Celeste & Jesse Forever (2012)

Originaltitel: Celeste & Jesse Forever
Svensk titel: Celeste & Jesse Forever
Land: USA
År: 2012
Regissör: Lee Toland Krieger
Manusförfattare: Rashida Jones, Will McCormack
Genre: Romantisk komedi, Drama
  

Vad: Celeste och Jesse har separerat, men bor fortfarande i samma byggnad. Hon är en ambitiös trendspanare och (om jag förstår det rätt) någon form av manager/idéspruta på ett hett skivbolag, han är en surfarkille (säger han i alla fall, vi ser honom aldrig ens på stranden) utan ambitioner, men med vissa konstnärliga drömmar (säger han i alla fall, vi ser varken några gallerier eller konstverk). När deras vänner tröttnar på att det forna paret inte kan släppa taget om varandra, går det långsamt upp för dem att de kanske borde börja träffa andra. Trots sin brist på ambitioner är det Jesse som lyckas bäst (tror jag i alla fall, det är mest Celestes misslyckade singeläventyr vi får följa). Och just det, Celeste har det extra jobbigt för att hon måste promota någon slags Lady Gaga-liknande artist, som jag tror att filmens tänkta publik ska förakta.

Vem: Rashida Jones har varit med i flera framgångsrika filmer (The Social Network, I Love You, Man, Friends with Benefits) de senaste åren, och gjort helt okej ifrån sig, men som Celeste är hon verkligen inte bra. Delvis för att karaktären hon spelar inte är särskilt trovärdig, men mest för att hon inte kan leverera sina repliker. Jag skulle gärna säga att skuggan inte faller över henne, utan regissören, men eftersom hon varit med och skrivit manus kan jag inte riktigt det. Övriga framträdande roller spelas dock alla ungefär lika dåligt. Andy Samberg (som också medverkade i I Love You, Man och Friends with Benefits) har turen att karaktären Jesse känns lite mer trovärdig, men å andra ges han inte utrymme att visa särskilt många känslor alls. Hans nya förhållande med Veronica (Rebecca Dayan) borde vara viktigt för filmens utveckling, men begränsas till två, tre korta och oinspirerade konversationer.
 
Vanligtvis skickliga Emma Roberts är inget vidare som nämnda Lady Gaga-popstjärna, men det beror helt och hållet på karaktärens brister och de korkade vändningar manuset tar för henne. Samma sak med Chris Messina, som nog borde hålla sig till lite mjukare roller än kaxige tjejtjusaren Paul. Den enda som egentligen får godkänt är Elijah Wood som Celestes stressade men ganska sympatiska chef.

 

Hur: Celeste & Jesse Forever vill vara den uppdaterade versionen av en romcom, med trovärdiga karaktärer och en modern syn på förhållanden. Och idén tilltalar mig, för visst måste det gå att berätta en rolig och romantisk historia utan genrens sedvanliga glättighet och fantasilösa dynamik i både relationer och händelseutveckling? Men istället för att leverera realism och naturliga karaktärer faller C&J Forever platt på alla punkter. Celestes och Jesses små interna skämt är enbart töntiga, relationen till deras vänner bygger på noll känslor och hundra procent dålig dialog, och samtidigt som filmen vill vara nymodig skildrar den alla lite mer progressiva förhållanden som naiva. Och greppen som används för att visa på karaktärernas utveckling (som hur Celeste hanterar köer...) är pinsamt intetsägande. Det enda som skiljer den här filmen från en vanlig romcom är att huvudpersonerna har hippare jobb och att skådespelet är lite sämre.

Bättre än: Du har mail

Sämre än: Bridesmaids, Sömnlös i Seattle, När Harry mötte Sally, kort och gott: de flesta romcoms

Läs också: Mitt inlägg om Something Borrowed och romcoms i allmänhet

Mitt betyg: 2- av 5