söndag 29 december 2013

Årets filmer 2013

År: 2013
Mitt betyg: 4-
Bästa filmland: USA & Frankrike. Ett ovanligt hyfsat år för Sverige också.
Bättre än: 2012 & 2011, om än ingen milsvid skillnad
Sämre än: 2007 & 2009

De 20, enligt mig, bästa filmerna som haft svensk (bio- eller video-) premiär under 2013. Topp 3 var väldigt lätt att utse, nästföljande 7 också. Sedan var plats 11-20 alla stabila filmer, men som ändå inte gjorde  starkt intryck på mig. Bubblarna var underhållande och/eller speciella, men lättglömda.


1) Frances Ha - Noah Baumbach
Perfekt om det underbara förvirrade livet.

2) Foxfire - Laurent Cantet
En stark historia om utanförskap och kollektivism, och vad man kan och inte kan göra när insikten om samhällets orättvisor och ojämlikheter slår en rakt i ansiktet.

3) Blue Jasmine - Woody Allen
Förmodligen Woodys bästa allvarliga film någonsin. Innehåller minst en av årets rollprestationer.

4) The Perks of Being a Wallflower - Stephen Chbosky
Jag gillade boken mer, men fortfarande en oerhört hjärtvärmande skildring av panelhönan Charlie, med alla ingredienser en bra high school-rulle behöver.

5) Återträffen - Anna Odell
En av de starkaste svenska filmerna på många år. Första halvan är plågsamt fingertoppssäker och andra både modig, originell och skrämmande.

6) Blå är den varmaste färgen (La vie d'Adèle) - Abdellatif Kechiche
Tre samtidigt intensiva och långsamma timmar om ung kärlek. Mest av allt gillar jag hur berättandet aldrig får avbrytas av banala intriger, Kechiche fullföljer varje scen utan onödiga distraktioner. Jag vet inte hur många gånger i filmen som jag, uppfödd på överpedagogiska svenska ungdomsskildringar och amerikanska serier, tror att någon ska skära av Adèles väg när hon går längs gator eller korridorer - men, prisa gudarna, det händer aldrig!

7) Broken - Rufus Norris
Smärtsam socialrealism från Storbritannien som till och med slår Fish Tank på fingrarna. Tim Roth och Cillian Murphy står för riktigt starka skådespelarinsatser, men allra bäst är unga Eloise Laurence i huvudrollen. Med en sån debut lär vi få se mer av regissör Rufus Norris.


8) Efter revolutionen (Après mai) - Olivier Assayas
Inledningens upploppsscener är magnifika, det känns som att vara mitt inne i våldsamheterna. Vad som sedan följer är en betydligt mer lågmäld och poetisk resa genom några unga desillusionerade studenters försök att hitta sin plats i en värld de har svårt att relatera till men ändå finner så märkligt tilldragande och vacker.

9) Hannah Arendt - Margarethe von Trotta
"Det konstiga är inte att det hände, utan att det inte händer oftare", säger Max von Sydows cyniska konstnär om förintelsen i Hannah och hennes systrar. En hemsk tanke, men Hannah Arendt är inne på lite samma banor (kanske bara inte lika dragna till sin spets) när hon håller sitt brandtal om varför nazisterna inte får förminskas till bara enskilda ondskefulla män, i årets förmodligen starkaste filmscen.

10) The Bling Ring - Sofia Coppola
Coppola bjuder på ännu en intressant resa genom en tom, dråplig och absurd värld, där de vackra objekten är lika överflödiga som meningslösa och människorna helt förlorat förmågan att kunna se sig själva annat än utifrån.


11) Jakten (Jagten) - Thomas Vinterberg
12) The Master - Paul Thomas Anderson
13) A Royal Affair (En kongelig affære) - Nikolaj Arcel
14) Ginger & Rosa - Sally Potter
15) Monica Z - Per Fly
16) Stories We Tell - Sarah Polley
17) Promised Land - Gus Van Sant
18) The Place Beyond the Pines - Derek Cianfrance
19) Smärtgränsen (Después de Lucía) - Michel Franco
20) The Way Way Back - Nat Faxon, Jim Rash
  
  
Bubblare:
Bakom stängda dörrar (Dans la maison) - François Ozon
Django Unchained - Quentin Tarantino
Gravity - Alfonso Cuarón
Hello I Must Be Going - Todd Louiso
Hotell - Lisa Langseth
Känn ingen sorg - Måns Mårlind, Björn Stein
Vi är bäst! - Lukas Moodysson


Lore tog jag med på förra årets lista, eftersom jag såg den på Stockholms filmfestival 2012, annars skulle den lätt tagit sig in på topp 10.

14 kommentarer:

  1. Broken, alltså. Bättre än Fish Tank alltså. Den åker rätt upp på min ska-se-lista.
    Tack för en intressant sammanfattning av filmåret. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! :)

      Ja, jag gillade den mer än Fish Tank, men det är klart att de skiljer sig åt lite också. Radhus istället för höghus o s v. Men hoppas du kommer tycka om den, ser fram emot en recension! :)

      Radera
    2. Jag tycker så väldigt mycket om Fish Tank så bara din jämförelse gör att förväntningarna höjs på filmen. Hittade ett streamingställe på nätet som hade den så recensionen kanske inte kommer dröja så länge :)

      Radera
    3. Kul! :)

      Ska väl tilläggas att jag gillade Fish Tank, men kanske inte lika väldigt mycket.

      Ska för övrigt se Gravity imorgon, får se om den får ett sent hedersomnämnande eller missar topplistan helt. Verkar vara lite av en vattendelare...

      Radera
    4. Såg inte Gravity i listan (än) ;)

      (Broken-recensionen läggs upp 9 jan. )

      Radera
    5. En bubblarplats blev det nu. ;)

      Visuell fest för stunden, som sagt, men har inte ägnat den en tanke sedan jag gick ut ur biografen (eller ja, strax efter). Inte för att man måste göra det, men, ja... :)

      Radera
  2. Hej Gustav! Trevlig ny bloggsatsning som jag ser fram emot att följa! Inser att jag sett väldigt få aktuella filmer i år. Ingen av dina 10 i topp har jag sett. Får försöka lägga dem på minnet. Gravity gillade jag iaf, och Hotell hade jag behållning av. Vad mer.. Jo, The Master tyckte jag var mäktig. Häromdagen såg vi Dagarnas skum; lite visuellt överdådig men absolut sevärd. Gott nytt år!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Halloj Johan! Ja, hoppas du kan få lite tips och trevlig läsning. :)

      Ja, måste Dagarnas skum snart också, kan tänka mig att den är precis som du säger. Gondry är ju alltid visuellt spektakulär, men inte alltid som handlingen är lika intressant.

      Gott nytt!

      Radera
  3. Trots att jag nog sett mer "ny" film 2013 än på väldigt länge dröjer det ändå ända till plats 15 innan jag har sett någon av dina filmer. Och där håller jag inte med ;) Tyckte tex att Hotell var klart bättre. Men både Foxfire och Blue Jasmine ska jag förhoppningsvis hitta fram till så småningom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Foxfire och Blue Jasmine hoppas jag du kommer tycka om! :) Tycker det är rätt märkligt att inte Foxfire fått mer uppmärksamhet...

      Monica Z var en positiv överraskning, och jag uppskattade att de inte försökte berätta hela hennes livs historia. Därmed inte sagt att det var ett mästerverk, såklart, men en stark upplevelse och fina bilder och fin musik...

      Hotell var ju klart mer originell, men där kände jag lite att idén var bättre än genomförandet. Tyckte mest det var huvudpersonen som var välskriven, medan övriga hotellgäster kanske var uppfunna med hjärtat, men, tja, inte så trovärdiga. Eller de framstår mer som ett gäng "lustiga typer", medan huvudpersonen lider av ett mer vanligt, men inte så omtalat, problem som kanske vore intressant att se en hel film om. Typ så. :)

      Radera
    2. Jag tyckte nog att även de andra gästerna kändes hyfsat trovärdiga. Lite skruvade, visst, men trovärdiga. Eller trovärdigt agerande från skådisarnas sida om det nu är någon skillnad på de två sakerna.

      Möjligen fick Monica Z lida av att jag har väldig svårt att koppla bort den där rösten som hela tiden säger "Men VAR det verkligen sådär?!"

      Radera
    3. Jo, det är väl skillnad! ;) Agerandet var riktigt bra, det håller jag med om. Alla presterade på topp, kändes det som. Och David Dencik gillar jag alltid - men hans grej med mayaindianer och att han samtidigt var lite småmasochistisk... jag vet inte, det kändes så larvigt. Som en dåligt skriven comical relief.

      Om man jämför med "Äta, sova, dö", så kändes ju alla karaktärer som en del av samma helhet där. I "Hotell" är liksom Alicia Vikander och de övriga karaktärerna helt olika historier - kanske var meningen, men jag tyckte inte de funkade så bra ihop.

      Ja, det är alltid svårt med biopics, för de gör ju ändå lite anspråk på sanningen. Jag lyckades dock koppla bort den ifrågasättande rösten, och då blev det en bra filmupplevelse. :)

      Radera
    4. Ja, ok jag kan hålla med om din parallell till Äta sova dö. Alla blev mer av egna satelliter i Hotell.

      Då handlade det kanske snarare om att jag blev övertygad om karaktärerna tack vare bra agerande trots att de egentligen inte var så himla trovärdiga. Jag hade inga problem att ta Denciks mayafaibless trots att jag i teorin absolut håller med om att det låter mer än fjantigt.

      Radera
    5. Mjo, jag tror att det skulle kunnat bli två olika väldigt bra filmer - ett dödligt seriöst drama och en svart komedi med lagom mycket allvar - men att de inte riktigt funkade ihop. Denciks faibless är ju väldigt rolig egentligen. Tyckte bara inte den hörde hemma med en del annat...

      Sedan är det ju inte alltid en teori stämmer överens med vad man egentligen tycker, men tja, det var min motivering till att Hotell bara fick bli en bubblare. =)

      Radera