GsJURMpXYwk/s1600/Frank%2B6.jpeg" height="266" width="400"></a></div>
<br>Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-6707340773164255822015-01-18T23:17:00.000+01:002015-01-19T21:11:50.409+01:00Filmåret 2005 - min topp 10 (och lite mer)Filmspanarna skriver om sina favoritfilmer från 2005. Jag är lite sen på tåget, men här är i alla fall min topp 10-lista, komplett med några bubblare. Ett riktigt, riktigt bra filmår, konstaterar jag idag, efter ett alltför torftig slut på 00-talet och en nästan lika torftig början på 10-talet. (Vill också tillägga att jag listar 2005 års bästa fiktion, annars skulle rörande dokumentären <i>The Devil and Daniel Johnston</i>, Dylan-eposet <i>No Direction Home</i> och världens bästa <i>Grizzly Man</i> såklart fått topplaceringar.)<br>
<br>
10) <i>Mördande konkurrens</i><br>
Det gjordes många bra franska filmer om både en krisande medelklass och krisande medelåldersmän under 00-talet. Det här är en av de mer absurda.<br>
<br>
9) <i>Dark Horse</i><br>
Dansk version av franska nya vågen. Våra grannar i väst har mer än bara Von Trier och Vinterberg att erbjuda.<br>
<br>
8) <i>Capote</i><br>
Visst, en av världens bästa skådespelares bästa roller, men framförallt ett intressant livsöde.<br>
<br>
7) <i>Sophie Scholl - Den sanna historien</i><br>
Oförglömligt om Vita rosen, den tyska motståndsrörelsen under andra världskriget, och en av dess medlemmars sista dagar i livet.<br>
<br>
6) <i>Lemming</i><br>
Det krisande Frankrike, igen. Mörkt, märkligt och fängslande om hur en, ja... lämmel, bidrar till att upplösa en villaförortsfamilj.<br>
<br>
5) <i>Winter Passing</i><br>
Med dysfunktionella familjerelationer, litterära begåvningar, udda musiker, och så lite drogproblem, är <i>Winter Passing</i> nästan som en parodi på en typisk indiefilm. Men tack vare starka skådespelarprestationer och en rörande blandning av humor och mörker, står den stolt och stadigt på egna ben.<br>
<br>
4) <i>Mustaschen</i><br>
<div>
Krisande Frankrike, än en gång. En av de allra underligaste filmer jag sett. På ett bra sätt, alltså. Och Vincent Lindon och Emmanuelle Devos är två av vår tids bästa skådespelare. </div>
<div>
<br></div>
3) <i>Broken Flowers</i><br>
En långsam, händelsefattig och förvirrande film som jag kan se om och om igen. Visst finns där den omisskännliga Jarmusch-stämningen, snygg och coolt musiksatt, och förhöjd av Murrays mästerligt miserabla uppsyn, men det är det allmänna filosoferandet om människors livsöden, och konstaterandet hur lite vi egentligen vet om varandra, som gör <i>Broken Flowers</i> till ett tidlöst mästerverk.<br>
<br>
2) <i>Me and You and Everyone We Know</i><br>
Underbart om vanliga och ovanliga konstigheter. Scenerna när vardagliga skeenden plötsligt förhöjs och blir till magi, ja, de är verkligen... magiska.<br>
<br>
1) <i>The Squid and the Whale</i><br>
Ömsint. Stört. Roligt. Äckligt. Fint. Tragiskt.<br>
<br>
Bubblare, snubblande nära topp 10:<br>
<i>Brokeback Mountain</i>, <i>C.R.A.Z.Y.</i>, <i>The Secret Life of Words</i>, <i>Thumbsucker</i>, <i>Transamerica</i><br>
<br>
Bubblare, inte lika nära:<br>
<i>Batman Begins</i>, <i>Good Night and Good Luck</i>, <i>Last Days</i>, <i>Look Both Ways</i>, <i>Manderlay</i>, <i>Mysterious Skin</i>, <i>Wallace & Gromit – Varulvskaninens förbannelse</i><br>
<br>
Och några som jag trodde jag skulle gilla mycket, men inte gav mer en trea i betyg:<br>
<i>Allt är upplyst</i>, <i>Brick</i>, <i>The Chumscrubber</i>, <i>Dolt hot</i>, <i>Don't Come Knocking</i>, <i>Junebug</i>, <i>Lonesome Jim</i>, <i>Match Point</i>, <i>Mitt hjärtas förlorade slag</i>, <i>Sanna lögner</i>, <i>Shopgirl</i>, <i>Walk the Line</i><br>
<br>
Och här har vi övriga filmspanares listor:<br>
<a href="http://www.fiffisfilmtajm.se/filmaret-2005-2/" target="_blank">Fiffis filmtajm</a><br>
<a href="https://filmitch.wordpress.com/2015/01/17/2005-ars-basta-filmer/" target="_blank">Filmitch</a><br>
<a href="https://steffofilm.wordpress.com/2015/01/17/flmr-vs-filmaret-2005/" target="_blank">Flmr</a><br>
<a href="http://fripp21.blogspot.com/2015/01/top-10-films-of-2005-version-2.html" target="_blank">Fripps filmrevyer</a><br>
<div>
<a href="https://jojjenito.wordpress.com/2015/01/17/10-i-topp-filmer-2005/" target="_blank">Jojjenito</a></div>
<a href="http://moviesnoir.blogspot.com/2012/07/mina-favoritfilmer-2005.html" target="_blank">Movies – Noir</a><br>
<a href="http://thenerdbird.se/2015/january/basta-filmerna-2005-2.html" target="_blank">The Nerd Bird</a><br>
<a href="https://bilderord.wordpress.com/2015/01/17/2005-ars-tio-basta-filmer/" target="_blank">Rörliga bilder och tryckta ord</a><br>
<a href="http://www.spelochfilm.se/de-basta-filmerna-fran-2005/" target="_blank">Spel och film</a><br>
<br>Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-13937317789161196302015-01-18T21:06:00.000+01:002015-01-18T23:56:56.639+01:00Wish I Was Here (2014)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt2870708/" target="_blank">Wish I Was Here</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Wish I Was Here</i><br />
<b>Land:</b> USA<br />
<b>År:</b> 2014<br />
<b>Regissör:</b> Zach Braff<br />
<b>Manusförfattare:</b> Zach Braff, Adam J Braff<br />
<b>Genre:</b> Komedi, Drama<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-XadyZNoW148/VLvsKKuPOAI/AAAAAAAAAjo/e_NigfPsQ9g/s1600/wish%2Bi%2Bwas%2Bhere%2B5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-XadyZNoW148/VLvsKKuPOAI/AAAAAAAAAjo/e_NigfPsQ9g/s1600/wish%2Bi%2Bwas%2Bhere%2B5.jpg" height="265" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad:</b> Aidan och Sarah träffades när de var unga, men nu är de 30-plusare, har familj, och äktenskapet går på tomgång. Aidan är aspirerande skådespelare, men rollerna har lyst med sin frånvaro så länge att pengarna börjar tryta. De envisas med att ha barnen i en dyr privatskola, men det är Aidans far som står för fiolerna, och han bränner allt på alternativa cancerbehandlingar, så det får bli hemskolning istället. Sarah drar i alla fall in lite pengar på sitt gamla kontorsjobb, men hennes tillvaro har börjat förpestas av en sextrakasserande kollega. Ja, och så är det Aidans inskränkta gamer till bror som isolerat sig i en husvagn, och inte ens nu när pappan är dödssjuk visar minsta tecken på empati.<br />
<br />
<b>Vem:</b> Zach "Scrubs" Braff har regisserat och spelar huvudrollen. Och som vanligt pendlar han mellan oseriösa skämt och dödligt seriösa visdomsord/floskler. Ibland är det roligt, som när Aidan blir tillintetgjord på mer eller mindre fantasifulla sätt (ett grepp som Braff filat på i både <i>Scrubs</i> och <i>Garden State</i>), men ofta faller humorn platt. I nyss nämnda roller finns en naivitet som passar Braffs repertoar bra, men Aidan är en lite mer bitter karaktär, ett känsloläge som inte hanteras lika bra. Och när man tittar på Kate Hudson, som spelar Sarah, blir skillnaden mellan en begränsad talang och ett proffs alltför tydligt. Hudson utklassar Braff, kort och gott.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-2dMohUMjyuQ/VLvsKeO8GgI/AAAAAAAAAjk/aks4L_l37J8/s1600/wish%2Bi%2Bwas%2Bhere%2B6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-2dMohUMjyuQ/VLvsKeO8GgI/AAAAAAAAAjk/aks4L_l37J8/s1600/wish%2Bi%2Bwas%2Bhere%2B6.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<br />
Med övriga roller, såsom Aidans far (Mandy Patinkin) och bror (Josh Gad), är det ibland svårt att veta om de ska vara komiska eller tragiska. Förmodligen har Braff tänkt sig både och, men i hans regi rimmar den kombinationen tyvärr ganska illa. Sarah är den minst roliga karaktären, och typiskt nog den jag gillar mest. Dottern Grace har en viss charm också, fint spelad av Joey King.<br />
<br />
Där finns ett par ansikten kända från tv också, bland annat Jim Parsons (<i>Big Bang Theory</i>), som gör hyfsat ifrån sig. Och jag drar på smilbanden när en viss <i>Scrubs</i>-herre dyker upp sent i filmen, även om hans skådespelarinsats inte direkt är bländande.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-LDvIHO_7gbc/VLvsJflY08I/AAAAAAAAAjc/K5aIgJbkNHA/s1600/wish%2Bi%2Bwas%2Bhere%2B1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-LDvIHO_7gbc/VLvsJflY08I/AAAAAAAAAjc/K5aIgJbkNHA/s1600/wish%2Bi%2Bwas%2Bhere%2B1.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Hur:</b> Filmen blandar alltså, precis som Braffs berömda tv-serie, allvarliga ämnen med flamsiga skämt. Men medan <i>Scrubs</i> öser på med så mycket av både skämt och allvar omvartannat, och därmed lyckas träffa rätt åtminstone någon gång per avsnitt, så försöker <i>Wish I Was Here</i> på det stora hela vara allvarlig, medan den av och till faller in i en ansträngt skämtsam ton som mest bara underminerar allvaret. Och när den skippar humorn och bara menar allvar, då är Braffs överpedagogiska berättarröst där och stör istället, eller så bjuds vi på ett musiksatt montage av den sorten som går att ha ett visst överseende med i serier, men alltid känns pinsam på film.<br />
<br />
Nu har jag gått ganska hårt åt <i>Wish I Was Here</i>, men någonstans i all den här tragikomiska sörjan känner jag ju ändå något för, om inte Aidan, så i alla fall Sarah och deras barn. Så det blir ett godkänt betyg ändå. Men till nästa gång, mr Braff, då vill jag inte höra någon berättarröst. Och helst inte ens se ditt namn i skådespelarlistan heller. Då kanske det kan bli något!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-AoYMB6qQYu0/VLwGrquPN_I/AAAAAAAAAkA/fI4HdrGntdM/s1600/wish%2Bi%2Bwas%2Bhere%2B7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-AoYMB6qQYu0/VLwGrquPN_I/AAAAAAAAAkA/fI4HdrGntdM/s1600/wish%2Bi%2Bwas%2Bhere%2B7.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Bättre än:</b> <i>This is 40</i>, <i>Friends with Kids</i><br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i>Garden State</i>, <i>American Beauty</i>, <i>The Descendants</i>, <i>Little Miss Sunshine</i><br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 3- av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-82574751654484986142015-01-14T23:16:00.002+01:002015-01-14T23:17:03.107+01:00What If (2013)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt1486834/" target="_blank">What If</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>What If</i><br />
<b>Alternativ titel:</b> <i>The F Word</i><br />
<b>Land:</b> Kanada<br />
<b>År:</b> 2013<br />
<b>Regissör:</b> Michael Dowse<br />
<b>Manusförfattare:</b> Elan Mastai<br />
<b>Genre:</b> Romantisk komedi, Drama<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-aBerCIPMejM/VLbpyAZwiqI/AAAAAAAAAi4/b1C5tk_kCok/s1600/Wallace%2B%26%2BChantry.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-aBerCIPMejM/VLbpyAZwiqI/AAAAAAAAAi4/b1C5tk_kCok/s1600/Wallace%2B%26%2BChantry.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad:</b> En fest i Torontos hippare kvarter. Bland alla unga, vackra människor möter vi den bittre singeln Wallace, som just hoppat av sina studier, och Chantry, en illustratör som har för vana att säga nej till befordringar. När de börjar prata återfår Wallace nästan tron på kärleken igen, innan Chantry nämner sin pojkvän. De blir vänner ändå och Wallace säger att han är nöjd så, även om vännen Allan påstår annorlunda. Allan själv träffar den redan upptagna Nicole på samma fest och de två blir snart oskiljaktiga.<br />
<br />
Wallace tycker det är förkastligt med ett kärleksförhållande som grundar sig i otrohet. Allan å sin sida tycker Wallace är oärlig som inte erkänner att han har känslor för Chantry. Så vem, om någon, har egentligen rätt?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-LI_hbcCAJFc/VLboA6FZRPI/AAAAAAAAAiY/Gjf6sdIXxOA/s1600/Wallace%2B%26%2BAllan%2B%26%2BNicole.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-LI_hbcCAJFc/VLboA6FZRPI/AAAAAAAAAiY/Gjf6sdIXxOA/s1600/Wallace%2B%26%2BAllan%2B%26%2BNicole.jpg" height="217" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vem:</b> Daniel Radcliffe och Zoe Kazan är utmärkta som de gulliga Wallace och Chantry, och Adam Driver och Mackenzie Davis som Allan respektive Nicole likaså. Visst, de är alla ganska stereotypa personligheter, men skådespelarnas kvaliteter gör dem trovärdiga. Driver, som varit en favorit ända sedan de första avsnitten av <i>Girls</i>, levererar Allans buffliga repliker perfekt, och detsamma gäller Megan Park som Chantrys dryga syster. Min enda invändning är mot Rafe Spall som Ben, Chantrys politiska streber till pojkvän. Han känns liksom inte trovärdig som partner till en person som spelas av Kazan. Men tja, det går väl att hävda att det är ett medvetet val av regissör Michael Dowse.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/--dn8TwarIK8/VLboycsvHHI/AAAAAAAAAis/c5OSS9wtrgg/s1600/Wallace%2B%26%2BBen.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/--dn8TwarIK8/VLboycsvHHI/AAAAAAAAAis/c5OSS9wtrgg/s1600/Wallace%2B%26%2BBen.jpg" height="267" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Hur:</b> Oavsett hur klyschigt gulliga huvudpersonerna är, och hur klyschigt störiga och icke-gulliga birollerna är, så tycker jag om det här. Jag har alltid gillat romcoms och så mycket bättre om inramningen är mer indie än klassisk Hollywood. För det måste ju sägas att de flesta filmer i genren ändå är rätt, tja, dåliga. Och min vanligaste invändning mot dem är att karaktärerna inte känns som människor, utan som sliskiga versioner av någon slags förebilder som Hollywood tror, eller vill, att (den i deras ögon inte jättesmarta) publiken ska ha. Så varje försök att faktiskt frångå detta blir nästan automatiskt uppskattat av mig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-T0OOhP-CoZ0/VLboA56r8VI/AAAAAAAAAiU/R9VRaHoWnvo/s1600/Chantry%2B%26%2BWallace.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-T0OOhP-CoZ0/VLboA56r8VI/AAAAAAAAAiU/R9VRaHoWnvo/s1600/Chantry%2B%26%2BWallace.jpg" height="265" width="400" /></a></div>
<br />
Sedan går det förstås att komma dragandes med förutsägbarheten och allt det där. Men vi som tittar på sånt här gör det ju inte för att luska ut vem mördaren är, eller bli omskakade av smarta vändningar som ställer storyns första halva på ända. Nä, vi vill bara ha lite trovärdig underhållning, eventuellt toppad med några kvasifilosofiska diskussioner om hur den enes kärleksdöd är den andres kärleksbröd. Och där gör <i>What If</i> ett ganska bra jobb.<br />
<br />
<b>Bättre än:</b> Valfri sliskig Hollywood-romcom<br />
<br />
<b>Sämre än:</b> Valfritt realistiskt indiedrama<br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 3+ av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-76765578132803546902015-01-06T20:44:00.001+01:002015-01-12T18:57:59.805+01:00White Bird in a Blizzard (2014)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt2238050/" target="_blank">White Bird in a Blizzard</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>White Bird in a Blizzard</i><br />
<b>Land:</b> USA<br />
<b>År:</b> 2014<br />
<b>Regissör:</b> Gregg Araki<br />
<b>Manusförfattare:</b> Gregg Araki (baserad på roman av Laura Kasischke)<br />
<b>Genre:</b> Drama, Thriller, Mysterium<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ZpuZJivGn5U/VKw6NV3v3YI/AAAAAAAAAiA/Eq114-UeDaQ/s1600/WBIAB%2B6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-ZpuZJivGn5U/VKw6NV3v3YI/AAAAAAAAAiA/Eq114-UeDaQ/s1600/WBIAB%2B6.jpg" height="216" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad:</b> Det är 1988, Kat närmar sig slutet av high school. Hon bor i ett klassiskt villaområde-i-amerikansk-film med sin mamma Eve, vacker men miserabel hemmafru, och pappa Brock, anonym kontorsråtta. Föräldrarnas förhållande har alltid verkat kärlekslöst, men de senaste veckorna har Eve verkat ovanligt olycklig och betett sig allt underligare, innan hon en dag försvinner spårlöst. Kat blir äldre och försöker gå vidare, men långt in på college plågas hon fortfarande av märkliga mardrömmar om sin mor.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/--uMdv2WkS3s/VKw38yHDrqI/AAAAAAAAAhs/B9xkA_UdDEY/s1600/WBIAB%2B5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/--uMdv2WkS3s/VKw38yHDrqI/AAAAAAAAAhs/B9xkA_UdDEY/s1600/WBIAB%2B5.jpg" height="400" width="266" /></a></div>
<br />
<b>Vem:</b> Shailene Woodley, som spelar Kat, är en ny favorit, hon imponerar lika mycket här som i <i>Förr eller senare exploderar jag</i>, <i>The Descendants</i> och <i>The Spectacular Now</i>. Någonstans saknas det lite djup i både Woodleys och andras rollfigurer, men det kan bara skyllas på manuset, inte skådespelet. Eva Green är perfekt som den tjusiga och alltmer plågade hemmafrun, och pappa Brock - mustaschprydd och alltid klädd i chinos, skjorta och slips, men inte kavaj - spelas utmärkt av Christopher Meloni. (En bra bit in i filmen trodde jag att Meloni var Elias Koteas, tills det slog mig att han idag nog är lite för gammal för rollen.) Angela Bassett är bra som Kats psykiater, Shiloh Fernandez och Mark Indelicato fina som Kats vänner, och Gabourey Sidibe som klippt och skuren för rollen som Kats tröga pojkvän Phil. Och slutligen är Thomas Jane minnesvärd som den äckliga, men kanske ändå välmenande, snuten.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-CtC1T7sAy2w/VKw37pIznTI/AAAAAAAAAhk/SOwLU2DgAAg/s1600/WBIAB%2B2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-CtC1T7sAy2w/VKw37pIznTI/AAAAAAAAAhk/SOwLU2DgAAg/s1600/WBIAB%2B2.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<br />
Ja, just det. Ganska långt in i filmen dyker ju en viss <i>Twin Peaks</i>-figur upp i en liten biroll också. Roligt, men liksom alla de andra jag räknat upp är det inte utan att man vill ge denna karaktär lite mer utrymme.<br />
<br />
<b>Hur:</b> Just <i>Twin Peaks</i>, och kanske ännu mer <i>Donnie Darko</i>, är de referenser som ligger närmast till hands när man vill jämföra <i>White Bird in a Blizzard</i> med andra verk. Soundtracket är som en direkt fortsättning på Donnie Darko (Echo & the Bunnymen, Depeche Mode, The Cure, Siouxsie and the Banshees, Cocteau Twins etc) och precis som i Richard Kellys film bidrar det dels till att snyggt fånga tidsandan, men också till att sätta den mystiska stämning som vilar under villaidyllens bedrägliga yta. Gregg Araki är dock en regissör som kan stå på egna ben, och många ingredienser känns igen både från <i>Mysterious Skin</i> och hans lite äldre "<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Gregg_Araki#Teen_Apocalypse_Trilogy" target="_blank">Teen Apocalypse Trilogy</a>". Men just för att så mycket av innehållet ändå ligger nära de två tidigare nämnda mästerverken, kan jag inte låta bli att känna att <i>White Bird</i> saknar något. Vi får aldrig riktigt lära känna någon i filmen, faktiskt inte ens Kat. Och mammans öde förtjänar ju nästan en helt egen film.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-RP5Y8oHpjLA/VKw37hxukcI/AAAAAAAAAh0/KbaR3AyWD9w/s1600/WBIAB%2B3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-RP5Y8oHpjLA/VKw37hxukcI/AAAAAAAAAh0/KbaR3AyWD9w/s1600/WBIAB%2B3.jpg" height="250" width="400" /></a></div>
<br />
Jag kan inte säga att något i filmen känns onödigt, så kanske borde Araki bara tillåtit sig att göra en längre film? Rentav en miniserie? För jag skulle gärna stanna kvar länge i Kats värld, <i>a place both wonderful and strange</i>...<br />
<br />
<b>Bättre än:</b> <i>Daydream Nation, Mysterious Skin</i><br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i>Twin Peaks</i>, <i>Donnie Darko</i><br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 4 av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-20917515592625961232014-02-12T06:00:00.000+01:002014-02-12T21:24:41.002+01:00Inside Llewyn Davis (2013)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-4ssgHqjd5Zk/UvqKKi0SXnI/AAAAAAAAAfE/EGuZEUIiuY0/s1600/filmspanarna_kvadrat.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-4ssgHqjd5Zk/UvqKKi0SXnI/AAAAAAAAAfE/EGuZEUIiuY0/s1600/filmspanarna_kvadrat.png" /></a></div>
<br />
<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt2042568/" target="_blank">Inside Llewyn Davis</a> </i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Inside Llewyn Davis</i><br />
<b>Land:</b> USA<br />
<b>År:</b> 2013<br />
<b>Regissör:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm0001053/" target="_blank">Ethan Coen</a>, <a href="http://www.imdb.com/name/nm0001054/" target="_blank">Joel Coen</a><br />
<b>Manusförfattare:</b> Ethan Coen, Joel Coen<br />
<b>Genre:</b> Drama, Musik<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<b>Vad:</b> Llewyn Davis är en kämpande folksångare i New Yorks The Village anno 1961. Ja, kämpande som i utan bostad och utan sin bortgångne sångpartner (vars andrastämma han fortfarande inte kan skaka av sig). Dessutom har han slarvat bort sin väns katt och råkat göra en annan väns flickvän gravid. Ja, just det, och så har han svårt att komma någon vart med sin musik.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-tIt4-GzMOiw/UvlbAubDgII/AAAAAAAAAeI/9Tbrqzzyt0g/s1600/Inside+Llewyn+Davis+-+&+his+cat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://4.bp.blogspot.com/-tIt4-GzMOiw/UvlbAubDgII/AAAAAAAAAeI/9Tbrqzzyt0g/s1600/Inside+Llewyn+Davis+-+&+his+cat.jpg" height="200" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vem:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm1209966/" target="_blank">Oscar Isaac</a> är utmärkt som Llewyn, med en trött uppsyn som placerar sig någonstans mittemellan <a href="http://www.imdb.com/name/nm0001806/" target="_blank">John Turturro</a> som Barton Fink och <a href="http://www.imdb.com/name/nm0001618/" target="_blank">Joaquin Phoenix</a> som Johnny Cash. Och tja, resten av gänget är lika duktiga de också. <a href="http://www.imdb.com/name/nm0005493/" target="_blank">Justin Timberlake</a> känns präktig och träig, <a href="http://www.imdb.com/name/nm1659547/" target="_blank">Carey Mulligan</a> riktigt jävla förbannad, och <a href="http://www.imdb.com/name/nm0000422/" target="_blank">John Goodman</a> galen, läskig och alldeles för tung. En fröjd är det också att se <a href="http://www.imdb.com/name/nm3485845/" target="_blank">Adam</a> och <a href="http://www.imdb.com/name/nm1493163/" target="_blank">Ray</a> från <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt1723816/" target="_blank">Girls</a></i> i sina små roller, även om de verkligen är <i>små</i>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-WbnhmqyhRek/UvlbwrcjW6I/AAAAAAAAAek/7WqFHSKAGak/s1600/Carey+&+Justin+folk+trio.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-WbnhmqyhRek/UvlbwrcjW6I/AAAAAAAAAek/7WqFHSKAGak/s1600/Carey+&+Justin+folk+trio.jpg" height="200" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Hur:</b> Jag uppskattar filmer som inte har någon tydlig riktning. Även om det inte direkt kan klassas som originellt, tycker jag det krävs ett visst mod att låta en historia gå i cirklar, eller plötsligt stanna upp och kränga åt sidan. Samtidigt är detta också min enda invändning mot <i>Inside Llewyn Davis</i>. Det är inte första gången Coen-bröderna berättar om en person som saknar mål och riktning, men Davis utsvävningar blir aldrig i närheten så intressanta eller absurda som Barton Finks eller Jeffrey Lebowskis.<br />
<br />
Men varför jämföra med tidigare verk? Här finns förvisso några av de vanliga Ethan & Joel-ingredienserna <span style="font-size: 12pt;">– </span>udda bifigurer, märkliga namn på människor (Greenfung) och platser (Fort Dix), och förstås folk som äter mat på ett så normalt sätt (det vill säga slafsigt och personligt) att det blir komiskt <span style="font-size: 12pt;">–</span> men Llewyn Davis står också på sina egna realistiska ben. Eller det är just vad han <i>inte</i> gör. Och <i>därför</i> känns filmen, sin grund i en mytomspunnen era till trots, så realistisk. Musikerns tillvaro består inte i sprit, fest och sex, eller djupa existentiella diskussioner, utan långa, meningslösa bilresor, korta, förvirrade samtal med udda existenser vars vägar han aldrig kommer korsa igen, och utdragna förhandlingar med egoistiska snåljåpar som är och förblir egoistiska snåljåpar. För sådant kan livet vara, och det krävs exceptionell talang att göra en timme och fyrtiofyra minuters underhållning som klarar av att berätta det för oss.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-P8LqJHSKgIA/Uvlarg3fsWI/AAAAAAAAAeA/5OcokALxHlQ/s1600/Llewyn+in+the+snow.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-P8LqJHSKgIA/Uvlarg3fsWI/AAAAAAAAAeA/5OcokALxHlQ/s1600/Llewyn+in+the+snow.jpg" height="207" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Bättre än:</b> <i>Burn After Reading</i>, <i>The Ladykillers</i>, <i>Känn ingen sorg</i><br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i>Barton Fink</i>, <i>The Big Lebowski</i>, <i>Fargo</i>, <i>I'm Not There</i><br />
<br />
<b>Ungefär i klass med:</b> <i>O Brother, Where Art Thou?</i>, <i>A Serious Man</i>, <i>Strebern</i><br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 4 av 5<br />
<br />
<i>Några av mina goda bloggkollegor, tillika Filmspanare, har också sett och skrivit om </i>Inside llewyn Davis<i>. Här är vad de hade att säga om den:</i><br />
<br />
<a href="http://exceptfear.wordpress.com/2014/02/12/inside-llewyn-davis-2013/" target="_blank">Except fear</a>, <a href="http://www.fiffisfilmtajm.se/inside-llewyn-davis/" target="_blank">Fiffis filmtajm</a>, <a href="http://fripp21.blogspot.com/2014/02/inside-llewyn-davis-2013.html" target="_blank">Fripps filmrevyer</a>, <a href="http://www.harduintesettden.se/2014/02/inside-llewyn-davis/" target="_blank">Har du inte sett den</a>, <a href="http://jojjenito.wordpress.com/2014/02/12/inside-llewyn-davis/" target="_blank">Jojjenito</a>, <a href="http://moviesnoir.blogspot.com/2014/02/inside-llewyn-davis.html" target="_blank">Movies-Noir</a>, <a href="http://www.movinglandscapes.com/en-snubbe-och-en-katt/" target="_blank">Moving Landscapes</a>, <a href="http://bilderord.wordpress.com/2014/02/12/inside-llewyn-davis-2013/" target="_blank">Rörliga bilder och tryckta ord</a>, <a href="http://wp.me/p1ESRu-Y7" target="_blank">The Velvet Café</a>.<br />
<br />Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-44910914241902591152014-02-03T12:48:00.000+01:002014-02-03T12:51:00.420+01:00Farväl, Philip Seymour Hoffman<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="false"
DefSemiHidden="false" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="371">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 6"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 7"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 8"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Normal Indent"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="footnote text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="annotation text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="header"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="footer"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="index heading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="table of figures"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="envelope address"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="envelope return"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="footnote reference"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="annotation reference"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="line number"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="page number"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="endnote reference"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="endnote text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="table of authorities"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="macro"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="toa heading"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Bullet 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Number 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Closing"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Signature"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text Indent"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="List Continue 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Message Header"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Salutation"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Date"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text First Indent"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text First Indent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Note Heading"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text Indent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Body Text Indent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Block Text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Hyperlink"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="FollowedHyperlink"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Document Map"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Plain Text"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="E-mail Signature"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Top of Form"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Bottom of Form"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Normal (Web)"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Acronym"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Address"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Cite"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Code"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Definition"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Keyboard"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Preformatted"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Sample"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Typewriter"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="HTML Variable"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Normal Table"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="annotation subject"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="No List"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Outline List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Outline List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Outline List 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Simple 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Simple 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Simple 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Classic 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Classic 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Classic 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Classic 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Colorful 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Colorful 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Colorful 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Columns 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 6"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 7"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Grid 8"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 4"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 5"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 6"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 7"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table List 8"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table 3D effects 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table 3D effects 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table 3D effects 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Contemporary"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Elegant"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Professional"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Subtle 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Subtle 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Web 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Web 2"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Web 3"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Balloon Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" UnhideWhenUsed="true"
Name="Table Theme"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" SemiHidden="true" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" QFormat="true"
Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" QFormat="true"
Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" QFormat="true"
Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" QFormat="true"
Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" QFormat="true"
Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" QFormat="true"
Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" SemiHidden="true"
UnhideWhenUsed="true" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="41" Name="Plain Table 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="42" Name="Plain Table 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="43" Name="Plain Table 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="44" Name="Plain Table 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="45" Name="Plain Table 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="40" Name="Grid Table Light"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46" Name="Grid Table 1 Light"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51" Name="Grid Table 6 Colorful"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52" Name="Grid Table 7 Colorful"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="Grid Table 1 Light Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="Grid Table 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="Grid Table 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="Grid Table 4 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="Grid Table 5 Dark Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="Grid Table 6 Colorful Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="Grid Table 7 Colorful Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46" Name="List Table 1 Light"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51" Name="List Table 6 Colorful"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52" Name="List Table 7 Colorful"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="46"
Name="List Table 1 Light Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="47" Name="List Table 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="48" Name="List Table 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="49" Name="List Table 4 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="50" Name="List Table 5 Dark Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="51"
Name="List Table 6 Colorful Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="52"
Name="List Table 7 Colorful Accent 6"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style>
<![endif]-->
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-iZ-lyKZH97Q/Uu-Bb1oyd7I/AAAAAAAAAds/ZHy1UXuwzr0/s1600/PSH+-+Love+Liza.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-iZ-lyKZH97Q/Uu-Bb1oyd7I/AAAAAAAAAds/ZHy1UXuwzr0/s1600/PSH+-+Love+Liza.jpeg" height="225" width="400" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
<br />
Philip Seymour Hoffman är borta och ett stort hål har uppstått i filmvärlden, som jag inte vet om det någon gång kommer kunna fyllas.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jag har
några personliga favoritroller – som hans tolkning av ensamvargen tillika genialiska
musikjournalisten Lester Bangs i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Almost
Famous</i>, eller som mannen som inte klarar av att läsa sin frus
självmordsbrev och börjar boffa bensin i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Love
Liza</i> – men det verkligt stora med Hoffman var ju hans svindlande höga
lägstanivå. Av de filmer han medverkade i tror jag inte han någonsin var sämre
än fenomenal.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hur många skådespelare kan man egentligen säga det om i filmhistorien?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-78365098054765838132013-12-29T00:50:00.002+01:002014-01-01T21:34:39.181+01:00Årets filmer 2013<b>År:</b> 2013<br />
<b>Mitt betyg:</b> 4-<br />
<b>Bästa filmland:</b> USA & Frankrike. Ett ovanligt hyfsat år för Sverige också.<br />
<b>Bättre än:</b> 2012 & 2011, om än ingen milsvid skillnad<br />
<b>Sämre än:</b> 2007 & 2009<br />
<br />
De 20, enligt mig, bästa filmerna som haft svensk (bio- eller video-) premiär under 2013. Topp 3 var väldigt lätt att utse, nästföljande 7 också. Sedan var plats 11-20 alla stabila filmer, men som ändå inte gjorde <i>så</i> starkt intryck på mig. Bubblarna var underhållande och/eller speciella, men lättglömda.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-t7FOpN2qdZk/UdBzGf9ecjI/AAAAAAAAASQ/v_WKBT-x8Jo/s1600/Frances+Ha+with+Benji+%2526+Lev.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://1.bp.blogspot.com/-t7FOpN2qdZk/UdBzGf9ecjI/AAAAAAAAASQ/v_WKBT-x8Jo/s400/Frances+Ha+with+Benji+%2526+Lev.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<b>1) <i><a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2013/06/frances-ha-2013.html" target="_blank">Frances Ha</a></i> - Noah Baumbach</b><br />
Perfekt om det underbara förvirrade livet.<br />
<br />
<b>2) <i><a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2013/07/foxfire-2012.html" target="_blank">Foxfire</a></i> - Laurent Cantet</b><br />
En stark historia om utanförskap och kollektivism, och vad man kan och inte kan göra när insikten om samhällets orättvisor och ojämlikheter slår en rakt i ansiktet.<br />
<br />
<b>3) <i><a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2013/08/blue-jasmine-2013.html" target="_blank">Blue Jasmine</a></i> - Woody Allen</b><br />
Förmodligen Woodys bästa allvarliga film någonsin. Innehåller minst en av årets rollprestationer.<br />
<br />
<b>4) <i>The Perks of Being a Wallflower</i> - Stephen Chbosky</b><br />
Jag gillade boken mer, men fortfarande en oerhört hjärtvärmande skildring av panelhönan Charlie, med alla ingredienser en bra high school-rulle behöver.<br />
<br />
<b>5) <i>Återträffen</i> - Anna Odell</b><br />
En av de starkaste svenska filmerna på många år. Första halvan är plågsamt fingertoppssäker och andra både modig, originell och skrämmande.<br />
<br />
<b>6) <i>Blå är den varmaste färgen</i> (<i>La vie d'Adèle</i>) - Abdellatif Kechiche</b><br />
Tre samtidigt intensiva och långsamma timmar om ung kärlek. Mest av allt gillar jag hur berättandet aldrig får avbrytas av banala intriger, Kechiche fullföljer varje scen utan onödiga distraktioner. Jag vet inte hur många gånger i filmen som jag, uppfödd på överpedagogiska svenska ungdomsskildringar och amerikanska serier, tror att någon ska skära av Adèles väg när hon går längs gator eller korridorer - men, prisa gudarna, det händer aldrig!<br />
<br />
<b>7) <i>Broken</i> - Rufus Norris</b><br />
Smärtsam socialrealism från Storbritannien som till och med slår <i>Fish Tank</i> på fingrarna. Tim Roth och Cillian Murphy står för riktigt starka skådespelarinsatser, men allra bäst är unga Eloise Laurence i huvudrollen. Med en sån debut lär vi få se mer av regissör Rufus Norris.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-Z7pMq-Zvs_c/UVcpH7y1dnI/AAAAAAAAAQQ/rcF9AxN3YpQ/s1600/Efter+revolutionen+%25282012%2529+-+4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="http://1.bp.blogspot.com/-Z7pMq-Zvs_c/UVcpH7y1dnI/AAAAAAAAAQQ/rcF9AxN3YpQ/s400/Efter+revolutionen+%25282012%2529+-+4.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<b>8) <i><a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2013/03/efter-revolutionen-2012.html" target="_blank">Efter revolutionen</a></i> (<i>Après mai</i>) - Olivier Assayas</b><br />
Inledningens upploppsscener är magnifika, det känns som att vara mitt inne i våldsamheterna. Vad som sedan följer är en betydligt mer lågmäld och poetisk resa genom några unga desillusionerade studenters försök att hitta sin plats i en värld de har svårt att relatera till men ändå finner så märkligt tilldragande och vacker.<br />
<br />
<b>9) <i><a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2013/02/hannah-arendt-2012.html" target="_blank">Hannah Arendt</a></i> - Margarethe von Trotta</b><br />
"Det konstiga är inte att det hände, utan att det inte händer oftare", säger Max von Sydows cyniska konstnär om förintelsen i <i>Hannah och hennes systrar</i>. En hemsk tanke, men Hannah Arendt är inne på lite samma banor (kanske bara inte lika dragna till sin spets) när hon håller sitt brandtal om varför nazisterna inte får förminskas till bara enskilda ondskefulla män, i årets förmodligen starkaste filmscen.<br />
<br />
<b>10) <i>The Bling Ring</i> - Sofia Coppola</b><br />
Coppola bjuder på ännu en intressant resa genom en tom, dråplig och absurd värld, där de vackra objekten är lika överflödiga som meningslösa och människorna helt förlorat förmågan att kunna se sig själva annat än utifrån.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/--tgMRd-eHWU/UfTgXcsSFmI/AAAAAAAAAWg/atwcuC-yZgg/s1600/Foxfire+05.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/--tgMRd-eHWU/UfTgXcsSFmI/AAAAAAAAAWg/atwcuC-yZgg/s400/Foxfire+05.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
11) <i>Jakten</i> (<i>Jagten</i>) - Thomas Vinterberg<br />
12) <i>The Master</i> - Paul Thomas Anderson<br />
13) <i>A Royal Affair</i> (<i>En kongelig affære</i>) - Nikolaj Arcel<br />
14) <i><a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2013/08/ginger-rosa-2012.html" target="_blank">Ginger & Rosa</a></i> - Sally Potter<br />
15) <i>Monica Z</i> - Per Fly<br />
16) <i>Stories We Tell</i> - Sarah Polley<br />
17) <i>Promised Land</i> - Gus Van Sant<br />
18) <i>The Place Beyond the Pines</i> - Derek Cianfrance<br />
19) <i>Smärtgränsen</i> (<i>Después de Lucía</i>) - Michel Franco<br />
20) <i><a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2013/07/the-way-way-back-2013.html" target="_blank">The Way Way Back</a></i> - Nat Faxon, Jim Rash<br />
<i> </i><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-tZuky42AmB8/Ur74OsqoQBI/AAAAAAAAAdE/M3F9sA_gev0/s1600/Hannah+Arendt.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://3.bp.blogspot.com/-tZuky42AmB8/Ur74OsqoQBI/AAAAAAAAAdE/M3F9sA_gev0/s400/Hannah+Arendt.jpg" width="400" /></a></div>
<i> </i><br />
Bubblare:<br />
<i>Bakom stängda dörrar</i> (<i>Dans la maison</i>) - François Ozon<br />
<i>Django Unchained</i> - Quentin Tarantino<br />
<i>Gravity</i> - Alfonso Cuarón<br />
<i>Hello I Must Be Going</i> - Todd Louiso<br />
<i>Hotell</i> - Lisa Langseth<br />
<i>Känn ingen sorg</i> - Måns Mårlind, Björn Stein<br />
<i>Vi är bäst!</i> - Lukas Moodysson<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-u32Ryqs4uA8/UhKPc9BbAAI/AAAAAAAAAYQ/jwm8jXd_UII/s1600/Blue+Jasmine+-+San+Francisco.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="http://2.bp.blogspot.com/-u32Ryqs4uA8/UhKPc9BbAAI/AAAAAAAAAYQ/jwm8jXd_UII/s400/Blue+Jasmine+-+San+Francisco.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<i><a href="http://wecouldwatchmovies.blogspot.se/2013/03/lore-2012.html" target="_blank">Lore</a></i> tog jag med på förra årets lista, eftersom jag såg den på Stockholms filmfestival 2012, annars skulle den lätt tagit sig in på topp 10.Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com14tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-31340320764638192852013-11-03T17:05:00.000+01:002013-11-03T17:05:25.766+01:00L'amour l'après-midi (1972)<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0068205/" target="_blank">L'amour l'après-midi</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Kärlek på eftermiddagen</i><br />
<b>Land:</b> Frankrike<br />
<b>År:</b> 1972<br />
<b>Regissör:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm0006445/" target="_blank">Eric Rohmer</a><br />
<b>Manusförfattare:</b> Eric Rohmer<br />
<b>Genre:</b> Drama, Romantik<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-qfX9s1sGCqQ/UnZymG1GteI/AAAAAAAAAb8/FNyjmJpg0-I/s1600/L'amour+l'apr%C3%A8s-midi+-+Chloe+&+Frederic+drinking+coffee.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="http://4.bp.blogspot.com/-qfX9s1sGCqQ/UnZymG1GteI/AAAAAAAAAb8/FNyjmJpg0-I/s400/L'amour+l'apr%C3%A8s-midi+-+Chloe+&+Frederic+drinking+coffee.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad:</b> Frédéric lever ett tryggt liv i förorten med fru, dotter och ett till barn på väg, men det är i storstaden (Paris) han trivs. Där finns kontoret och, framförallt, folkmassorna, vimlet, varuhusen och caféerna. Ingenstans känner han sig så levande som bland andra människor i rörelse.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-rJwIULS10hk/UnZxhDJNlaI/AAAAAAAAAbs/43tX069xALU/s1600/L'amour+l'apr%C3%A8s-midi+-+Fredric+in+Paris.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="http://3.bp.blogspot.com/-rJwIULS10hk/UnZxhDJNlaI/AAAAAAAAAbs/43tX069xALU/s400/L'amour+l'apr%C3%A8s-midi+-+Fredric+in+Paris.png" width="400" /></a></div>
<br />
Så långt är allting fint, Frédéric är tillfreds med att pulsen går upp under dagen för att sedan gå ner igen under kvällar och helger. Men så tittar Chloé, en gammal väns före detta, förbi på kontoret och även om han inte vill låtsas om det först, så börjar en längtan efter nya intryck, ett mer omtumlande och otryggt liv, långsamt infinna sig hos Frédéric. Han berättar för sin fru Hélène om Chloé och beskriver hennes impulsiva, orädda sätt som irriterande, men är det faktiskt så han tycker? Är verkligen hennes spontanbesök på kontoret så störande?<br />
<br />
<b>Vem:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm0894302/" target="_blank">Bernard Verley</a> (Frédéric) och Zouzou (Chloé) är flitiga skådespelare, även om jag inte sett dem i några andra filmer. Hur som helst är de perfekta för sina roller, Verley ser precis så pojkaktigt naiv och egenkär ut som rollen kräver, och <a href="http://www.imdb.com/name/nm0958088/" target="_blank">Zouzou</a> (som förresten sjöng <a href="http://www.youtube.com/watch?v=BN252Kc4yWw" target="_blank">den här finfina låten</a>, och dejtade rockstjärnor som Brian Jones och Dave Davies) verkligen lyser av anti-etablissemang, samtidigt som hon känns ganska manipulativ i sin högst medvetna "spontanitet". I övrigt ser vi mest ganska oetablerade skådespelare i rollerna som Frédérics fru, vänner och kollegor. <a href="http://www.imdb.com/name/nm0264554/" target="_blank">Françoise Fabian</a> (Maud i <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0064612/" target="_blank">Min natt med Maud</a></i>) dyker dock upp i en absurd drömsekvens.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-Cgrh45V9vbk/UnZx9aJtkjI/AAAAAAAAAb0/5gsWNDjf30c/s1600/L'amour+l'apr%C3%A8s-midi+-+Frederic+having+lunch.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="http://2.bp.blogspot.com/-Cgrh45V9vbk/UnZx9aJtkjI/AAAAAAAAAb0/5gsWNDjf30c/s400/L'amour+l'apr%C3%A8s-midi+-+Frederic+having+lunch.png" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Hur:</b> Till en början tycker jag verkligen om <i>Kärlek på eftermiddagen</i>. Bilderna från Paris gator är underbara att se för alla som någon gång blivit kära i, eller bara drömt om, den romantiska staden. Och Frédérics berättarröst ger filmen en trevlig stämning som känns hyfsat intellektuell och eftertänksam, utan att för den skull bli varken särskilt tung eller existentiell. Lagom lättsam och icke-världsfrånvänd underhållning alltså, precis vad jag tycker om. Och dessutom en fin påminnelse om varför jag gillar romantiska filmer i allmänhet och pratiga franska sådana i synnerhet.<br />
<br />
Men ju mer av Frédérics liv jag ser, desto svårare får jag för honom. I början uppskattar jag hans lunchbetraktelser, sedan börjar jag tycka att dagdrömmarna är lite väl tonåriga (tänk Felix Herngrens fantasier i <i>Vuxna människor</i>), och snart känns han bara egoistisk i sitt värnande om den egna friheten framför allt. Överlag känns regissör Rohmers syn på manligt och kvinnligt ganska mossig.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/--JlYybgzlxM/UnZzj6M3riI/AAAAAAAAAcI/dNAFeY1_2bk/s1600/L'amour+l'apr%C3%A8s-midi+-+Frederic+&+Helene.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://4.bp.blogspot.com/--JlYybgzlxM/UnZzj6M3riI/AAAAAAAAAcI/dNAFeY1_2bk/s320/L'amour+l'apr%C3%A8s-midi+-+Frederic+&+Helene.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
I takt med att dessa dåliga egenskaper uppdagas börjar det också kännas som att filmen trampar vatten, och det blir svårare att koncentrera sig. Samtidigt är det långsamma tempot lite av <i>Kärlek på eftermiddagens</i> styrka. Vi ser dagarna, veckorna, till och med månaderna gå (tydligt markerade med en snygg almanacka på Frédérics kontor) utan att det egentligen händer så mycket. Huvudpersonernas känslor och tankar utvecklas, men det sker varken över en natt eller genom något fånigt tidshoppande, musiksatt montage (ni vet, de som moderna romantiska komedier måste använda för att publiken ska förstå att tid har gått), utan genom korta scener som får illustrera mer eller mindre subtila skillnader i karaktärernas beteenden. Framförallt slutscenen är magnifik på det sättet, och efter att filmen sjunkit till en klar trea i mina ögon, så tar den sig i sista minuten fram till nästa betygsgräns. Om än inte förbi den.<br />
<br />
<b>Bättre än:</b> 95% av alla moderna romcoms.<br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0079522/" target="_blank">Manhattan</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0091167/" target="_blank">Hannah och hennes systrar</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0070359/" target="_blank">Mamman och horan</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0057058/" target="_blank">Tag mitt liv</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0064323/" target="_blank">Mannen-hustrun-älskaren</a></i>, <i>Min natt med Maud</i><br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 3+ av 5Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-50648130591621007282013-08-27T18:52:00.000+02:002013-08-29T13:42:54.824+02:00Ginger & Rosa (2012)<b>Originaltitel:</b> <a href="http://www.imdb.com/title/tt2115295/" target="_blank"><i>Ginger & Rosa</i></a><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Ginger & Rosa</i><br />
<b>Land:</b> Storbritannien<br />
<b>År:</b> 2012<br />
<b>Regissör:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm0006845/" target="_blank">Sally Potter </a><br />
<b>Manusförfattare:</b> Sally Potter<br />
<b>Genre:</b> Drama, Tonåringar, Uppväxtskildring<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-kCh-FlxZVQQ/UhyH4880wDI/AAAAAAAAAaQ/wPmtNVv8ElI/s1600/Ginger+&+Rosa.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="260" src="http://3.bp.blogspot.com/-kCh-FlxZVQQ/UhyH4880wDI/AAAAAAAAAaQ/wPmtNVv8ElI/s400/Ginger+&+Rosa.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<b>Vad:</b> England 1945. I filmens epilog föds Ginger och Rosa samtidigt som USA släpper atombomber över Japan och dödar hundratusen människor på ett dygn, och lika många till inom en månad. Sedan tar filmen vid 17 år senare, just som de oskiljaktiga vännerna i skuggan av Kubakrisen är på väg att lämna barndomen bakom sig. Å ena sidan längtar de ihjäl sig efter att bli vuxna och komma ut i den värld deras mammor aldrig fått chansen att utforska, å andra sidan gör rapporterna om ett förestående kärnvapenkrig dem lamslagna - framförallt Ginger. Hon slits också mellan sina frånskilda föräldrar, mamman, bunden till hemmet och med sina drömmar långt i backspegeln, och pappan vars storslagna ord och utopiska visioner inte riktigt rimmar med hans egocentriska tillvaro.<span lang="EN-GB" style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-GB; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US;"></span><br />
<br />
<b>Vem:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm1102577/" target="_blank">Elle Fanning</a> har utan tvekan en mer intressant karriär än storasyster Dakota. Hon övertygade som kändisdotter i <a href="http://www.imdb.com/title/tt1421051/" target="_blank"><i>Somewhere</i></a> och här gör hon ett fantastiskt porträtt av den unga Ginger. Det tar bara några scener för att inse hur naturligt hon pendlar mellan sprallighet och mallighet, gapskratt och skräck. <a href="http://www.imdb.com/name/nm2129444/" target="_blank">Alice Englert</a> som kompisen Rosa övertygar inte lika starkt, men det säger nog mer om den roll hon spelar än hennes skådespel. Ginger är en betydligt mer intressant person och som många påpekat är det faktiskt lite konstigt att Rosas namn fick vara med i filmens titel.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-378Q2uHBOqc/UhyTg6OBnAI/AAAAAAAAAaw/VPeHdnl_qX0/s1600/Ginger+&+Rosa+-+just+Ginger.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="224" src="http://3.bp.blogspot.com/-378Q2uHBOqc/UhyTg6OBnAI/AAAAAAAAAaw/VPeHdnl_qX0/s400/Ginger+&+Rosa+-+just+Ginger.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<a href="http://www.imdb.com/name/nm0376716/" target="_blank">Christina Hendricks</a> jobbar hårt för att inte bara bli ihågkommen som Joan i <a href="http://www.imdb.com/title/tt0804503/" target="_blank"><i>Mad Men</i></a>, men får tyvärr inte så mycket material att röra sig med. Hon gör Gingers välmenande och ensamma mamma bra, men det är en ganska begränsad roll. <a href="http://www.imdb.com/name/nm0005273/" target="_blank">Alessandro Nivola</a>, en flitig birollsskådis (som jag tydligen sett, men aldrig <i>sett</i>), är betydligt mer minnesvärd som pappan, men återigen beror det mest på karaktärens många osympatiska drag, snarare än skådespeleri.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-NkcoKuPaSC8/UhyGw_Cwi2I/AAAAAAAAAZs/gbRw0xfaWh8/s1600/Ginger+%2526+Rosa+-+dinner+time.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="280" src="http://3.bp.blogspot.com/-NkcoKuPaSC8/UhyGw_Cwi2I/AAAAAAAAAZs/gbRw0xfaWh8/s400/Ginger+%2526+Rosa+-+dinner+time.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Hur:</b> Ginger & Rosa är en riktigt stark karaktärsstudie och det bleka, matta fotot är en fröjd för ögat. Huvudpersonens samtidiga förundran och rädsla för världen speglas i de många små, nästan klaustrofobiska utrymmen som de flesta scener utspelas i. Där finns också enstaka öppna vyer, med Rosa på en vindbiten strand, mot en fond av ödsliga gasklockor, och med ett demonstrationståg längs en trädkantad stadsgata. Men var Ginger än tar vägen tycks hon bunden till de fyra väggarna runt henne. Det pressande, instängda livet i mammas enkla hus blir för mycket för henne, men pappans vindsvåning är ännu mindre, för att inte tala om hytten i hans lilla båt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-1XjJ5hbmqww/UhySxjG1mcI/AAAAAAAAAao/w3_BhXykV-I/s1600/Ginger+&+Rosa+rock+the+boat.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="http://2.bp.blogspot.com/-1XjJ5hbmqww/UhySxjG1mcI/AAAAAAAAAao/w3_BhXykV-I/s400/Ginger+&+Rosa+rock+the+boat.jpg" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
Det är väl genomfört och Sally Potter är en uppenbart stabil regissör med ett gott sinne för det visuella. Ändå kan jag inte låta bli att lämna biografen med känslan av att ha sett för lite. Det är ett smart drag av Potter att skildra Gingers liv så klaustrofobiskt, men det borde inte stå i vägen för övriga karaktärers utveckling. Där finns ju några intressanta biroller, som de två Mark (<a href="http://www.imdb.com/name/nm0001758/" target="_blank">Timothy Spall</a> och <a href="http://www.imdb.com/name/nm0001624/" target="_blank">Oliver Platt</a>) och deras aktivistvän Bella (<a href="http://www.imdb.com/name/nm0000906/" target="_blank">Annette Bening</a> är fenomenal de korta stunder hon får vara med), men både deras känslor och relationen till Gingers familj hade kunnat fördjupas. Det blir aldrig så svepande som med de skissartade figurerna i Potters misslyckade <a href="http://www.imdb.com/title/tt0381717/" target="_blank"><i>Yes</i></a>, men inte heller några starka porträtt av andra än Ginger.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-pDzzAfMXOaE/UhyG2yFXvpI/AAAAAAAAAaE/6u6BdaT6TKw/s1600/Ginger+&+Rosa+-+Oliver+Platt+Annette+Bening+Timothy+Spall.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="http://1.bp.blogspot.com/-pDzzAfMXOaE/UhyG2yFXvpI/AAAAAAAAAaE/6u6BdaT6TKw/s400/Ginger+&+Rosa+-+Oliver+Platt+Annette+Bening+Timothy+Spall.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Nu har det gått några veckor sedan jag såg filmen, och med tanke på hur mycket jag ändå tänkt på den, och hur många av dess bilder som fortfarande sitter kvar på näthinnan, kan jag inte kalla den annat än en riktigt stark upplevelse. Så gå och se <i>Ginger (& Rosa)</i>, ge historien tid, låt bilderna sjunka in - du kommer inte ångra det!<br />
<br />
<b>Ungefär lika bra som:</b> <a href="http://www.imdb.com/title/tt1174732/" target="_blank"><i>An Education</i></a>, <a href="http://www.imdb.com/title/tt0048545/" target="_blank"><i>Ung rebell</i></a>, <a href="http://www.imdb.com/title/tt1266029/" target="_blank"><i>Nowhere Boy</i></a>, <a href="http://www.imdb.com/title/tt0338133/" target="_blank"><i>Dandelion</i></a>, <a href="http://www.imdb.com/title/tt1334260/" target="_blank"><i>Never Let Me Go</i></a><br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0376968/" target="_blank">Återkomsten</a> </i><br />
<br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 4 av 5 Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-30403345536286293652013-08-22T19:34:00.000+02:002015-02-10T22:54:38.959+01:00Nattlek (1966)<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style>
<![endif]-->
<br />
<b>Originaltitel:</b> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0060740/">Nattlek</a></i><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Nattlek</i><br />
<b>Land:</b> Sverige<br />
<b>År:</b> 1966<br />
<b>Regissör:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm0955195/">Mai
Zetterling</a> <br />
<b>Manusförfattare:</b> Mai Zetterling, <a href="http://www.imdb.com/name/nm1396584/">David Hughes</a><br />
<b>Genre:</b> Drama<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-qf3BFY164Mc/UhXZHIvGFPI/AAAAAAAAAZA/HnHTwciRBTA/s1600/Nattlek+03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-qf3BFY164Mc/UhXZHIvGFPI/AAAAAAAAAZA/HnHTwciRBTA/s400/Nattlek+03.jpg" height="270" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad:</b> Jan återvänder till sitt barndomshem (eller snarare barndomsslott)
med sin flickvän Mariana. Miljön triggar minnesbilder av Jans ångestfyllda men
också farsartade, nästan burleska, uppväxt som tycks ha varit ett enda långt
vuxenparty. Och sedan är det hans svåra relation till den neurotiska modern,
som på något freudianskt vis ska förklara varför Jan varken kan binda sig med
eller tillfredsställa Mariana.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-5DVUhrJeMX8/UhXXnEokqwI/AAAAAAAAAYs/ApG_d0D7Uq8/s1600/Nattlek+-+Mariana.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-5DVUhrJeMX8/UhXXnEokqwI/AAAAAAAAAYs/ApG_d0D7Uq8/s400/Nattlek+-+Mariana.jpg" height="225" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vem:</b> Det är rent olidligt att följa <a href="http://www.imdb.com/name/nm0387071/">Keve Hjelm</a> som den odrägliga,
vuxna pojken Jan. Delvis beror det på karaktärens oförlåtliga beteende mot sin
flickvän, men mest på Hjelms hopplöst daterade teaterskådespel. Det teatrala
behöver inte vara ett problem i sig, de flesta svenska skådespelare i mitten på
60-talet led av det (ja, så gott som alla utom Lena Nyman), men några av dem
hade ändå tillräcklig talang och närvaro för att dagens tittare ska kunna ha
överseende med sättet att agera. Men så inte med Hjelm, han levererar sina
pseudopsykologiska repliker HÖGT, TYDLIGT och HELT UTAN NYANSER...<br />
<br />
<a href="http://www.imdb.com/name/nm0862026/">Ingrid Thulin</a> som Jans mor
är givetvis också teatral, men det passar rollen bättre, och hon spelar i en
helt annan division än Hjelm. <a href="http://www.imdb.com/name/nm0116067/">Lena
Brundin</a> som Mariana har inte mycket material att jobba med, men gör i alla
fall sin roll hyfsat nedtonad. Resten av karaktärerna flimrar mest förbi som
delar av den Fellini-aktiga cirkus Jans uppväxt var. Bland slottets
självupptagna, berusade och sexfixerade gäster är det bara <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Monica_Zetterlund">Monica Zetterlund</a> och
den storväxta <a href="http://www.imdb.com/name/nm0105558/">Christian Bratt</a>
jag minns efteråt.<br />
<br />
Den enda som verkligen spelar riktigt bra är dock <a href="http://www.imdb.com/name/nm0927711/" target="_blank">Naima Wifstrand</a>, som Jans gamla mormor. En hygglig tant som påminner om <a href="http://www.imdb.com/name/nm0000264/" target="_blank">Almodóvars</a> favoritpensionär <a href="http://www.imdb.com/name/nm0483942/" target="_blank">Chus Lampreave</a>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-p7CEvBYbL7M/UhXXPBoZ2GI/AAAAAAAAAYk/xz1Ds_Dp2Fo/s1600/Nattlek+01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://3.bp.blogspot.com/-p7CEvBYbL7M/UhXXPBoZ2GI/AAAAAAAAAYk/xz1Ds_Dp2Fo/s320/Nattlek+01.jpg" height="242" width="320" /></a></div>
<br />
<b>Hur:</b> Jag tyckte väldigt mycket om Zetterlings <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt0062981/">Flickorna</a></i> (1968)
och det jag sett av långfilmsdebuten <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt0058780/">Älskande par</a></i> (1964) kändes
både starkt och välspelat. Men <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Nattlek</i>
träffar helt fel hos mig. Att Jan skyller sin alienation inför flickvännen på
ett Oidupus-komplex känns larvigt och förlegat, men dessutom envisas Zetterling
med den sortens cirkus- och gycklarsymbolik som man ibland ser hos Bergman och
alltför ofta hos Fellini. Jag har lika svårt att sympatisera med överklassmänniskorna
här som i <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt0058780/">La Dolce Vita</a></i>, och jag
tänker alltför ofta på den hysteriska <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt0056801/">8½</a></i>, både för sättet som
karaktärerna flockas kring kameran och hur de pratar om blommor och bin och män
från Mars och kvinnor från Venus.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-5hTpj6RUOq8/UhXaJJn5AuI/AAAAAAAAAZM/nfLa6gYFgWE/s1600/Nattleken+forts%C3%A4tter.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://2.bp.blogspot.com/-5hTpj6RUOq8/UhXaJJn5AuI/AAAAAAAAAZM/nfLa6gYFgWE/s400/Nattleken+forts%C3%A4tter.jpg" height="198" width="400" /></a></div>
<br />
Till skillnad från Fellini kan man inte gärna anklaga Zetterling för att
vara gubbsjuk. Kanske vill hon bara göra satir av överklasspojkar, jag vet inte.
Där kan säkert finnas ett gott syfte, men formen är alldeles för mossig, både till
symbolik och skådespel. Det enda försonande med <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Nattlek</i> är <a href="http://www.imdb.com/name/nm0259173/">Rune
Ericsons</a> svartvita foto och Wifstrands och Zetterlunds rollprestationer. Resten kan jag vara utan.<br />
<br />
<b>Ungefär i klass med, men åtminstone kortare än:</b> <i>La Dolce Vita, 8 ½</i><br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i>Älskande par</i><span style="mso-bidi-font-style: italic;">,
<i>Flickorna</i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0050986/">Smultronstället</a></i>,
<i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0050783/">Cabirias nätter</a></i></span><br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 2 av 5 Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-56734281871038101732013-08-20T00:32:00.000+02:002015-01-14T23:55:53.585+01:00Blue Jasmine (2013)<!--[if gte mso 9]><xml>
<o:OfficeDocumentSettings>
<o:AllowPNG/>
</o:OfficeDocumentSettings>
</xml><![endif]--><br>
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:TrackMoves/>
<w:TrackFormatting/>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:DoNotPromoteQF/>
<w:LidThemeOther>SV</w:LidThemeOther>
<w:LidThemeAsian>X-NONE</w:LidThemeAsian>
<w:LidThemeComplexScript>X-NONE</w:LidThemeComplexScript>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
<w:SplitPgBreakAndParaMark/>
<w:EnableOpenTypeKerning/>
<w:DontFlipMirrorIndents/>
<w:OverrideTableStyleHps/>
</w:Compatibility>
<m:mathPr>
<m:mathFont m:val="Cambria Math"/>
<m:brkBin m:val="before"/>
<m:brkBinSub m:val="--"/>
<m:smallFrac m:val="off"/>
<m:dispDef/>
<m:lMargin m:val="0"/>
<m:rMargin m:val="0"/>
<m:defJc m:val="centerGroup"/>
<m:wrapIndent m:val="1440"/>
<m:intLim m:val="subSup"/>
<m:naryLim m:val="undOvr"/>
</m:mathPr></w:WordDocument>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" DefUnhideWhenUsed="true"
DefSemiHidden="true" DefQFormat="false" DefPriority="99"
LatentStyleCount="267">
<w:LsdException Locked="false" Priority="0" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Normal"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="heading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="9" QFormat="true" Name="heading 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 7"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 8"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" Name="toc 9"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="35" QFormat="true" Name="caption"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="10" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" Name="Default Paragraph Font"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="11" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtitle"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="22" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Strong"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="20" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="59" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Table Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Placeholder Text"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="1" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="No Spacing"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" UnhideWhenUsed="false" Name="Revision"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="34" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="List Paragraph"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="29" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="30" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Quote"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 1"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 2"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 3"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 4"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 5"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="60" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="61" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="62" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Light Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="63" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="64" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Shading 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="65" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="66" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium List 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="67" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 1 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="68" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 2 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="69" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Medium Grid 3 Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="70" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Dark List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="71" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Shading Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="72" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful List Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="73" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" Name="Colorful Grid Accent 6"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="19" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="21" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Emphasis"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="31" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Subtle Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="32" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Intense Reference"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="33" SemiHidden="false"
UnhideWhenUsed="false" QFormat="true" Name="Book Title"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="37" Name="Bibliography"/>
<w:LsdException Locked="false" Priority="39" QFormat="true" Name="TOC Heading"/>
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Table Normal";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:"Calibri","sans-serif";
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-language:EN-US;}
</style>
<![endif]-->
<br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Originaltitel:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt2334873/">Blue
Jasmine</a></i></span><br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Svensk titel:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> <i>Blue Jasmine</i></span><br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Land:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> USA</span><br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">År:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;">
2013</span><br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Regissör:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> <a href="http://www.imdb.com/name/nm0000095/">Woody
Allen</a> </span><br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Manusförfattare:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> Woody Allen</span><br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Genre:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> Drama</span><br>
<span style="font-size: 10.0pt;"> </span><br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-g-OX2lRWtJk/UhKOwd1qWtI/AAAAAAAAAX8/xavgBaX6W18/s1600/Blue+Jasmine+-+Cate.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="http://3.bp.blogspot.com/-g-OX2lRWtJk/UhKOwd1qWtI/AAAAAAAAAX8/xavgBaX6W18/s400/Blue+Jasmine+-+Cate.jpg" width="400"></a></div>
<br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Vad:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> Jasmines äktenskap med den odrägligt rika, och inte helt hederliga, affärsmannen Hal har just tagit slut. Efter att ha tvingats lämna från sig alla ägodelar (nåja, de flesta) och flytta ut ur paradvåningen på Park Avenue beger hon sig till San Francisco och sin raka motsats till syster</span><span style="font-size: 10pt;">. Livet på västkusten bjuder på många kulturkrockar, men målmedvetet, om än långsamt och bräckligt - och med mycket alkohol till hjälp - försöker Jasmine plocka upp spillrorna av sitt liv. Samtidigt ser vi tillbakablickar från den forna överklasstillvaron och vad som ledde fram till den oundvikliga kraschen.</span><br>
<br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Vem:</span></b><span style="font-size: 10pt;"> Herr Allen själv
är inte med, vilket givetvis bäddar för en mer seriös film. På pappret är r</span><span style="font-size: 13px;">ollistan inget häpnadsväckande, ett par kändisar och ytterligare några stabila namn. Men i praktiken är det ett extremt välspelat stycke film.</span><br>
<br>
<span style="font-size: 10pt;"><a href="http://www.imdb.com/name/nm0000949/">Cate Blanchett</a> är den klarast lysande stjärnan, och som
huvudkaraktären, den ofta ganska osympatiska Jasmine, sopar hon banan med de flesta nu levande skådepelare. De tvära kasten mellan före - som strålande värd för storslagna middagsfester i New York - och efter - som ett vrak på datakörkortskurs i San Francisco - är ingen match för henne. Allra mest imponerande är hur Blanchett kan förmå sig att se så sorgsen och uppgiven ut, och samtidigt utstråla både ignorans och överlägsenhet.</span><br>
<span style="font-size: 10pt;"><br></span>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-JavOOFG1rpI/UhKPM5OrDEI/AAAAAAAAAYE/3LDXvj8YgFg/s1600/Blue+Jasmine+-+Alec+&+Cate.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="300" src="http://2.bp.blogspot.com/-JavOOFG1rpI/UhKPM5OrDEI/AAAAAAAAAYE/3LDXvj8YgFg/s400/Blue+Jasmine+-+Alec+&+Cate.jpg" width="400"></a></div>
<br>
<span style="font-size: 10pt;"><a href="http://www.imdb.com/name/nm0000285/">Alec Baldwin</a>
som Jasmines svin till man förväntade jag mig mest gå på rutin, men han gör rollen med bravur. Antingen är det hans engagemang i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Occupy_Wall_Street" target="_blank">Occupy Wall Street-rörelsen</a> som gett honom styrkan att personifiera den ondska som är egoistiska, skattesmitande affärsmän, eller så har han bara en fallenhet för att gestalta plufsiga, gubbsjuka kostymgubbar.</span><br>
<span style="font-size: 10pt;"> </span><br>
<span style="font-size: 10pt;">Också de mindre namnkunniga skådespelarna presterar på topp. <a href="http://www.imdb.com/name/nm1020089/">Sally Hawkins</a>
(för många kanske mest känd som den sorglösa Poppy i <a href="http://www.imdb.com/title/tt1045670/" target="_blank"><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Happy Go Lucky</i></a>) som systern Ginger och <a href="http://www.imdb.com/name/nm0134072/">Bobby
Cannavale</a> (för alltid ihågkommen som den också ganska sorglösa Joe i <i style="mso-bidi-font-style: normal;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt0340377/">Station Agent</a></i>) som hennes pojkvän, är de som
sticker ut mest, men även komikern <a href="http://www.imdb.com/name/nm0001048/" target="_blank">Andrew Dice Clay</a> är bra som Gingers bittra ex-man.</span><br>
<span style="font-size: 10.0pt;"> </span><br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Hur:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> Jag tillhör de som föredrar Woodys dramakomedier
framför de rakt igenom allvarliga filmerna. Därmed inte sagt att mordhistorier
som <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Cassandra’s Dream</i> och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Match Point</i> är dåliga, tvärtom. Nu är ju
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Blue Jasmine</i> inte någon kriminalare
(även om personer som Hal tillhör världens mest kriminella varelser...), utan
snarare påminner den om de relationsskildringar Allen gjorde under 70- och 80-talen,
såsom <i style="mso-bidi-font-style: normal;">En annan kvinna,</i> <i style="mso-bidi-font-style: normal;">September</i><span style="mso-bidi-font-style: normal;"> och </span><i style="mso-bidi-font-style: normal;">Interiors</i>. Men medan de uppehöll sig främst
vid karaktärernas psykologiska problem, ger berättelsen om Jasmine utrymme
åt en mindre navelskådande livssyn. Hennes liv slås bokstavligen i spillror, men
hon är också stark nog att försöka bygga upp det igen, på egen hand.</span><br>
<span style="font-size: 10.0pt;"><br></span>
<br>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-u32Ryqs4uA8/UhKPc9BbAAI/AAAAAAAAAYM/YMcARSBHeQw/s1600/Blue+Jasmine+-+San+Francisco.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="http://4.bp.blogspot.com/-u32Ryqs4uA8/UhKPc9BbAAI/AAAAAAAAAYM/YMcARSBHeQw/s400/Blue+Jasmine+-+San+Francisco.jpg" width="400"></a></div>
<span style="font-size: 10.0pt;"><br></span>
<span style="font-size: 10pt;">Jag gillar också att handlingen förlagts
till San Francisco och Kalifornien. Woody har mer än en gång gett en känga åt
den ytlighet och anti-intellektualism han tycker präglar västkusten (om än mest
Los Angeles), och med det i bakhuvudet är det roligt att se hur denna ”den mest europeiska staden” i USA framställs som både varm och mänsklig. Det
är som han insett att det finns någonting annat, någonting mer, bortom den
självupptagenhet som alltid tycks prägla de New York-bor vi möter i hans filmer. Nu behandlar han visserligen inte ämnen som hur man för intelligenta samtal, var man äter gott, eller vilka klassiska filmer kvartersbiograferna visar, men uppenbarligen tycker han att de möjligheterna existerar även utanför Det stora äpplets gränser</span><span style="font-size: 10pt;">.</span><br>
<span style="font-size: 10.0pt;"> </span><br>
<span style="font-size: 10.0pt;">Liksom i nämnda <i>Cassandra's Dream</i> och <i>Match Point</i> finns här också en klassaspekt, som lyfter historien (och mitt betyg!) ytterligare ett snäpp. Även om skildringarna av den så kallade arbetarklassen, med Gingers buffliga män i spetsen, kan bli väl stereotyp ibland, så är det med glädje jag ser </span><span style="font-size: 10pt;">avståndstagandet från den härskande klassen. </span><span style="font-size: 10pt;">Filmen</span><span style="font-size: 10pt;"> må behandla en människa i kris, mot en fond av bildsköna kaliforniska miljöer, men mest av allt handlar den om att våga göra rätt även när du riskerar att tappa ansiktet. Den bild Allen målar av vad societeten gör med någon som slutar hålla den om ryggen, är inget annat än brutal. </span><i style="font-size: 10pt;">Blue Jasmine</i><span style="font-size: 10pt;"> är en av regissörens allra starkaste filmer, och definitivt den mest omtumlande.</span><br>
<br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Bättre än:</span></b><span style="font-size: 10pt;"> <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0795493/">Cassandra’s
Dream</a></i><span style="mso-bidi-font-style: italic;">, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0416320/">Match Point</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0457513/">Scoop</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0378947/">Melinda & Melinda</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0093940/">September</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0094663/">En annan kvinna</a></i>, <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0077742/">Interiors</a></i> </span></span><br>
<br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Nästan lika bra som:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> </span><span style="font-size: 13px;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt1605783/" style="font-style: italic;">Midnatt i Paris</a>, </span><i style="font-size: 13px;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt0075686/" target="_blank">Annie Hall</a></i><span style="font-size: 13px;">, </span><i style="font-size: 13px;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt0079522/" target="_blank">Manhattan</a></i><span style="font-size: 13px;">, </span><i style="font-size: 13px;"><a href="http://www.imdb.com/title/tt0091167/" target="_blank">Hannah och hennes systrar</a></i><br>
<span style="font-size: 10.0pt;"> </span><br>
<b><span style="font-size: 10.0pt;">Mitt betyg:</span></b><span style="font-size: 10.0pt;"> 4+ av 5 </span>Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-3812460737713475588.post-43486823119967592412013-07-29T22:14:00.000+02:002013-08-27T10:57:49.425+02:00Stoker (2013)<b>Originaltitel:</b> <a href="http://www.imdb.com/title/tt1682180/" target="_blank"><i>Stoker</i></a><br />
<b>Svensk titel:</b> <i>Stoker</i><br />
<b>Land:</b> USA (Storbritannien)<br />
<b>År:</b> 2013<br />
<b>Regissör:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm0661791/" target="_blank"><span class="st">Park Chan-Wook</span></a><br />
<b>Manusförfattare:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm0589505/" target="_blank">Wentworth Miller</a><br />
<b>Genre:</b> Thriller, Mysterium, Skräck, Spänning, Övernaturligt<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-qey3CB2wxBk/UfbLtLnWtBI/AAAAAAAAAWs/bEDN9_ZLWsM/s1600/Stoker+-+India+och+statyn.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="http://1.bp.blogspot.com/-qey3CB2wxBk/UfbLtLnWtBI/AAAAAAAAAWs/bEDN9_ZLWsM/s400/Stoker+-+India+och+statyn.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<b>Vad: </b>India är ingen vanlig tonåring. Trots att hon går i en ordinär, modern high school bor hon på en enorm herrgård där allt snarare andas 1800- än 2000-tal. Ja, just det, och så har hon ett sjätte sinne. När pappan i familjen dör under mystiska omständigheter (faktiskt så mystiska att vi knappt får veta någonting alls om vad som hänt) dyker plötsligt hennes (tills nu) okända farbror upp från ingenstans. Och inte nog med att han också verkar ha ett sjätte sinne, han har dessutom ett fånigt leende på läpparna, och kör en fräsig sportbil. Han verkar dessutom föra med sig problem, det antyds i en scen att ett hembiträde kanske försvunnit strax efter hans ankomst, och till råga på allt verkar Indias mamma nästan glad av hans sällskap.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-93PD-eF7gJQ/UfbLuooWUkI/AAAAAAAAAXg/tuLiwL4ONGQ/s1600/Stoker+-+Kidman+%2526+Goode.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="http://1.bp.blogspot.com/-93PD-eF7gJQ/UfbLuooWUkI/AAAAAAAAAXg/tuLiwL4ONGQ/s400/Stoker+-+Kidman+%2526+Goode.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Allt det här låter förstås ganska töntigt, men om jag säger att några riktigt skickliga skådespelare medverkar, och att filmen kan vara bland de snyggaste jag sett, så kanske det blir annat liv i luckan?<br />
<br />
<b>Vem:</b> <a href="http://www.imdb.com/name/nm1985859/" target="_blank">Mia Wasikowska</a> måste vara en av de bästa skådespelare Hollywood producerat på år och dag. Jag upptäckte henne som den självhatande gymnasten i <a href="http://www.imdb.com/title/tt0835434/" target="_blank"><i>In Treatment</i></a>, och sedan har hon glänst i alla roller jag sett henne spela <span lang="EN-GB" style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-GB; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US;">–</span> från indierullar som <a href="http://www.imdb.com/title/tt1114680/" target="_blank"><i>That Evening Sun</i></a> och <a href="http://www.imdb.com/title/tt1498569/" target="_blank"><i>Restless</i></a> till större produktioner som <a href="http://www.imdb.com/title/tt0842926/" target="_blank"><i>The Kids Are All Right</i></a> och <a href="http://www.imdb.com/title/tt1229822/" target="_blank"><i>Jane Eyre</i></a>. Hon är fantastisk i <i>Stoker</i> också, men där dialogen vanligtvis är hennes paradgren, har regissör Park Chan-Wook här lagt mer vikt på ansiktsuttryck och kroppspråk. Men det är inga problem, trots att hennes karaktär India är full av både märkliga och överdrivna känslor, hanterar Wasikowska subtila nyansskillnader så enkelt att även det rent övernaturliga känns trovärdigt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-H1F273kKjRc/UfbLuKtJeHI/AAAAAAAAAXE/woadgfzmIgs/s1600/Stoker+-+Wasikowska+tar+det+piano.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="265" src="http://4.bp.blogspot.com/-H1F273kKjRc/UfbLuKtJeHI/AAAAAAAAAXE/woadgfzmIgs/s400/Stoker+-+Wasikowska+tar+det+piano.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Desto värre är det med både Indias mamma, <a href="http://www.imdb.com/name/nm0000173/" target="_blank">Nicole Kidman</a>, och farbror, <a href="http://www.imdb.com/name/nm0328828/" target="_blank">Matthew Goode</a>. Det känns fullt rimligt att Kidman är Wasikowskas mamma, så långt är det bra castat, men ärligt talat blir jag ganska irriterad på hennes begränsade minspel (jag gillar ju Kidman i vanliga fall, jag menar <a href="http://www.imdb.com/title/tt0120663/" target="_blank"><i>Eyes Wide Shut</i></a>! <a href="http://www.imdb.com/title/tt0274558/" target="_blank"><i>Timmarna</i></a>!). Eller så är det bara hennes stela, plastiga överläpp som får mig att tänka på <i>Days of Our Lives</i>, jag vet inte. Goode är inte bättre han, även om den milda <a href="http://www.imdb.com/name/nm0001644/" target="_blank">Aidan Quinn</a>-blicken känns ganska skrämmande efter ett tag. Övriga karaktärer är anonyma, de känns alla mer eller mindre som statister, <a href="http://www.imdb.com/name/nm0000551/" target="_blank">Dermot Mulroney</a> som Indias far inkluderad. <a href="http://www.imdb.com/name/nm0915865/" target="_blank">Jackie Weaver</a> får dock godkänt som oroad farmor under den korta tid hon är med. Anmärkningsvärt också att kultregissören <a href="http://www.imdb.com/name/nm0005101/" target="_blank">Harmony Korine</a> dyker upp i en liten roll.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<b>Hur:</b> <i>Stoker</i> är en visuell fest. Fotot, scenografin och, framförallt, klippningen är häpnadsväckande! Sättet som en miljö, eller bara ett objekt, smälter ihop med någonting helt annat gör mig nästan andlös (titta bara hur Kidmans hår övergår till en lövskog!). Tänk er en blandning av <a href="http://www.imdb.com/title/tt0365376/" target="_blank"><i>A Tale of Two Sisters</i></a> och Coppolas <a href="http://www.imdb.com/title/tt0103874/" target="_blank"><i>Dracula</i>-filmatisering</a> (ni vet, den där boken av Stoker...), så vet ni ungefär vad som väntar. Ja, förutom att det här är ännu vackrare!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-hiQvNcqNWOE/UfbLuzQ5szI/AAAAAAAAAXc/5rodba882rM/s1600/Stoker+-+skirt+in+the+wind.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="http://1.bp.blogspot.com/-hiQvNcqNWOE/UfbLuzQ5szI/AAAAAAAAAXc/5rodba882rM/s400/Stoker+-+skirt+in+the+wind.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Men, som ni förstått har filmen ett problem. Och det är ingen liten detalj, utan hela den förbannade storyn. Till en början tror jag att <i>Stoker</i> ska handla om Indias och hennes farbror övernaturliga förmågor, men ganska snart står det klart att berättelsen hade klarat sig fint utan några sjätte sinnen. Stora delar av tiden står historien bara och trampar vatten, med korta undantag för scener som är så stämningsfulla (som när India och farbrorn sitter vid pianot) att man råkar glömma bort handlingen. När slutet väl närmar sig är jag nästan helt ointresserad av vad som ska hända. Sedan blir de sista minuterna ändå lite intressanta och jag börjar ryckas med igen. Ja, till och med näst sista scenen, ska sägas. Sedan blir allting liksom helt ologiskt och jag förbannar Hollywood för att ha parat ihop en så skicklig regissör med en sån klåpare till manusförfattare. Hur gick diskussionerna egentligen? Jag menar, Wentworth Miller? Killens enda meriter är ju att ha spelat i <i>Prison Break</i>, <i>Underworld</i> och nån jävla <i>Resident Evil</i>-uppföljare.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-uDgXbjrHgxY/UfbLu_a_BbI/AAAAAAAAAXQ/Q4SxbVzP-HI/s1600/Stoker+-+eavesdropping.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="http://1.bp.blogspot.com/-uDgXbjrHgxY/UfbLu_a_BbI/AAAAAAAAAXQ/Q4SxbVzP-HI/s400/Stoker+-+eavesdropping.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Nåja, referenserna till Hitchcocks gamla <a href="http://www.imdb.com/title/tt0036342/" target="_blank"><i>Skuggan av ett tvivel</i></a> gladde mig i alla fall. Och det är väl ingen nyhet att Park aldrig varit särskilt intresserad av välskrivna, sammanhållande historier (kändes inte manuset till <a href="http://www.imdb.com/title/tt0364569/" target="_blank"><i>Old Boy</i></a> som ett tv-spel i såpaformat <span lang="EN-GB" style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12.0pt; mso-ansi-language: EN-GB; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: EN-US;">–</span> eller möjligen tvärtom?). Jag tror det skulle bli mycket bättre om han släppte sina försök att tilltala publikens hjärnor och helt och hållet gjorde film för ögonen. Jag ger <i>Stoker</i> 2 för den svaga storyn och 5 för bilderna. En stark 3:a, alltså.<br />
<br />
<b>Bättre än:</b> Jag kan inte direkt säga att <i>Stoker</i> är bättre än någon liknande film, men utseendemässigt slår den det mesta. Och då menar jag verkligen <i>det mesta</i>!<br />
<br />
<b>Sämre än:</b> <i>A Tale of Two Sisters</i>, <i>Skuggan av ett tvivel</i>, <a href="http://www.imdb.com/title/tt0230600/" target="_blank"><i>The Others</i></a>, <br />
<br />
<b>Mitt betyg:</b> 3+ av 5 Gustavhttp://www.blogger.com/profile/15863987362682958246noreply@blogger.com5