The Weather Man (2005)

Originaltitel: The Weather Man
Svensk titel: The Weather Man
Land: USA (Tyskland)
År: 2005
Regissör: Gore Verbinski (Pirates of the Caribbean, The Ring)
Manusförfattare: Steve Conrad (Jakten på lycka, The Promotion)
Genre: Komedi, Drama

 
Vad: Dave Spritz är en duktig väderpresentatör på en lokal tv-station i Chicago, men i övrigt en ganska obegåvad människa. Hans fru har lämnat honom för en trevligare man och han kan inte nå fram till sina barn. Till råga på allt har hans far fått ett svårt sjukdomsbesked. Enda ljuspunkten i Daves liv är en chans till ett större tv-jobb på ett nationellt program, men å andra sidan skulle det kräva en flytt till New York, vilket kanske inte vore optimalt för den redan ganska misslyckade familjerelationen. För att ta rätt beslut och bli mer närvarande i sitt eget liv börjar han träna bågskytte. Och just det, förutom de rafflande pilbågescenerna finns där också en massa illa dold produktplacering i form av snabbmat som kastas på Dave. Han får den kastad på sig av avundsjuka och/eller bittra tv-tittare, och beskriver sedan för sin far i telefon vad som utmärker den aktuella snabbmatsprodukten.


Vem: Jag tillhör inte lägret som brukar dissa Nicolas Cage, men som alienerad väderpresentatör måste jag faktiskt säga att han är helt usel. Både när han levererar sina repliker och agerar berättarröst har han anlagt en släpig, trött ton som får en att undra om det är John Pohlman som stått förebild. Michael Caine är lite bättre som fadern (även om det är svårt att tro på någon form av släktskap dessa två herrar emellan) och likaså min favorit Hope Davis som exfrun. Gemmenne de la Peña och Nicholas Hoult sköter sig hyggligt som deras barn, även om det är lite märkligt att Hoult (och Caine också, förstås) talar brittisk engelska.
 
Hur: The Weather Man saknar ordentlig handling, men det är inte filmens största problem. Idén om en väderpresentatör som är trött på folks prat om väder, och som dessutom avundas tillräckligt av gemene man för att de ska vilja kasta färsk snabbmat på honom, är ju faktiskt ganska rolig. Men allt vi får är en korkad medelålders man, vars egenskaper kan sammanfattas med att han glömmer köpa rätt mat till familjen för att en ung kvinnas jeansklädda bakdel distraherar honom. Storyn har också några obehagliga inslag, såsom faderns dödliga sjukdom och sonens pedofil till handledare, men de levereras med för stor distans och utan känsla. Kanske hade det känts mer om Cage presterat bättre, men uppenbarligen har varken regissör Gore 'Pirates' Verbinski eller manusförfattare Steve Conrad någon känsla för personporträtt, så jag skyller hellre det här misslyckandet på dem. Ja, och musiken såklart - horribel, elektronisk smörja som bäst kan beskrivas som en blipp-bloppig version av Seinfeld-temat. The horror!

Bättre än: Inte mycket, men finns säkert några gubbsjuka rullar, eller någon Hallmarkproduktion, som den slår på fingrarna.

Sämre än: The Man Who Wasn't There, American Beauty
 
Mitt betyg: 2 av 5