tisdag 17 mars 2015

Filmåret 1985 - nästan en topp 10


Filmspanarna skriver om sina favoritfilmer från 1985. För mig blir det svårt, 1980-talet måste vara ett av de årtionden jag tycker sämst om, får gå tillbaka till 30- eller 40-talet för att hitta så få filmer jag tycker är riktigt bra (och då beror det snarare på den avsevärt mindre mängden film jag sett från de, betydligt äldre, epokerna). Visst bjöd yuppieromantikens och axelvaddarnas decennium på en och annan äventyrsfilm jag älskade när det begav sig, men de flesta av dem uppskattar jag verkligen inte längre. De är för fåniga, för osmarta, för opersonliga och alldeles för fulla av både klyschor och rena fördomar. Visst kan en rulle som Döskallegänget (The Goonies) fortfarande vara lite mysig, men nä, jag spelar hellre det trevliga gamla NES-spelet vid eventuellt nostalgitrippsbehov. Jakter på juveler och sk(r)att känns verkligen inte fräscha idag. Undantaget är förstås, som jag var inne på i 95-inlägget, om äventyrandet sker i form av tidsresor...

Tio filmer värdiga en topplista kan jag, med handen på hjärtat, faktiskt inte lista. Men sju, åtta stycken, och ett par hyfsade underhållningsfilmer som bubblare har jag ändå lyckats skaka fram.


Först några bubblare som jag antingen inte känner särskilt mycket för, eller inte sett på många år och inte heller är sugen på att se om:
Den tysta jorden, Ett lik för mycket (Poulet au vinaigre), Fletch, Kairos röda ros, Mitt liv som hund, Purpurfärgen, Vittne till mord.

Så listan. Och då menar jag inte programmet med Staffan Dopping och Annika Jankell, utan min topp 8...

8) St. Elmo's Fire
Den där bräkande saxofonen kunde både filmen och hela årtiondet varit utan, men annars är St. Elmo's Fire en ganska vettig historia om tiden efter skolan då alla ska, eller åtminstone tror att de ska, hitta sig själva. Sedan lider manuset en del av det stereotypa tänkandet i utformningen av karaktärerna. Även om storyn försöker få oss att se förbi deras olikheter, så gör den stora mängden andra high school- och collegefilmer med samma karikatyrer att det känns lite beräknande.


7) En natt i New York (After Hours)
Den svarta humorn blir lite väl kall ibland, men tja, det är ju också Scorseses poäng att visa på storstadens många bisarra dråpligheter. Hur som helst är En natt hästlängder bättre än regissörens många ointressanta och märkvärdigt platta uppgång- och fallhistorier. En film blir varken bättre eller mer episk bara för att den är lång. Märkligt att både herr Scorsese och polar'n Coppola så sällan fattat det under årens lopp.

6) Taran och den magiska kitteln (The Black Cauldron)
Kanske har den ett lite väl nostalgiskt skimmer över sig för att det var en av de första filmer jag någonsin såg på bio. (På gamla Filmstaden, som jag då uppfattade att det krävdes milslånga promenader genom kulvertar för att nå. Vilket det förstås var värt, jag menar - en hel stad av film!) Jag har dessutom bara sett den en gång till sedan dess, men jag minns ändå en lite mörkare och mer spännande historia än vi är vana vid från Disney. 


5) Breakfast Club
Samma problem som med St. Elmo, men här känns karaktärerna lite mer fint utmejslade, och fördomarna de alla har om varandra blir också till ett intressant spel med åskådarna. Och banne mig, jag gillar ju inte ens Simple Minds, men få slutscener, om ens någon, får mig att vilja spatsera mot horisonten och höja min knutna näve mot skyn.

4) Vagabond (Sans toit ni loi)
Lite bortglömd fransk film av Agnès Varda som tangerar samma frågeställningar som Into the Wild, Wild och Tracks. Men där nämnda historier lätt fastnar i att mest skildra vandrandet (som att äktheten i märket på kängorna och storleken på fotsulornas blåsor är filmernas viktigaste beståndsdelar), hoppar Vagabond över det helt och tar fasta på en huvudperson som vill hålla sig kvar vid sidan om samhället, utan att för den skull romantisera skogar eller förvänta sig mirakel efter ökenpromenader. Sydfrankrikes landsbygd och småstäder är vackra, men miljöerna är skitiga och människorna kalla.

Extra eloge för Sandrine Bonnaire (för mig mest känd från Chabrols Ceremonin) som gör den gåtfulla huvudpersonen full rättvisa.


3) Brazil
Det är nog bara Terry Gilliam som kan göra en fruktansvärd dystopi så sagolik. Slutet är oförglömligt (om än kanske inte så sagolikt)!

2) Z00 (A Zed & Two Noughts)
You never forget your first Greenaway. Och du kan aldrig känna samma sak igen, för upplevelsen kan ju aldrig återskapas som den var, det finns inga perfekta kopior...


1) Tillbaka till framtiden
Efter väldigt många omtittar har jag kommit fram till att uppföljaren faktiskt är bättre, men det betyder inte att jag någonsin kommer komma över den vidunderliga rädslan jag kände vid fritidsgårdens visning av del ett, när en av filmens huvudpersoner plötsligt sköts ner där på parkeringen. Och jag kommer alltid vilja återuppleva det obeskrivliga undret i att, genom Marty McFlys ögon, återse honom igen. Livs levande. En film kan inte bli inte mer magisk.

---

Hur minns övriga filmspanare 1985?
Fiffis filmtajm
Filmitch
Flmr
Fripps filmrevyer
Jojjenito - om film...
Movies Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Spel och film

16 kommentarer:

  1. Aj då, ingen topp-tio, jag som tyckte 1985 var ett så grymt filmår. Men check för plats 1 och 3 - hur bra som helst! Z00 blir jag riktigt nyfiken på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag kanske är lite hård mot några av bubblarna i och för sig. Men tja, kände ju att ingen av dem riktigt hade vad som krävdes för en redig topp tio...

      Greenaway är ju minst sagt speciell, och ibland för pretentiös, men Z00 är en av hans fullträffar. :)

      Radera
  2. Alltid lika spännande att se vad du kommer med för filmer. Själv älskar jag 80-tals filmerna än idag. Dock håller jag med om att vissa inte alls håller (speciellt om man aldrig såg dem när det begav sig).

    St. Elmo's Fire behöver jag se om. Såg den för länge sen och minns inget av den. Vet dock att jag bara tyckte den var ok, vilket är orsaken till att jag inte sett om den.

    After Hours har jag på min topplista och även om det inte är en riktig toppfilm så puttrar den på och bjuder på något lite annorlunda av Scorsese.

    Taran och den magiska kitteln kände jag inte till, men så såg jag inte så mycket Disney när jag var liten (åtminstone inte på bio).

    The Breakfast Club tycker jag är given på topp tio. Funkar fint vid omtitt(ar).

    Vagabond kände jag inte till. Kanske inget jag kastar mig över, men ska ha den i åtanke.

    Brazil verkar gå hem hos de flesta. Själv är jag mer tveksam till den och Gilliam. Föredrar hans Twelve Monkeys, men Brazil minns jag som ganska bra trots allt (men långt ifrån min topp tio).

    Inte sett något av Greenaway. Känns inte som en regissör jag skulle uppskatta. Men vem vet?

    Back to the Future är ett bra val för förstaplatsen. Såg själv om trilogin för inte så länge sen och håller med om att tvåan är klart bra. Gillar båda mycket, men ett original är ändå ett original ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra att det är spännande! :)

      Finns absolut många höjdpunkter från 80-talet, men generellt är det ett filmårtionde vars vanligaste stilar jag inte gillar...

      Alltid trevligt med genomgång av alla titlar. Om du mot förmodan kör ett Disney-race någon gång får du se till att inte förbise Taran! :)

      Föredrar verkligen Twelve Monkeys framför Brazil, men kan ju se det som att Gilliam gjorde ett bra utkast till sitt verkliga mästerverk.

      Greenaway är överlag väldigt pretentiös och har många konstreferenser som går över huvudet på mig, men ska du se nån så se Z00!

      Originalet är alltid originalet, sant, men gillar hur tvåan vrider allt några varv till. Överlag är hela trilogin en fin blandning av pseudofilosofi och klassisk amerikansk underhållningsfilm.

      Radera
  3. Säger som Magnus här ovan, Z00 (A Zed & Two Noughts) blev jag sugen på att se nu fast du nästan inte skrev någon om den. Snyggt jobbat :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, ja, det var ju lyckat då. =)

      Sett något annat av Greenaway? Jag gillade Kocken & tjuven, och vad den nu heter, ganska mycket men han kan ju bli lite för medvetet svår ibland också.

      Ingen Sly på min lista tyvärr, men jag får väl säga att Rocky IV i alla fall är mindre dålig än femman, tihi! ;)

      Radera
  4. Greenway är jag sugen på tror jag sett Arkitektens mage men är lite osäker. Annars bra val och en del överlapp. Håller med om att stora delar av 80-talet har en sötslikig tuggummidoft över sig men om man är på rätt humör finns där en hel del pärlor och underhållning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte sett så mycket av Greenaway, men svårt att tro att Z00 går att toppa.

      Jo, en del pärlor går att hitta ändå. Falcon and the Snowman har jag inte sett, bör sägas, tror jag skulle gilla den mycket, är alltid svag för spionhistorier...

      Annars finns det rätt mycket med 80-talet att störa sig på. Finns vissa George Lucas & Spielberg-grejer där de logiska luckorna blir lite vääl stora och man känner sig helt förminskad av att de tror man ska ha överseende med det. Och likadant med deras inte helt politiskt korrekta skildringar av diverse icke-vita människor. Och alla förskräckliga biroller som ska vara roliga, typ Data i Goonies, puh! ;)

      Sedan är det yuppie-estetiken också, som är svår att stå ut med, men som ändå inte behöver störa så länge filmerna är tillräckligt bra och/eller problematiserar hela den livsstilen.

      Radera
  5. Din rackare! Bara åtta filmer. Nåja, jag får väl försöka klara ut en UÅBL ändå. Och Jojje som smög in elva filmer på sin lista...

    Nåväl, vad har vi här då?
    9. Witness - mycket bra, har den på min lista
    8. St. Elmo's fire - grymt härligt att du har med den! Jag också!
    7. After hours - känner jag inte till
    6. Taran - barnfilm?
    5. Don't you!
    4. Vagabond - Criterion Collection-film jag inte sett än
    3. Brazil - jag är kluven
    2. Z00 - aldrig hört om - blir sugen!
    1. Michael J Fox - japp,rimligt val

    Grym lista! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, ja, se till att han inte tar några av mina poäng bara, den rackaren!

      Skulle behöva se om Witness ändå, skulle nog kunna kvalificera in på en riktig placering. :)

      Radera
  6. Ännu en som är svag för 80-talets Brat Pack uppenbarligen. Men också Brazil -- najs! Taran minns jag som en rätt svag Disney men det kan också bero på att själva tekniken var rätt undermålig under den här perioden. Peter Greenaway är jag rädd för att jag passar på ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, eller egentligen älskar jag inte det där packet, men de medverkade i en del ganska bra filmer. De flesta av high school-filmerna har dock många irriterande inslag när de liksom bara ska vara tokroliga (Sixteen Candles är första exemplet som poppar upp i huvudet). Breakfast Club är turligt nog, om jag inte minns fel, befriad från det. :)

      Kan hända att du har rätt om Taran, men ja, den fick väl vara med av nästan helt nostalgiska skäl...

      Hehe, Greenaway är väl lite älska/hata. Sett något annat av karln du kan eller inte kan rekommendera? :)

      Radera
    2. Apapap, snacka inte skit om Sixteen candles - det är en höjdarfilm! :-)

      Radera
    3. Ja, kanske ska förtydliga. Jag tycker också om den! Men framförallt i början är det lite för mycket larv. Alltså så där så att man antingen vill ha en skämskudde, eller bara känner att 80-talet var lääääängesen. :)

      Men som sagt, bra film på det stora hela, och just därför jag stör mig på det. Och så var det bara ett exempel, finns lite av det där i nästan alla 80-talets high school-rullar, känns det som.

      Radera
    4. Tror jag har börjat titta på Zed..., The Belly... och The Cook... Möjligen även The Daughtsman's Contract. Ingen av dessa har jag dock lyckats slutföra ;) Greeanway är helt enkelt inte min grej...

      Radera
    5. Oj, nä, kan ju verkligen inte säga att du inte gett karln några chanser, hehe. :)

      Radera