söndag 14 juni 2015

Filmåret 1987 - min topp 10

Filmspanarna skriver om året 1987 och jag konstaterar än en gång att 80-talet och jag inte är bästa vänner. Senast var det 1985 jag hade svårt med, så svårt att det inte ens blev en topp 10. Den här gången har jag verkligen ansträngt mig för att få ihop tio filmer, men egentligen är det långt färre än så jag verkligen tycker om. Ett tag funderade jag faktiskt på att inte skriva något alls, eller kanske bara några rader om något helt annat, typ Håkan Loobs magiska bakåtpassning i Wien-VM eller Stefan Edbergs inledning på sina år i solen, men nåväl, nu är det som det är med dessa listor. En kan inte ha favoriter som 1997 och 2004 varje gång, även de dåliga åren ska skrivas...

För att inte låta alltför negativ börjar jag med ett par filmer jag skulle haft i topp om jag sammanfattat filmåret 1987 när jag var 12 (alltså 1992) och hunnit beta av det mesta av det bästa av fartfyllda actionkomedier och flåsiga parodier.

Can't Buy Me Love, Mio min Mio, Snuten i Hollywood II (gillade dock ettan mer), Dödligt vapen (gillade tvåan mer), Tre män och en baby, Det våras för rymden, De omutbara

Apropå uppföljare kan jag inte heller låta bli att nämna två "fyror" som är så galet usla att de nästan känns surrealistiska. Jag vet inte vad som är roligast, det stalkande rovdjuret som följer sitt offer ett hundratal mil längs amerikanska östkusten i Hajen 4, eller den totala avsaknaden av logik i Polisskolan 4. Oavsett vilket är de lågvattenmärken inte bara för sina respektiva filmserier, utan för hela den kommersiella Hollywod-historien.

Hur som helst. Den riktiga listan nu då, för några bubblare är det ju inte tal om:

10) Wall Street
Jag är kluven. Å ena sidan är det en välgjord, välspelad och välskriven uppgång och fall-historia. Å andra sidan kunde jag inte bry mig mindre om en blårandig-skjorta-med-vit-krages mödor i den avskrädeshög som är börsvärlden. Men Talking Heads-låten är perfekt. "The less we say about it, the better"

9) Familjen (La Famiglia)
Minns inte mycket av Ettore Scolas familjekrönika mer än att den kändes mustig och maffig när jag just sett den.

8) Radio Days
Ingen av Allens bättre. Snarare nästan tvärtom. Men med en så hög lägsta-nivå går det att leta sig in på topplistor ändå. Av regissörens två filmer från året då Europe låg på listorna, är Radio Days ändå den bättre, eftersom den i alla fall roar emellanåt. September är ett hyggligt men inte särskilt lyckat försök att vara seriös. Av någon anledning tyckte jag Den andra kvinnan funkade, men annars skulle det dröja många år innan Woody lyckades med att vara allvarlig.

7) Family Viewing
Ingen av Egoyans bättre. Snarare nästan tvärtom. Men med en så hög lägsta-nivå går det att leta sig in på topplistor ändå.

6) Hamlet i affärsvärlden
Ingen av Kaurismäkis bättre. Snarare nästan tvärtom. Men med en så hög lägsta-nivå går det att leta sig in på topplistor ändå.

5) Bagdad Café (Out of Rosenheim)
Lite som en korsning av en Paris, Texas och Station Agent. Bara inte i närheten så bra som någon av de två...

4) Some Kind of Wonderful
En av 80-talets bästa high school-rullar. Den saknar kanske lite udd för att kännas verkligt minnesvärd, men det är också det anspråkslösa som gör den bra. Befriande också att den, till skillnad från andra verk från samma epok och genre, saknar den där wacky-and-quirky-humorn som lockar fram skämskudden.

3) Arizona Junior
Ingen av Coen-brödernas bästa, men ändå på den övre halvan om jag ska ranka alla deras verk. Historien är full av hjärta och utförandet är såpass roligt att den lika gärna kunde hamnat högst upp på 87-listan. Värd att se om många gånger också. "Sko-scenen" är alltid lika obetalbar.

2) Himmel över Berlin
Klassiskt Wim Wenders-snitt - långsamt, atmosfäriskt, snyggt foto. Och Bruno Ganz.

Funderade på att ha den som etta ett tag, men i slutändan är filmen lite för distanserad för en sån utmärkelse. Tycker jag i alla fall just idag. Imorgon kanske jag ser om den och kallar den åttiotalets bästa.

1) Vi ses igen, barn (Au revoir, les enfants)
Louis Malle är en av de mer underskattade franska nya vågen-regissörerna. Att klå överskattade Godard på fingrarna kräver ju inte mycket, men jag tycker Malle ibland till och med är starkare än både Truffaut och Chabrol.

Vi ses igen, barn är en av hans bästa, en till större delen trevlig och mysig barndomsskildring. Men sedan kommer slutet, åh, det där slutet! Slutet som jag inte kan säga någonting om, men som jag aldrig kan glömma.

---

Återstår att se vad övriga filmspanare säger om året nittonhundraåttiosju i filmer:

12 kommentarer:

  1. Ja smaken är som den är men din tvåa fann jag vara närapå outhärdlig att titta på ;) så kan det bli i filmens värld.
    Två överlapp hade vi i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tänker inte börja argumentera för Wim Wenders storhet. Antingen faller man för hans stil eller inte. :)

      Radera
  2. Bra jobbat att få ihop en hel lista i alla fall! :-D

    Vi har två överlapp, din nummer 10 och så ettan såklart. Damn good movie that one.

    De flesta på listan har jag inte ens sett: 9, 8, 7, 6, 4, 2

    Helt olika erfarenheter av detta myllrande filmår! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar för det! Kändes skönt att göra en lista ändå, istället för en töntig bojkott. Hade, till skillnad från Jojjenito, sett väldigt många från detta år. Kunde bara inte förmå mig att hitta några personliga favvos...

      Så, tja, jag kan nog inte riktigt sträcka mig till att rekommendera så många av de du inte sett. Men Some Kind of Wonderful trodde jag inte du missat. Det får du rätta till! :)

      Radera
  3. Men du Gustav, var är The princess bride?? Den måste du se om du missat den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, heh... Borde kanske skrivit att det är en av mina stora luckor i har-sett-listan. Kanske inte min älsklingsgenre, men tillräckligt många jag litar på hyllar den, så den skulle nog varit med här om jag sett den. Gillar ju Rob Reiner oftast också.

      Radera
  4. Au revoir, les enfants. Nu MÅSTE jag se den, har inget att skylla på längre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, för sjutton, nu får du sluta hitta på ursäkter alltså!! =)

      Radera
  5. Inte så intressant som dina listor brukar vara ;) Men det är främst för att du inte har med tio filmer du gillar på listan.

    10. Wall Street - Utanför min topp tio, men jag gillar den ändå. Mycket 80-tal (vilket jag tycker är positivt).

    9. Familjen - Inte sett, men hade ögonen på den till Decennier. Gillade verkligen Fula, skitiga och elaka av Scola.

    8. Radio Days - Håller med. En av Woodys sämre och inte i närheten av min topp tio.

    7. Family Viewing - Kände inte till, men Egoyan lockar mig inte efter ett par sedda filmer.

    6. Hamlet i affärsvärlden - Kände inte heller till, men lockar inte alls.

    5. Bagdad Café - Inte sett, och tveksam till om jag skulle uppskatta den.

    4. Some Kind of Wonderful - Kul att se den på din lista och att du uppskattar den. Gillar också denna. Ser gärna om någon gång. Precis utanför min topp tio.

    3. Arizona Junior - En av Coen-brödernas svagaste i mina ögon.

    2. Himmel över Berlin - Blev besviken på denna efter några fina WW-filmer (Den amerikanske vännen och Paris, Texas). Inte dålig, men trodde på bättre.

    1. Au revoir les enfants - Det glädjer mig att den kom etta. Fin och stark film. En av Mallés bästa, om inte den allra bästa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, alltså, det syns väl på ganska lång väg att engagemanget inte var lika stort som vanligt.

      10. Mycket 80-tal är inte så positivt i mina ögon. Men ett bra tidsdokument är det ju i alla fall. :)

      9. En del filmer är som Familjen, välgjorda, underhållande medan man ser dem, men glöms sedan bort nästan direkt...

      8. Skulle nästan behöva se Radio Days igen, men nä, gjorde inget stort intryck på mig. Sett September?

      7. Finns ju bättre av Egoyan i så fall, om du någon gång blir sugen igen. Sett Kalendern? Inte direkt någon hög-tempo-rulle, men intressant och lite subtilt humoristisk också. :)

      6. Kaurismäkis tidigaste kan man leva utan, tror jag faktiskt.

      5. Kan inte säga så mycket mer än att många som sett Bagdad Café verkar gilla den. Men inget jätteoriginellt, om du frågar mig.

      4. Ja, gillar för det mesta high school-filmer, även de dåliga. =) Men den här är ju 80-tal utan det flamsiga och larviga, det måste ju premieras!

      3. Jo, helt klart en av Coens sämre, men det säger mest en del om deras genomgående enormt höga kvalitet. :)

      2. Gillar Paris överlägset mycket mer (otroligt finstämd, sorglig och vackert filmad/ljudsatt/musiksatt), men Amerikanske vännen tycker jag är ungefär lika bra. Båda är ju långsamma och atmosfäriska och har andra besläktade verk som är mer hollywoodska. Vilken man gillar mest är väl rent personligt...

      1. Malles ftw!! Kan inte bestämma om den här eller Tag mitt liv (The Fire Within) är bäst. Så olika filmer, men helt fantastiska båda två.

      Radera
  6. Nämen, Arizona här också -- najs! Men din tvåa fick inte ens komma i närheten av min lista. Törs jag erkänna att jag fortfarande inte sett en enda Kaurismäki-film? ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, som sagt är Arizona inte någon av mina absoluta Coen-favvisar. Men sjukt rolig ändå, och fin historia.

      Wenders filmer är ju som de är, ibland blir det rätt, ibland blir det fel, inget att göra åt.

      Knappt att jag kan acceptera detta vansinniga faktum. När planerar du att begå din Kaurismäki-debut? Förutom publikfavoriten Mannen utan minne, så tycker jag du borde se Moln på drift först. Otroligt mänsklig och varm och rolig.

      Radera